Min fru är extremt elak

Som mamma kan man bli så överväldigad av ansvaret för ett barn att det resulterar i stress.
Du skulle när det är lugnt kunna säga något om att du inte vill att ni ska bråka så mycket och har funderat på om familjerådgivning skulle vara något. Säg att du inte vet hur du ska hantera allt. Ge henne betänketid. Fråga henne hur hon vill att ni kommer på lösningar på era problem
Det kan hjälpa om du försöker göra henne trygg istället för att motarbeta henne. Visa att du tar ansvar för barnet osv. När hon märker att ni delar bördan så minskar hennes stresspåslag.
Jag vill inte försvara att hon är elak. Men nu är kanske en period där du behöver vara den kloka innan hon kommer upp på banan igen.

På vilket sätt är hon elak?

Jag var själv väldigt orolig för vårt barn hela det första året och kände mig väldigt ensam i det, och att min man inte "brydde sig", så om du ger exempel på hur hon reagerar kan jag eventuellt förklara hur jag själv tänkte i en liknande situation.

"Skönt att hitta en plats med andra i samma situation (pappor dvs)."

Bara kvinnor som svarat?

Jag känner igen mig i det du beskriver.

När hon blir stressad så är du nära och helt perfekt peson att kasta ur sig all frustration på.

Du ska försöka se situationen lite större. Ja vet det är svårt. Det blir lätt tunnelseende.

Försök känna och acceptera att nu är jag arg. Fast som du säger blir det ännu värre när man "tappar det"

Du ska inte bli arg på dig själv för att du blir upprörd. Det är normalt. Ni är i en mycket svår fas i livet.

Mvh

Om detta inte har förekommit förut, så kan det vara en psykos och hon behöver hjälp. Ni ska ta kontakt med sjukvården/psyk/mödravården och flagga att något är fel!

Det behöver inte vara något allvarligt. Nu vet jag inte hur din fru är fast min fru var också jättenojjig. Och om sanningen ska fram så var jag också det.

Vi fick panik när vårt första barn satte mjölk i halsen ????

Fast visst.. aldrig fel att söka hjälp om man är orolig

Hey!

Jag förstår din situation och det är en helvetisk sits att befinna sig i. Har hon möjligtvis hamnat i en graviditets/förlossningsdeppression? Det enda jag kan råda dig att göra, är att ta fram allt tålamod du kan finna i dig själv och bita ihop när elakheterna kommer. Så klart finns det gränser och emellanåt måste även du sätta ner foten och klargöra att "du, detta är fan inte ok att du säger!" Du har ju också känslor, och det är lika viktigt att du mår bra för att kunna vara den bästa pappa du kan vara, som det är för din fru att må bra av samma skäl. Viktigast är ert barn och vore jag dig, så hade jag satt mig ner med min sambo, när det är lugn stämning och tagit upp detta med henne, i lugn tonnoch utan att någon får orsak att brusa upp. Kommunikation är A&O. Jag hoppas verkligen att det blir bättre för dig och er.

Hey!

Jag förstår din situation och det är en helvetisk sits att befinna sig i. Har hon möjligtvis hamnat i en graviditets/förlossningsdeppression? Det enda jag kan råda dig att göra, är att ta fram allt tålamod du kan finna i dig själv och bita ihop när elakheterna kommer. Så klart finns det gränser och emellanåt måste även du sätta ner foten och klargöra att "du, detta är fan inte ok att du säger!" Du har ju också känslor, och det är lika viktigt att du mår bra för att kunna vara den bästa pappa du kan vara, som det är för din fru att må bra av samma skäl. Viktigast är ert barn och vore jag dig, så hade jag satt mig ner med min sambo, när det är lugn stämning och tagit upp detta med henne, i lugn tonnoch utan att någon får orsak att brusa upp. Kommunikation är A&O. Jag hoppas verkligen att det blir bättre för dig och er.

Hoppas det är okej om jag som kvinna också svarar.
Det där är en jobbig tid och då är det bra om man är extra försiktig för att inte relationen ska gå åt skogen. Det låter inte alls bra att hon säger elaka saker. Men jag får ingen klar bild. Vad säger hon? Det är ganska viktigt att veta vad hon bråkar om, annars är det svårt att ge råd. 

Jag fick ett bra tips en gång av en lärare i skolan och det har funkat för mig: 
Prata alltid i jag-budskap, inte i du-budskap. Dvs. säg inte "du gör..." utan säg istället "jag känner mig..... (när du gör)...."  Och säg aldrig "du gör aldrig...." eller "du gör alltid..." Det är grova överdrifter - ingen gör ju aldrig eller alltid så - och folk blir förbannade. Tolka inte vad hon säger, utan omformulera och fråga om du har förstått rätt. Och inga direkta anklagelser, bara tala om varför du känner sig och så, varför det stör dig, varför det inte fungerar så här.....

Missförstå mig inte nu - det verkar ju som om framför allt HON borde tänka på dessa saker, hur man kommunicerar bra. Så jag menar inte att bara du behöver veta sånt, absolut inte. Men kanske kan ni i en lugn stund prata om det och komma överens om att ni båda ska kommunicera på ett bra sätt i fortsättningen? Om hon inte vill det eller om hon glömmer bort det regelbundet, kan du också prova att du fortsätter så, envist och lite övertydligt. Du kan också avbryta det hela genom att säga "jag pratar med dig när du har lugnat ner dig." Så gjorde jag med mitt ex när vi låg i skilsmässa. Och även lite innan. Det funkar t.o.m. om någon inte riktigt samarbetar.

Min fru hade detta beteende. Hon återkom med en ursäkt senare att allt var hennes fel.

Gör 2 saker. 1. Förklara att hon ska inte ens antyda att du inte duger eller om hon nämner skillsmässa ta det på fullt allvar. Hon testar och det är allvarligt. Förklara att du inte tolererar hot om otro.

Sak nr 2. Ställ upp för henne och pyssla om henne. Hennes humör kan vara hur jävligt som hellst det gör inget. Men glöm för f-n inte bort punkt 1.

Ni bör få hjälp utifrån.. Antingen behöver din tjej få stöd eller så kanske du behöver få hjälp att inse vad du missar men oavsett så kan ni snabbare hitta en balans i tillvaron som kommer gynna både er och barnet snabbare.. råd som bli inte arg eller att bita ihop ect kommer ju inte leda till något positivt för dig och inte för henne heller tänker jag... Meningen är ju att man trots att småbarnstiden är tuff ska kunna njuta tillsammans och glädjas åt sin nya familjemedlem ????

Låter som en förlossningsdepression. Hon behöver hjälp, och kanske medicinering.
När det gäller dig så råder jag dit att försöka se skillnad på hennes elakhet och vad hon egentligen menar, detta är inte hon egentligen så försök ha överseende och visa att du finns där. Gå inte in i gräl för hon vill troligen inte gräla, bara få ut sin ångest.

Finns en sak att göra. Kräv att hon ska gå till psykolog och prata av sig. Hon måste hitta sig själv innan hon vräker ur sig massa skit om dig.

Första meddelandet för mig här på Familjeliv. 

Vet hur det är att ha en hetsk och elak fru. Min fru var elak långt innan vi fick barn. Hon var elak mot (min) dotter och har varit väldigt krävande, hotande, kontrollerande och elak mot mig. Men som kär och trogen mot henne så förlät man henne för de små sakerna. 
Sen började saker gå sönder och det slutade i att jag just nu för fem veckor sedan blev slagen blodig och behövde sy ihop mig på två ställen i huvudet. Med sammanlagt 11 stygn. 

Grabben vi har är ett och ett halvt. Hon tjatar om att få komma tillbaka men jag har bestämt mig att det är bäst för barnen, mig, henne och min katt att hon inte kommer tillbaka. För det känns som att nästa gång hon blir sådär galen och elak kanske hon lyckas greppa en hammare istället för telefonen som den här gången och då är det tack och godnatt för evigt. 

Så mitt råd är att om ni har bra stunder men hon blir som "besatt" ibland är att om du inte flyr för livet så se till att få in henne på psyk. Annars hamnar du i en skillsmässa, rättegång och en karusell som är helt sjuk. 

Får man fråga hur du agerar och beteer dig när hon öser sin "kritik" över dig? 

MVH
Skogsmulle

Ja det är svårt.

Jag kan bara tala för mig, jag är riktigt bra med barn som är lite äldre säg 5 och uppåt.

Jag hade någonstans i huvudet att det skulle bli lika med ett eget barn. När jag nu efter 2 år tittar tillbaka kan jag konstatera 3 saker,

1 jag var/är väldigt okunnig om yngre barn.

2 det finns och fanns en stor förbättringspotential.

3. Av någon märklig anledning så har min sambo redan varit näst intill fullärd när det gäller barn. Detta trots att många saker verkat totalt fel, men tittandes i backspegeln har det varit rätt.

Det har varit våran stora källa till bråk och otrevligheter.

Om det är lika för er ta ett snack med henne och förklara att du behöver lite längre startsträcka än henne, du försöker och lär dig löpande men är inte på samma nivå än som henne. Sen kanske du inte håller med om det idag men 3-6 månader kommer du troligen hålla med mig.

Sen har jag även steppat upp mitt game i hemmet.

Nu gör jag nästan allt hemma då jag är föräldraledig.

Maten på bordet om hon kommer hemma i tid, ny städat och vikt tvätt mm.

Hennes stressnivå har minskat markant och så har bråken med.

Gör vardagen enklare för er så kommer det bli lugnare.

Köp en slow cocker gör i ordning på kvällen, dra igång när du åker till jobbet, då får hon varm ny lagad mat till lunch.

En robotdamsugare har gjort ett enormt lyft för vårat förhållande så det kan jag rekommendera.