Vad har ni för diskussioner med era spädisar?

*Han sitter i babyskyddet i badrummet medan jag duschar (för babysittern är helt fruktansvärd att vara i ensam)

Jag: - Åh världens duktigaste pojke som kan sitta själv och vänta på mamma. Nu har jag tvättat håret och ska bara tvätta mig så är jag klar sen. Neeejdå lillplutt, inte bli leds.... Inte ett moooln, så långt ögat kan nåååå, inte en droppe regn, på fleera dar...

*Han ligger i min famn och sover (för det är helt fruktansvärt att sova själv)

Jag: - Nu ligger du bara och sover räv, din lille skitunge. Tillräckligt för att du ska få vila men inte tillräckligt för att mamma ska kunna lägga ner dig och få något gjort.

*Alltid, så fort han är vaken (ungefär)

Jag: - Världens finaste pojke. Ja det är du. Mammas lilla plutt. Bajsar du? Åh så himla gott då. Såå gullig bajsmin har du.. neeejdå inte bli arg älskling.

Alltså... hur blev det såhär? Jag gick från att inte vara förälder och därmed vara en vuxen människa som inte pratade med ljus gulleröst med någon som inte förstår ett ord av vad jag säger. Till att förklara för ett spädbarn varför man måste byta blöja och berätta för honom hur duktig han är när han bajsat.. Och jag älskar varje sekund. Hur gick det till? Och kan man fortfarande anses vara en normal, ej galen, människa när de enda svar man får är "uuäow.. ngägo..uowogomm"...? Och vem faaasen sjunger Tomas Ledin?! :P

Vad har ni för diskussioner med era småttingar? Är ni lika galna ni?

Nu ska vi se om han somnat tillräckligt för att ligga själv i soffan en stund medan jag diskar.....