Om din partner varit otrogen, vad skulle du helst höra?

Om min partner hade varit otrogen en längre tid skulle all lust och vilja för vår relation dö.

Spelar ingen roll vilket av alternativen som presenterades, alternativ 2 skulle vara mest begripligt, men utgången densamma.

Jag skulle aldrig kunna lita på personen igen och inte vara intresserad av någon fortsättning what so ever. Det skulle inte gå. Skulle aldrig förnedra mig och försöka igen, it´s over.

Men din fru behöver inte resonera som jag, bekänn dina snedsteg och var ärlig att du vill fortsätta relationen pga barnen så får hon fatta beslutet hur hon vill göra.

Men för din del undrar jag hur du kommer hantera relationen ifall hon säger ja till att fortsätta. Lättnad till en början, visst. Men sen då, när verkligheten kommer ikapp igen och du inser att att du lever med en kvinna du egentligen inte vill leva med utan bara stannat hos av bekvämlighet? När hon kanske förlåtit dig och tror att allt är frid och fröjd. Ska du då lämna henne eller vara otrogen igen?

Ta en ordentlig funderare på hur DU vill leva och vad DU klarar av.

Och vad är din tankar kring mitt svar?

Det var inte frågan..

Nej du tänker inte på barnen.

Du tänker på enklaste sättet att komma undan eftersom du lämnade älskarinnan då det blev risk för upptäckt.

DET är sanningen din fru behöver höra.

Du har varit otrogen och därför anser du att du förtjänar en ny chans?

Återigen, Du valde att skippa älskarinnan när det blev risk för att ni skulle bli upptäckta.

Det är orsaken till att du väljer att själv berätta.

Ingenstans i detta handlar om barnen. Bara din egen rädsla för att bli avslöjad.

Hade du tänkt på barnen hade du aldrig hamnat i detta från början.

Du har haft 1,5 år på dig att tänka på barnen, men det gjorde du inte. Inte förrän du riskerar att bli avslöjad.

Och du försöker komma undan konsekvenserna genom att be din FRU tänka på barnen och ert liv ihop och att HON inte ska kasta bort det.

Hör du inte själv hur illa det låter ?

Men skulle du själv vilja fortsätta med någon som varit otrogen i över ett års tid, t o m varit kär, och nu böna och be att frun ska förlåta och vilja fortsätta när du inte ens vet om du älskar henne??? Du valde frun när allt ställdes på sin spets ja, för att det är mycket som står på spel.

Det är inte schysst! Tänk om hon visste hur grundlurad hon varit och kommer att bli om ni fortsätter för att du enbart är bekväm.

Det ärligaste du kan göra är att säga att du vill fortsätta endast för barnens skull och förklara varför du valde att vara otrogen. 

Jag fattar faktiskt inte att du vågar chansa med frun igen efter det här, vilket jäkla ansvar och vetskapen att tröttnar du igen framöver så kommer du såra henne sju resor värre än nu.

Tvåan. Vårt förhållande skulle han ha sabbat oavsett, men det hade känts tråkigare om han gjort det för att han fick en nyck än för att han faktiskt fick känslor för någon annan.

Det är så fel det bara kan bli att skylla på barnen och att du tänker på dom, när det hela tiden handlar om att du riskerar att bli upptäckt. Det är liksom försent att ångra sig nu.

Att INTE vara otrogen för barnens skull är väl självklart det bästa valet. Hur kan du tro något annat?

Sanningen.

Om du vill återuppbygga ett förtroende så kan du ju inte börja med att ljuga.

Jag har varit i din frus situation.

Och det enda du kan göra är att säga hela sanningen och inte utelämna något.

Men det faktum att du har varit otrogen mot henne i 1,5 år och ljugit för henne lika länge gör att jag tror att det inte spelar någon roll vad du säger.

Lögnerna och sveket sårar mer än otroheten i sig.

Och det gör att du nog har förstört hennes tillit för dig.

Du skriver att du vill fortsätta för barnens skull.

Men du är inte så lite naiv om du tror att barnen inte kommer att märka att det inte är så bra mellan er.

Barn är inte dumma. Även om de är små.

De lär märka att du inte älskar henne och inte har någon närhet och intimitet med henne.

Dessutom,hade du haft dina barns bästa för ögonen så hade du inte valt att vara otrogen från första början utan istället försökt lösa problemen med din fru.

Om din fru väljer att lämna dig så lär du väl gå tillbaka till din älskarinna på en gång.

Och det visar väl då hur mycket du egentligen älskar din fru. Dvs inte alls.

Nej. Jag lämnade.

Kanske om han varit ärlig. Men han ljög mig rakt upp i ansiktet även fast jag försökte konfrontera honom med det jag fått veta.

(Jag fick veta det på omvägar)

Men jag tror inte det hade hjälpt ens om han hade varit ärlig.

Det faktum att han inte respekterade mig mer än att han kunde hoppa i säng med någon annan var det som var avgörande.

Jag ångrar inte att jag valde att lämna honom.

Hade jag inte gjort det så hade jag förmodligen inte träffat mannen i mitt liv och fått mina barn.

Nej,vi hade inga barn. Tack och lov.

Men dte hade inte spelat någon roll.

Jag hade lämnat i alla fall.

Barn mår inte bättre av att leva med två föräldrar som inte har det bra tillsammans,än av att leva med dem var för sig och båda mår bra.

Snarare tvärtom.

Ett gott råd i all välmening:

din sanning är inte nödvändigtvis den korrekta sanningen. Ha det i åtanke innan du trasslar in dig i vita lögner och bortförklaringar.

En förbannad fru vill ha hela den obekväma sanningen och kommer förmodligen att ställa många obekväma följdfrågor. Med risk för att även vilja prata med älskarinnan.

Så tänk dig noga för när du berättar.

För barnens skull kan det aldrig vara bra att leva med en ledsen och besviken mamma och en pappa som stannar kvar av bekväma skäl.

Tänk ett steg längre nu. För inte kan du vara så naiv och tro att allt ska bli som vanligt?

Varje gång ni tjafsar eller är oense om något kommer självklart din otrohet att komma upp, gång på gång.