• Anonym (Nyligenskild)

    Vi ska skiljas men ska bo ihop som kompisar. Tips!

    Vi behöver alla tips vi kan få.

    Min man och jag har beslutat oss för att skiljas. Vi har ett gemensamt barn och har därför betänketid vilket vi bestämt att vi ska ta vara på.

    Vi är inte osams alls utan det är ett gemensamt beslut som dock föreslogs av honom.

    Vi kom fram till att vi, i alla fall det senaste året (säkert längre), har levt ihop som vänner. Aldrig bråkat och haft roligt ihop men känslorna finns helt enkelt inte kvar på det sätt det borde.

    Vi är båda ledsna över att vi misslyckats med vårt äktenskap och vi sörjer också att vi tagit varandra för givet. Men vi pratar hela tiden om tankar, känslor och funderingar som uppstår och vi är helt öppna med det.

    På grund av både bostadsbrist och vår gemensamma son som bara är 6 år så har vi beslutat oss för att försöka bo ihop som vänner och inte berätta något för vår son (så långt det är möjligt). 

    Alla runtomkring oss verkar tycka att det är fördömt men vi är inte särskilt oroliga även om vi såklart är oroliga för att vi ska börja hata varandra. Vi vill ändå ge det ett försök.

    Vi kommer att dela på alla utgifter så som hyra, el etc. Precis som vi har gjort förut. Däremot kommer vi att bättre dela upp hushållsysslor så att vi där undviker eventuell irritation så fort som möjligt. Vi har såklart även diskuterat eventuella nya dejter och hur vi ska resonera då men i nuläget är det alldeles för långt borta för oss båda. Ingen av oss vill träffa någon ny och händer det så har vi beslutat att diskutera det då.

    Vad tror ni? Är det här fördömt redan från början? Eller kan vi lyckas? Har ni några kloka tips? Eller finns det kanske någon här som har egna erfarenheter?

  • Svar på tråden Vi ska skiljas men ska bo ihop som kompisar. Tips!
  • Anonym (Hasse)

    Tycker det låter helt vrickat

  • Anonym (Anna)
    Anonym (Nyligenskild) skrev 2018-04-16 20:01:52 följande:

    Vi behöver alla tips vi kan få.

    Min man och jag har beslutat oss för att skiljas. Vi har ett gemensamt barn och har därför betänketid vilket vi bestämt att vi ska ta vara på.

    Vi är inte osams alls utan det är ett gemensamt beslut som dock föreslogs av honom.

    Vi kom fram till att vi, i alla fall det senaste året (säkert längre), har levt ihop som vänner. Aldrig bråkat och haft roligt ihop men känslorna finns helt enkelt inte kvar på det sätt det borde.

    Vi är båda ledsna över att vi misslyckats med vårt äktenskap och vi sörjer också att vi tagit varandra för givet. Men vi pratar hela tiden om tankar, känslor och funderingar som uppstår och vi är helt öppna med det.

    På grund av både bostadsbrist och vår gemensamma son som bara är 6 år så har vi beslutat oss för att försöka bo ihop som vänner och inte berätta något för vår son (så långt det är möjligt). 

    Alla runtomkring oss verkar tycka att det är fördömt men vi är inte särskilt oroliga även om vi såklart är oroliga för att vi ska börja hata varandra. Vi vill ändå ge det ett försök.

    Vi kommer att dela på alla utgifter så som hyra, el etc. Precis som vi har gjort förut. Däremot kommer vi att bättre dela upp hushållsysslor så att vi där undviker eventuell irritation så fort som möjligt. Vi har såklart även diskuterat eventuella nya dejter och hur vi ska resonera då men i nuläget är det alldeles för långt borta för oss båda. Ingen av oss vill träffa någon ny och händer det så har vi beslutat att diskutera det då.

    Vad tror ni? Är det här fördömt redan från början? Eller kan vi lyckas? Har ni några kloka tips? Eller finns det kanske någon här som har egna erfarenheter?


    Låter jättebra!

    Ni slipper flytta

    Ni sparar pengar när ni bor i stor bostad men lägre hyra än om ni bott i vars en mindre.

    Jag tror det kommer funka bra i några år tills en av er får en partner men den dagen den sorgen. Ställ er i bostadskö så länge i fall i fall så slipper man flytta till nåt skitområde.

    Men hur gör ni med sovrummen? Har ni vars ett eller har ni kvar samma gemensamma?
  • Anonym (Tvivlar)

    1. Varför ska ni göra så mot er son om ni ändå kan bo tillsammans på det sättet? Man måste inte vara dödkär hela livet men om man kan bo ihop och trivas ihop så är väl barnet värt det???

    2. Den som träffar en ny först kommer få ett helvete. Även om man säger att man inte ska träffa någon, så kan tillfället komma. Båda måste vara helt med på det.

  • Anonym (Nina)

    Tycker att det låter risky.

    Även om ingen av er tänkt träffa nån än, tänk om någon gör det ändå? Snart?

    Det kommer ju vara helt annorlunda att leva ihop som gifta och vänner, som singel och vänner.

    Tror att det är bättre om ni hjälps åt och försöker hitta åtminstone en ny lägenhet till någon av er.

  • Anonym (Nyligenskild)
    Anonym (Tvivlar) skrev 2018-04-16 20:18:07 följande:

    1. Varför ska ni göra så mot er son om ni ändå kan bo tillsammans på det sättet? Man måste inte vara dödkär hela livet men om man kan bo ihop och trivas ihop så är väl barnet värt det???

    2. Den som träffar en ny först kommer få ett helvete. Även om man säger att man inte ska träffa någon, så kan tillfället komma. Båda måste vara helt med på det.


    Det är väl det som dessa 6 månaders betänketid ska få oss att lista ut? Det kan mycket väl vara så att vi om 4 månader inser att vi hör ihop. Ingen av oss vet.

    Ja, kanske är det så. Men som ovan skrev, den dagen den sorgen. Känns dumt att flytta isär, tvinga sonen till varannanvecka liv och allt annat runtomkring bara för att det "kanske blir ett helvete"
  • Anonym (Nyligenskild)
    Anonym (Nina) skrev 2018-04-16 20:19:36 följande:

    Tycker att det låter risky.

    Även om ingen av er tänkt träffa nån än, tänk om någon gör det ändå? Snart?

    Det kommer ju vara helt annorlunda att leva ihop som gifta och vänner, som singel och vänner.

    Tror att det är bättre om ni hjälps åt och försöker hitta åtminstone en ny lägenhet till någon av er.


    Att hitta ny lägenhet är uteslutet. Det går inte eftersom att ingen av oss kan köpa en.

    Jag skulle behöva tvingas flytta "hem". 20 mil ifrån. Det vill jag inte utsätta min son för.
  • Placa

    Oj... Jag och min exman skiljdes för lite mer än två år sedan. Vår skilsmässa började egentligen redan för sju år sedan men eftersom vi inte ville ge upp i första taget så kämpade vi på. Vi bråkade inte men vi gjorde heller ingenting roligt ihop. Vi bara levde jämte varandra. I samma veva som vi tog beslutet så träffade jag en ny. Inte vem som helst utan HAN med stort H. Jag ville verkligen inte det just då men jag bara föll pladask.

    Det tog nästan ett år för oss att sälja huset och hitta nya bostäder. Det var BRUTALT. Seriöst den värsta tiden i mitt liv.  All energi gick åt för att försöka dölja det här måendet inför barnen så att det fanns i princip ingen över till mig. Idag är allt bra. Inga sura miner mellan någon, vi är lyckliga på varsitt håll, kommer överens om barnen och barnen mår jättebra nu när vi också mår bra, vilket vi inte gjorde med varandra.

    Bo ihop kanske funkar ett tag men absolut inte i längden.

  • Valentina01

    Ni kommer leva som roomisar. Tror absolut att det kan fungera.

  • Anonym (Nyligenskild)

    Saken är den att så som vi har bestämt oss för att leva, så har vi levt det senaste året. Vi har haft sex vid två tillfällen under ett helt år och det var sex. Ingen passion, ingen riktig kärlek, ingenting.

    Vi har verkligen levt som "vänner med benefits" med det undantaget att ingen av oss har uttalat det till varandra.

  • Anonym (Hm)
    Anonym (Nyligenskild) skrev 2018-04-16 20:27:22 följande:

    Saken är den att så som vi har bestämt oss för att leva, så har vi levt det senaste året. Vi har haft sex vid två tillfällen under ett helt år och det var sex. Ingen passion, ingen riktig kärlek, ingenting.

    Vi har verkligen levt som "vänner med benefits" med det undantaget att ingen av oss har uttalat det till varandra.


    Jojo, då låter det ju enkelt. Men den sekunden någon av er träffar en ny som den VILL ligga med, hur gör ni då? Den som inte har hittat en ny kommer mest troligen bli förnärmad och sur (vara kompisar fungerar så länge ingen utifrån hotar) och eftersom att ni bor under samma tak kan ni inte vara diskreta och träffa denne nya exempelvis er barnfria vecka.

    Sorry, tror inte på tanken alls.
Svar på tråden Vi ska skiljas men ska bo ihop som kompisar. Tips!