Barnet knyter an, är det dåligt?

Läser och förstår att du vill din sons bästa men..

Hjälper det att oroa dig? Ger det något viktigt resultat i praktiken?

Nej men det handlar nog mest om dels ifall jag alls behöver vara orolig. Jag kanske inte ser helt klart pga sonen. Det känns som de har dåluga förutsättningar att hålla i längden för mig mrn jag kanske har fel och ni andra tycker det låter lovande. Isf behöver jag ju inte oroa mig :)

Sen kan jag ju rent prakriskt förbereda sonen dvs säga att det inte är säkert att hon fortsätter vara med pappa, ibland går vuxna isär etc (jag och pappan har inte varit ihop som han minns så det reflekterar han inte över, att vi gick isär). Så han är beredd. Jag tror det hade kunnat hjälpa.

Men gör de inte slut kanske det snarare stjälper än hjälper.

Hade jag varit dig hade jag pratat med exet och sagt att du vill bara det bästa och kommer inte lägga dig i igen, men vill gärna ha sagt att det kan vara bra att tänka på att det är han som barnet behöver knyta an till främst, som föräldrar är ni viktigast att barnet har en trygg relation till. Självklart vill du att barnet ska ha en bra relation till hans partner, men med tanke på situationen känner du att det vore bra om fokus låg på relationen mellan barn och förälder så kommer relationen till partnern sen.

Dvs fokusera inte på att hans relation kan ta slut utan kärnfrågan, att barnet främst knyter an till föräldern.

Det är hans liv och hans bekymmer. Strunta i det.

Tänk endast på att ditt barn ska få det bra.

Huruvida det kommer att hålla mellan dom eller inte är inget som någon kan sia om. Det kan vara positivt att känslorna inte fanns där i början och därmed inga krav, de har kanske haft större utrymme för att vara sig själva. Men ingen, inte de själva heller, kan veta hur länge det håller, bara vad de själva är beredda att göra för att det ska hålla. 
Jag och min nuvarande träffades bara för att ha sex. Han hade ett barn men det var totalt oväsentligt för vi skulle ju inte ha någon relation. Det enda som vara relevant var när vi kunde träffas. Sen träffades vi mer och mer, och vi kom till en punkt när vi båda uttalade att vi hade en relation. Men trots det var det svårt att se hur långt in i framtiden vi skulle fortsätta att ha en relation. 

Jag tänker precis som du när det gäller barnet. Du vet inte om relationen kommer att hålla och om de går isär så lär inte barnet fortsätta att träffa henne. Så har jag tänkt när det gäller mig själv, jag har inte velat gå in och engagera mig för mycket, dels för att skydda mig själv, dels för att tänka på barnet. Men en risk med att tänka som jag är att du behåller avståndet.
Jag tycker att du visst kan lägga dig i vad ditt ex gör, bara du är smidig. Du kan tala om att du är orolig för hur det blir om det tar slut mellan dom men du måste vara smidig så att han förstår att du inte räknar med att det ska ta slut, för det är något som bara är mellan han och hans flickvän, men alla relationer kan potentiellt ta slut och det kan vara bra att diskutera hur det i så fall blir för ert barn om det gör det. 
Du kan inte lägga dig i hur de gör när barnet är hos pappan men du kan fråga och du kan berätta vad du är orolig över.
Synd att hon inte vill träffa dig, det hade ju underlättat för dig men det är ju inte dig hon ska ha en relation med. Du kan inte tränga dig på henne men du kan föreslå att ni träffas. Tackar hon nej, kan du inget göra. Det behöver inte handla om svartsjuka men visst är det jobbigt när den du är tillsammans med måste hålla kontakt med ett ex. 
Om jag förstår dig rätt så är det inte så att de ger dig någon väldigt stor anledning att oroa dig, ditt barn verkar må bra och så, det handlar mest om att du är en människa som är förutseende på vad som kan gå snett och du är en person med framförhållning. Om du kan ställa dina frågor utifrån den du är och hur du tänker så ska det säkert gå bra.
Jag känner mig dubbel inför den här tråden. Jag är den som blivit ihop med en man som har barn sen tidigare, jag vill inte träffa hans ex, barnets mamma, men jag skulle inte vilja lämna min tvååring till mitt ex och inte veta hur hans nya tjej är. Min killes barn var äldre när vi träffades så hen kunde själv berätta för mamman vad som hände i hens liv. Min killes inställning är att han och hans ex får lita på att varandras omdöme men jag tycker inte det är så konstigt de gånger hon reagerade på något och undrade något i början. Mamman har inte tagit några initiativ till att få se vem jag är, det tycker jag också är konstigt men väldigt skönt.

Ja, det kan nog stjälpa mer än hjälpa. Jag som befinner mig på andra sidan dig, min killes barns mamma har sagt en del saker till barnet som har stjälpt för barnet och mig att skapa en bra relation. Jag tycker inte det är fel att du vill göra något men jag tror det är fel att du går in och pratar om pappans relation med sin tjej, den har du inte med att göra. Det kan bli saker som barnet tar med sig till dom som påståenden.

Jag vet inte vad du skulle kunna göra, kanske ställa frågor till barnet om hur det varit hos pappan, låta barnet berätta. Han kanske kommer fråga dig om saker som rör pappan och hans tjej, då märker du vad barnet tänker på och undrar om. Det är väldigt knepigt det där för du vill ju väl men det kan bli väldigt fel. Jag tror det är bättre att du håller dig till att ställa frågor. Är det något särskilt så tar du det med pappan.

Även om de tar slut och hon försvinner ur bilden så kommer nog barnet att klara det om hen har andra trygga anknytningar som finns kvar.

Mer oroväckande tycker jag det är att pappan inte verkar vilja/våga träffa barnet utan sin flickvän. Vad står det för.. Och hur skulle det bli om relationen tar slut.

Jag förstår din oro men ditt barn kommer klara sig bra oavsett vad som händer. Så länge barnet har fler anknytningspersoner, precis som Queennr1 säger, och det har ju ditt barn.

Ditt barn kommer ha många relationer och vissa kommer ta slut. Förskolepersonal som byter jobb, äldre släkting som dör, kompisar som flyttar. Visst kan barnet bli ledset men det är en del av livet och den dagen så står du där och kan trösta och förklara.

Håller med