IVF Hösten 2018

Hej!

Denna tråd tänkte jag att vi ska stötta och peppa varandra. Och får skriva av oss våra känslor. Och våra berättelser.

Jag och min man ska kasta oss in i en ny känslostorm, då vi ska börja med vårat 2:a försök nu i höst.

Själv så jobbar jag inom förskolan och har precis börjat på ett nytt ställe. Vilket innebär att jag måste berätta för mina ny kollegor om våran situation. Bara det är så otroligt jobbig. För då blir man påmind igen om vårat första missfall.

Igår så var vi hos makens systers familj. De har en 1,5 åring. Där och då fick jag en riktigt gråtattack. Jag kunde inte hejda det. Tårarna bara föll och alla de känslor som jag hade stoppat undan under sommaren, blommade upp igen. 

Jag dras mellan hopp,glädje,sorg och förtvivlan. 
Sover dåligt om nätterna, rädd för att svika min man och alla i våra familjer. 
Jag vet att man inte ska lägga skulden på sig själv. Men det är inte alltid så lätt.

Jag är 30 år och min make 31 år och vi fick 70 - 80 % chans att bli gravida.