9månader- sömnproblem

Men det låter ju helt normalt? Bebisar vaknar på natten och äter, det är lite så de jobbar. Visst, det finns en del små unerbarn som sover hela nätterna men de är ju absolut inte normen. Låter nice att han bara vaknar tre gånger på en hel natt, jag skulle vara nöjd om jag var du.

(Mitt första barn sov i tretimmarsintervall tills hon var 18 månader. Inget sömnproblem alls, bara så hon funkade när hon var liten. Min andra är mer chill och vaknar bara två-tre gånger per natt.)

Ja men nu är inte jag nöjd. Ibland är det varje timme, väldigt olika. Och han är inte nöjd heller. Att han vaknar vill ha mat och somnar om kan jag överleva, men ibland bara skriker han och vill ingetting, det ör det som är jobbigt..

Förstår att det är jobbigt men att kallade det sömnproblem blir lite tokigt. Det är fullt normalt att som nio månader vakna tre gånger per natt.

Ja, det är säkert jobbigt men det är inte onormalt. Du har inte en bebis med sömnproblem, du har bara en vanlig bebis. Det är jobbigt och man är svintrött och sen går det över när de blir äldre. Ibland vaknar bebisar/barn och bara skriker och man måste trösta dem trots att man är så trött att ögonen går i kors, det är inte heller onormalt.

Du måste uppenbarligen haft en lätt första bebis eftersom det här tar dig så på sängen.

Inte påstått att det är onormalt.

Ja min första sov hela nätter tidigt, så har väl blivit bortskämd med det.

Tagen på sängen skulle jag väl inte påstå, men att hålla på såhär i 9mån är mindre kul och ville ha tips på om man kunde göra det bättre men får väl härda ut och hoppas det vänder snart!

Barn är olika, helt enkelt. Min första sover fortfarande inte hela nätter utan uppvak och hon är drygt två år. Det har dock blivit bättre och bättre med åren. Man kan ju roa sig med att testa olika saker men det är svårt (för att inte säga omöjligt) att förändra ett litet barns biologiska sömnmönster. Och din är ju fortfarande en bebis - de är gjorda för att vakna på nätterna. Nio månader är inte speciellt gammalt.

Klart det finns saker man kan testa! Barn är individer och olika, samma gäller sömnbehov och sömnmönster men det finns saker man kan testa för att hjälpa dem.

Du kanske har testat det mesta, i det fallet så är det vara härda ut, men det verkar som alla utgår ifrån att barn de vaknar massor på nätterna och det ska man bara leva med, och så kan det vara absolut, men även barnet själv mår ju bäst av att få sova sammanhängande på natten så kan man hjälpa till med det så ska man ju det.

Har ni samma nattningsrutin? Är det tillräckligt mörkt där han sover? Nu under sommartid och det är så ljust så kan det vara svårare för bebisar, vår son som alltid sovit bra sedan han var typ 2mån, var lite knepigare i början på sommaren det var så enkelt som rullgardin under mörkläggningsgardinerna så sov han toppen igen. Har du provat att ge antingen välling eller gröt precis innan han ska sova så att han är riktigt mätt? (De som inte vill ge gröt eller välling kan ge avokado-mos med samma effekt)

Det var de tips jag har, kanske ngt du inte testat. Jag jobbade som nanny, och jag vet att det finns barn/bebisar som helt enkelt har sådan sömnrytm och det spelar ingen roll vad man gör, men i alla fall jag varit med om har man faktiskt på barn över 6 månaders ålder lyckats förbättra sömnen i de fall det behövts. Hoppas det vänder för dig snart, det är verkligen supertufft att inte få sova!

Hej ts.

Jag har också en 9-månaders som fortfarnade inte sover något vidare. Denna veckan har det varit betydligt bättre dock. Men som det varit innan har vi lagt henne vid 19-20 och vaknar oftast vid 23, 02, 05 och mellan 5-6:30 går vi upp. Hon äter vid 23 och vid 05. Hon skriker visserligen inte sålänge jag tar upp henne och gungar eller matar henne. Min dotter på 5 år höll också på såhär. Vi tycker det är jobbigt men vi brukar förbereda maten och ställa i kylen så vi bara värmer den på natten. Sedan jobbar vi 50% var jag och mannen så vi delar på nätterna, det förenklar för oss så man får sova hela nätter också. Det finns säkert metoder som du kan använda för att förenkla det hela men det är ju rätt normalt och kommer snart ge sig förhoppningsvis så mitt tips är nog att dela på det så gott ni kan hemma såvida du inte är ensamstående.

Lycka till!

Jag finner det intressant att du säger att de är gjorda för att vakna på natten? I vilken forskning, eller var har du läst det? Detta är absolut inget påhopp, jag är genuint nyfiken, då det jag läst och fått höra, är att barn efter 6 månader inte längre fysiskt behöver vakna för mat på natten, sen är alla barn olika, men generellt har jag hört att det är tvärtom, så därav frågan

Skrev ett längre inlägg först, men håller mig nog kort istället: Läs gärna 1177:s artikel om barn och sömn. Den är baserad på aktuell forskning och rådande rekommendationer och tar upp hur små barns sömncykler gör att de vaknar oftare nattetid än vuxna och att man efter 6 månaders ålder inte MÅSTE VÄCKA barnen för mat om de VILL sova hela natten på eget bevåg men att de flesta bebisar vaknar flera gånger på natten även efter sex månader pga hunger eller närhetsbehov. Jag är så fruktansvärt trött på att den där sexmånaders"regeln" tas upp som någon sorts naturlag. Ditt pyttelilla barn har uppenbarligen behov av närhet/tröst/mat på natten. Gilla läget.

Ok då har vi läst samma och tolkat det totalt olika. Klart att ett litet barn som vaknar och behöver närhet, tröst eller är hungrig ska få det, och att det absolut inte är något fel. Jag ser dock inget problem i att försöka hjälpa till att minska uppvaken om man kan, med att behålla sängen i samma rum, ge mat innan läggdags etc.

Jag är ganska trött på det omvända att man blir tillsagd att ?gilla läget? om allt hela tiden som småbarnsförälder, det finns alltid saker man kan prova, fungerar absolut inte alltid, inte på alla barn men klart man måste få prova och be om tips på saker man kan testa om man upplever en situation som jobbig. Det är inte alltid något fungerar ibland får man acceptera och göra det bästa av hur det är, men att försöka skadar väl ingen, då jag antar att man håller sig till tips som inte gör någon skada och den avvägningen hoppas jag man klarar av som förälder.