Berätta för arbetskollegor om änglabarn eller inte?

Jag har inte berättat utan hedrar mina i mitt hjärta. Dom finns inom mig och jag behöver inte hedra dom genom att prata med mina kollegor. Min personliga upplevelse behöver inte dom veta om, då kommer frågor osv som jag inte vill att dom ska veta.

Däremot så bidrog vården till att dom (tvillingar) föddes för tidigt och jag berättar gärna om det fruktansvärda sätt jag blev behandlad på. Men det är ju en annan historia.

Jag har jobbat i många år.
Det finns arbetskamrater som delar med sig om alla typer av graviditeter och det finns de jag inte vet ett dugg om.
Innan du berättar fundera på om du vill att "jungeltelegrafen" ska låta alla veta eller är det något du vill berätta för de närmaste, eller inte alls.

Inte samma sak förstås, men när min dotter vid 4 mån ålder fick vattenskalle och blev opererad med en shunt, har vi inte berättat för så många. Min familj och min mans närmaste familj visste (mamma, pappa, syster). Min man var typ tvungen att berätta på jobbet - först för att han var på tjänsteresa när det upptäcktes, så han åkte till sjukhuset direkt från flygplatsen samt sedan operationen. Det har gått 7 år och bara då kunde jag berätta för mina kollegor om det - det har varit alldeles för traumatiskt för mig tidigare. Så, om du inte känner att du vill dela med dig om det - gör inte det. Din dotter i himlen vet vad du känner och det är det som räknas och det du berättar eller inte berättar för andra

Personligen hade jag offentligt sagt att "ja, det är mitt första", framförallt när det är människor som man enbart umgås med i jobbet. Inte fan stöter och blöter man allt personligt över kaffebordet. Vet att många gör det, själv gör jag det inte. Det handlar om min egen integritet. Är du bekväm att göra det, så absolut. Det är så otroligt individuellt.

Vårt första och än så länge enda barn dog i magen i v.32. För oss känns det som att vi är föräldrar och har ett barn. Vi vill att han ska räknas även om han inte finns hos oss. När någon frågar om vi har barn så svarar både jag och min sambo "Ja, vi har en son men han är i himlen". Sen är det upp till personen att fråga mer om den vill.