• Aslan

    Tre personer i barnets liv? Funkar det?

    Pappan till mitt barn valde helt plötsligt att efter 10 år lämna mig mitt i graviditeten. Han har inte varit engagerad allt för mycket utan jag tackar gudarna för att min syster har funnits där som stöd. Hon var med på förlossningen, hon låg på neo med mig under dom två veckor vi fick spendera där, hon fick dom 10 pappadagarna och vi ses nu flera gånger i veckan. Hon avlastar mig mycket, jag och sonen brukar bo hos henne på helgerna.

    Jag har haft en depression och mått fruktansvärt dåligt efter pappans svek men sonen har fått mig att orka. Men jag börjar nu känna att mitt liv går vidare. Jag har gått vidare. Min syster och hennes man brukar ha honom på fredag eller lördag kväll en 5-6 timmar själv, så jag kan göra egna saker. Den dagen hon inte har honom har jag hemnes barn så hon kan göra saker för sig själv.

    Bvc tantrn tycker nu att jag gott kan lämna han en natt hos min syster. Jag sover ändå där så min tanke är i så fall att jag sover i rummet brevid. Bvc resonerar som så att min syster är hans andra anknytningsperson eftersom hon funnits där ända sen början och eftersom vi ses så ofta. Så hon anser att att det inte skulle vara några problem för mig att göra det nån gpng i veckan så jag får sova en hel natt. Men jag är så osäker. För mig är det skillnad att lämna honom bara ett par timmar än en hel natt. Visst, jag skulle finnas där ditelt på morgonen eftersom jag ändå sover där men iaf. Hur tänker ni kring detta?

    Jag har även funderat på att involvera min pappa och hans fru då dom också så gärna vill finnas där och ha honom ett par timmar då och då. Jag har hittills kännt mig tveksam till detta men jag ser också att det är sårbart att bara ha en person att kunna lämna till om något skulle hända eftersom jag är själv. Hur hade ni tänkt där?

  • Svar på tråden Tre personer i barnets liv? Funkar det?
  • Meriall

    Håller med sjuksköterskan. Bebisen har förmodligen knutit an till din syster också och du kan absolut låta henne ha honom en natt om du sovit i rummet bredvid. Du kan ju komma dit om det är något liksom. Jag var i liknande situation och gjorde så med min mamma och det funkade bra. Hon var också med på neo etc.

    Låter fint att involvera de andra personerna också så länge du gör det i lugn takt och bebisen hinner med. Det kan vara svårt att knyta an till så många så låt fokus/nätter vara på dig och din syster men låt dem få en aktiv roll i barnets liv.

    Och vilkem superfin syster du har :)

  • SI12344

    Jag ser det som att varje extra person i ett barns liv är något gott. Det är givetsvis skillnad på barnpassning en stund och över en natt, men om ni bor hos din syster på helgerna så känns det som en naturlig utveckling.

    Hur gammal är ditt barn?

  • Nandez

    Tycker att det är positivt med extra personer i ett barns liv.

  • Aslan

    Min son är 4 månadrr snart! Ja, jag tänker också att det säkert kommer gå superbra om min syster har honom någon natt, det jag är tveksam till är om jag kommer sova ändå, jag misstänker att jag lär vakna i alla fall och då är det ganska så döfött ändå.

    Jag tänker att jag ska börja vara mer altiv med min pappa och hans fru, som är min fina extramamma som jag är uppväxt med. Planen är att jag åker dit och spenderar ett par timmar där ett par dagar i veckan med sonen så dom får lära känna honom mer. Som det är nu så ses vi bara lite sporadiskt, men jag tänker att det kan bli bättre! Jag spenderar ju mer än gärna tid där, det har bar blivit som så att jag inte tagit mig tid utan kört på med föräldrargrupper, babyrytmik och sånna saker.

    Men som sagt så börjar jag inse att det är skört att bara ha en person. Jag vill kunna ha ett alternativ om det till exempel mot all förmodan skulle hönda nått så det krävs. Då vill jag att det ska finnas en extra person som sonen ändå känner en viss trygghet i.

    Sen är det ju en väldigt stor skillnad på om man är två eller som jag, som är själv. Jag är mamma 24/7 alla årets dagar. Det är rätt skönt att få en paus ibland. Det var ju inte riktigt såhär jag hade tänkt mig det, eller som vi hade planerat det. För sonen var väldigt planerad. Vi hade försökt i över ett år, sen sökte vi hjälp och då gick det. Sen helt plötsligt så bara stack pappan. Jag håller ännu på att bearbeta det. Och vissa dagar som när sonen fick vaccin, eller vissa nätter som varit helt kaos, ja då är jag helt slut som person och då blir jag ganska så bitter på honom. Men all den kärlek man får istället, allt jag inte behöver missa, det väger upp allt slit!

  • LFF

    Det är klart att det funkar! Vilken underbar relation du och din syster har!

    Nu var mina föräldrar tillsammans när jag var liten men från min första sommar (typ från 9 månader) så har jag sommartid bott med min mormor på mina morföräldrars landställe i ett par månader. Detta har skapat ett enormt band mellan mig och mina morföräldrar. Nu gick mormor bort för 4 år sedan och jag saknar henne enormt fortfarande!

    Din son kommer bara må bra av att ha flera personer nära sig i sitt liv!

  • As86

    Hej, vill bara skriva om lite som blev tydligt för mig gällande mitt andra barn nu som kanske kan hjälpa dig. Jag läste lite om anknytning i boken "trygga barn och trygga föräldrar" (kan rekommendera just det avsnittet i boken för detta även om jag inte granskat det hela till punkt och prickar). Författaren menade i korta drag att barn under de första 6 månaderna i livet skapar ett register över personer i sin närhet som vårdar dem. Personer som helt enkelt tröstar och/eller tillgodoser behov av mat och hygien. Efter dessa 6 månader är det dessa personer som finns kvar i registret och signalerar trygghet. Författarna menade på att ju fler återkommande tillfällen man ses under de första 6 månaderna skapar en starkare anknytning.

    Min yngsta son är nu 10 månader. Jag ser detta tydligt hos honom. Fram till ca 6-7 månader funkade de flesta som vi träffade. Nu ser jag att han har sin prioriteringslistan klar. Jag står högst upp på den. Finns inte jag så går det bra med pappa eller mormor. De personer som han träffade ofta under första halvåret. Farmor går inte (Henne träffade vi mer sällan). Pappa får inte heller göra "nya" säker med honom nu. Som att söva inför natten tillexempel. Tilläggas kan att min äldsta som bara accepterade mig och mormor då pappa inte vågade utföra så mycket omsorg den första tiden. Så utifrån denna erfarenhet har bokens tankar blivit rimliga för mig.

    Med grund i detta är mitt tips att låta de få utvalda i din närhet som du pratar om ta ansvar för ditt barn ofta nu de kommande månaderna. Om det känns bra så låt syrran söva barnet då och då. Låt din pappa och fru mata, trösta och byta blöja. Det tror jag skapar en bra grund för avlastning senare. Vad fantastiskt att ditt barn får så många anknytningspersoner som hem kommer känna sig trygg med genom livets Berg och dalbana. Du kommer alldeles säkert behöva det också :)

Svar på tråden Tre personer i barnets liv? Funkar det?