Kan jag gå ut en kväll och lämna till pappan?

Jag hade sett till att tillbringa tid varje dag tillsammans med både pappan och babyn. Inte lämna babyn till pappan alltså, utan vara tillsammans alla tre. Om pappan är engagerad och intresserad, medan du själv sitter och läser eller fipplar med mobilen, så kommer dottern att vända sig till pappan mer och mer. Sedan är det bara att du gör små ärenden ut ur rummet och låter dem knyta an bättre.

Om du bara dumpar dottern hos pappan och försvinner, så minskar inte hennes mammighet, utan då kan hon börja tycka att han är farlig. Han gör ju så du försvinner ...

Sonen var jättemammig. Vid den åldern hade det löst sig, då var sambon föräldraledig (när är det dags för pappan i ditt fall?) Men första gången jag var iväg såg sambon till att vara i närheten. Hann iaf med middagen.

Hur brukar ditt barn nattas? Funkar flaska? Vagn? Sele? Bil? Osv. Kan ni ändra nattningsrutin, tex att barnet får flaska oavsett vem som söver.

Det är väl klart du kan. dvs så länge han inte är efterbliven eller på annat sätt handikappad. Men jag antar att du inte skaffat barn med en efterbliven. 

Tack för ditt svar!

Jo jag tänker också att hon kanske förknippar honom med att jag försvinner. Det går alltid bra när dom är ute och gör saker tillsammans om jag inte är med men då har hon ju annat att fokusera på. Hon gnäller inte när vi alla tre tex sitter på golvet och leker och då kan hon busa och skratta med honom men så fort jag lämnar rummet blir hon ledsen eller om jag räcker över henne till hans famn för jag måste gå på toaletten eller så. Pappan blir ju såklart ledsen. Och jag blir slutkörd.

Tack för ditt svar!

Jo jag tänker också att hon kanske förknippar honom med att jag försvinner. Det går alltid bra när dom är ute och gör saker tillsammans om jag inte är med men då har hon ju annat att fokusera på. Hon gnäller inte när vi alla tre tex sitter på golvet och leker och då kan hon busa och skratta med honom men så fort jag lämnar rummet blir hon ledsen eller om jag räcker över henne till hans famn för jag måste gå på toaletten eller så. Pappan blir ju såklart ledsen. Och jag blir slutkörd.

Om pappan tar med henne ut då och så hittar de på något? Sedan är du bara inte hemma när de kommer? Tror du det går bättre?

Ja det brukar fungera en stund. Ibland har jag vart iväg och handlat eller så medans dom är ute och kommit hem efter dom, då har allt vart lugnt en stund tills hon börjar leta efter mig eller hon blir trött och vill bli nattad av mig. Där klämmer ju skon..

Men jag tror också jag har varit dålig på att säga hejdå när jag gått iväg, så hon förstår inte att jag kommer tillbaka. Kanske ett jättemisstag att jag inte har gjort det.

Pappan ska vara föräldraledig från och med mars så vi har ju ett tag kvar att fixa detta :)

Dottern brukar snutta sig till sömns (ammar inte längre då mjölken försvann men det är väll nån trygghetsgrej) eller så väggar jag i famnen. Pappan försöker och vagga men då gallskriker hon bara. Han försöker på andra vis också med fungerar inte. Hon blir bara så extremt ledsen. Och han blir ledsen och stressad vilket hon såklart känner av. Jag hör ifrån rummet att han stressar upp sig, har sagt till han att inte visa henne det Men då svarar han "jag blir inte stressad eller tycker det är jobbigt. Det som är jobbigt är ju att hon är så ledsen och jag kan inte göra något åt det". Jag hör ju att han visst utstrålar jättemycket stress men vill inte ligga på där då jag inte vill att han ska känna sig sämre än han redan gör :(

Men vagn eller sele kanske skulle fungera.. :)

TS, det här är ditt problem, inte pappans eller barnets. Ledsen att säga det men om du hela tiden "tar över" när pappan och dottern försöker få till det utan dig så förstör du deras relation på ett sätt.

Det ÄR frestande att lägga sig i, jag vet. Men tänk på att du vill att dottern skall vara lika trygg med sin pappa som med dig, eller hur? Då måste han få försöka, och försöka "ifred" utan dina tips i stundens kaos eller att du blir hispig och vill "fixa till".

Din dotter är med sin PAPPA. Oavsett hur mkt hon skriker så är det helt självklart att pappa ska kunna natta och natta om på nätterna. Och hon kommer inte skrika 8 timmar i sträck. Till slut lugnar hon sig och kan börja fokusera på att connecta med pappa istället för att få tillbaka dig. Ta tid och se hur länge hon faktiskt skriker, det känns oftast mycket längre än det är.

Gå du på din väninnas tillställning och lämna far och dotter ifred, det är säkert bra för er alla.

Klart att du kan.

Börja i små doser. Dvs att pappa tar dottern till lekparken en timme då och då. Åk iväg på korta ärenden (affären tex) så att du lämnat huset.

Barn anpassar sig fortare än man tror. De gillar vanor och rutiner och anpassar sig ganska snabbt till nya rutiner. Ni måste vara konsekventa där. Så länge hon är i en trygg miljö.

Tack för era svar och tips! Uppskattas verkligen.

Det har hunnit bli lite bättre faktiskt. Vi har börjat göra så att jag går iväg en sväng, 30min-1 timme, varje kväll och är jättetydlig med att säga hejdå till skruttan. I början va hon lite ledsen när jag gick men nu reagerar hon inte alls. Så vi fortsätter så här ett tag till :) Men middagen och festen skippar jag, mitt hjärta klarar inte av det hehe.

Skönt att ta det i lugn takt! Det är ändå inget roligt att vara borta om det inte känns stabilt hemma.

Dottern på fyra månader är mammig eftersom det är ju jag som är hemma med henne hela dagarna. Men i helgen åkte jag på matförgiftning. Som tur var inte pappan. Så på sin första fars dag och dygnet efter fick han ta 100% ansvar om dottern, det fanns liksom inget alternativ.

Det var riktigt tufft för dem båda den första dagen, med tre timmars sömn, en bebis som skrek och grät eftersom han gjorde saker på fel sätt/mamma saknades. Och det var en pina för en utslagen mor att ligga på badrumsgolvet och lyssna på skrikgråten. Men tillslut lärde han sig, och hon blev nöjd. Tycker helt klart att de bondat mer efter dessa dagarna.

Så låt han få ta hand om bebisen en kväll efter jobbet, men första gångerna är det nog smart om du inte är så långt borta. Typ se film i sovrummet med hörlurar...

Hon dör inte...

Lärde sig?? Efter FYRA månader?!

Det är väll självklart inte det jag tror att hon skulle göra, herregud..