Ni som fått barn via IVF

Det tog 3 fullständiga IVF behandlingar. Var 42 när jag blev gravid samt när hon föddes.

Jag har PCO (dvs ingen ägglossning)

Har googlat massa liknande trådar idag så nu ska jag se till att bevaka denna och hoppas på många svar från folk som lyckats på första försöket osv, haha...

Jag var 31 och min man 44. Vi gjorde IVF för jag bara hade en äggledare och den jag hade kvar var igentäppt.
Vi fick ut 14 ägg och 9 befruktades. På insättning 3 blev jag gravid men fick utomkvedshavande och insättning 4 resulterade i barn.

Hos oss var det både manligt och kvinnligt fel med få livskraftiga spermier och skadade äggledare. Första barnet fick vi ändå, det var först när vi skulle försöka få ett syskon som felen upptäcktes och andra barnet blev till på andra ivf-försöket. Då var vi 37 respektive 39. Mina värden var i övrigt i topp så åldern hade inte någon bidragande orsak till vårt behov av ivf. Vid både försöken fick man ut runt 15 ägg varav 5 befruktades. Inga till frysen vid första försöket men samtliga, utom den jag fick tillbaka, fick gå till frysen. Men pga vår ålder så blev det inga FET, kände att vi var gör gamla

Vi har okänd faktor. Jag är 35 år, maken 45.

Jag är gravid i v 23.

Det krävdes två äggplock men tog sig på första insättningen.

Hur kändes graviditeten för er som blivit gravida?

Hade ni grav symtom från behandlingen som ökade eller hur funkade det?

hade du några som helst symtom av behandlingen?

Ok så då var det 12 dagar gammalt när du fick symtom?

Manlig faktor med för få spermier (näst intill inga alls).

Två fulla försök med kort protokoll. Många befruktade men inget till frysen någon av gångerna. Icsi är använt båda gångerna.

Första gången insättning på dag 5. Andra gången på dag 2. Man valde att sätta in tidigare gång två eftersom vi fått så många befruktade ägg som inte klarat sig till frysen och därför hade man teori om att det var bättre att det fick utvecklas i livmodern. Troligtvis hade vi fått sätta in två ägg nästa gång om detta inte hade lyckats. Vid andra insättningen var jag lätt överstimulerad. Nu gravid och 8 veckor kvar till bebisen ska komma.

Vi är strax över 30 båda två och i övrigt friska.

Till alla som försöker eller snart ska börja försöka, tänk på att första försöket ofta är en testomgång. Alla par har olika förutsättningar och det är inte alla saker de kan se även om de utreder noga. Det är också så otroligt mycket som ska klaffa. Det finns ingen statistik eller sanning som kommer gälla för just er. Ha tålamod (jag vet, omöjligt) och kämpa på. Och glöm inte varandra under tiden. Det är slitigt både fysiskt och psykiskt och ni kommer att prövas på alla möjliga sätt. Våga ta en paus mellan behandlingarna om det behövs. Ni kan båda behöva vila upp er.

Var inte heller oroliga den dag ni lyckas och glädjen har svårt att infinna sig. Helt plötsligt har ni nått målet och mycket av sorgen från kampen kan komma upp till ytan. Detta ihop med hormoner och den ständiga rädslan att något ska gå fel kan ta udden av glädjen. Det är ofta också svårt att ta in efter (oftast) många år av kamp och misslyckanden. Ta professionell hjälp om det behövs och kom ihåg att känslorna av lycka och glädje kommer också ikapp så småningom. Våga njut!

Jag upplevde också att man snabbt glömmer. Mina behandlingar var extremt jobbiga så jag reagerade starkt både fysiskt och psykiskt på hormonerna. Överstimuleringen var fruktansvärt jobbig (och jag vet att den kunde varit ännu värre). Tror det är lite som efter en förlossning. Det glöms snabbt för det är så värt det!

Fått två barn via IVF, men då via embryodonation. Gjorde 7 IVF-behandlingar privat som bara ledde till 2 ET (gravid, men m.f). Övergick till ED utomlands och det krävdes 7 försök att få ett barn. Fick nämligen 2 missfall. Så 14 behandlingar och totalt 9 insättningar med sammanlagt 16 embryon och 4 missfall, men som sagt 14 inte mina ägg. Sen krävdes bara ett syskonförsök med det enda embryo vi hade kvar och det blev lillebror.