ballerinakakaoreo skrev 2018-11-26 16:41:24 följande:
För mig känns det som en stor förlust och jag har kallat det för mitt barn redan sen dag 1. För mig var detta något jag sett fram emot och där jag byggt upp både förväntningar och drömmar, och jag älskade att känna hur det växte i mig. För mig var och är det ett barn vare sig det är korrekt eller inte biologiskt sätt.
Det jag menar när jag talar om gynekologen är inte att jag hade viljat ha kurstorstöd och 10 kramar, jag tycker att hon hade kunnat vara lite varmare när hon talade om allt då själva graviditeten kan betyda väldigt mycket för vissa och vid ett sånt hör besked kan hela livet rasa för en det. En varm ton i rösten och bara allmän empati skulle kännas som en större tröst än att hon satt och scrollsde på datorn samtidigt som att hon då sa att det till 90% var dött och sedan skrev ut en ny tid och berättade vad som skulle ske då. Det är som att en läkare skulle säga att en närstående avlidit och inte visa någon som helst empati, för mig så betydde denna graviditet så otroligt mycket och därför gör det lite ondare att det behandlades så okänsligt.
Jag håller helt med om att bemötandet kunde varit mycket bättre. Du får söka tröst hos dem som önskade barnet på samma sätt som du och tänka bort läkaren. Hon gjorde sitt jobb, tyvärr utan medmänsklig värme, men ändå.
Hoppas att du snart får en graviditet som går hela vägen och ett älskat och önskat barn!
