Stressad gynekolog - felbedömning?

För mig känns det som en stor förlust och jag har kallat det för mitt barn redan sen dag 1. För mig var detta något jag sett fram emot och där jag byggt upp både förväntningar och drömmar, och jag älskade att känna hur det växte i mig. För mig var och är det ett barn vare sig det är korrekt eller inte biologiskt sätt.

Det jag menar när jag talar om gynekologen är inte att jag hade viljat ha kurstorstöd och 10 kramar, jag tycker att hon hade kunnat vara lite varmare när hon talade om allt då själva graviditeten kan betyda väldigt mycket för vissa och vid ett sånt hör besked kan hela livet rasa för en det. En varm ton i rösten och bara allmän empati skulle kännas som en större tröst än att hon satt och scrollsde på datorn samtidigt som att hon då sa att det till 90% var dött och sedan skrev ut en ny tid och berättade vad som skulle ske då. Det är som att en läkare skulle säga att en närstående avlidit och inte visa någon som helst empati, för mig så betydde denna graviditet så otroligt mycket och därför gör det lite ondare att det behandlades så okänsligt.

Absolut är det så att ett missfall OFTA är en förlust av ett BARN! .......MEN kanske ska man ändå för ALLAS bästa inse att det där som kommer ut i missfallet inte är ett BARN utan ett ytterst ofullgånget foster (i de flesta fall). Träffade rätt nyligen en gammal dam som berättade om hur hon miste två av sina fullgångna barn när de var redo att födas! Liksom stor mage och fullgånget barn. Två gånger fick hon föda döda fullgångna barn och då får man perspektiv! Hon förklarade för mig var felet antagligen var men jag minns inte för jag såg bara fasan. Hon hade gudskelov en vuxen dotter trots allt och barnbarn.

Nej, läkaren kan inte se fel när man ser foster utan hjärtaktivitet. För säkerhetsskull tar man alltid tillbaka kvinnan för att säkerställa att fostret inte har växt. Läkaren hade inte kunnat göra på annat sätt, möjligen att ge dig avstötande tabletter på en gång. Och det ville du väl inte? Jag tycker att hon har givit dig den vård som är rätt att få i din sits. Hon sa ju att hon inte kunde säga med säkerhet. Det är väl bra?

Det finns inga hjärtljud att höra när hjärtat inte slår. Man lyssnar inte på hjärtljud vid så tidig graviditet ändå. 

Det var ingen praktikant hon hade med sig, det var en student, en blivande kollega. 

Fast vilka perspektiv ska vi ha här? Liksom SVÄLT? Är det relevant för oss här i Sverige?

Ja, det förstår jag absolut. TS beskrev bara beteendet "kort och kallt". Vad är det? Andra skulle må dåligt av tvekande svar som TS fick. Det är så himla svårt ibland, man vet aldrig hur de svar man ger tas emot. 

Har jag pådyvlat andra mitt perspektiv? Jag berättade om att min dotter gjorde en tidig abort SAMT att jag träffat en gammal kvinna som i sin ungdom miste TVÅ barn i fullgånget stadium. Det är mina upplevelser och vill ngn känna sig "pådyvlad" mina känslor och tankar så är det väl inget jag kan styra? Jag tror 99% skiter FULLSTÄNDIGT i mina tankar.

Jag minns min arbetskamrat på 70-talet som kom ut blek som en lärft från toan då hon haft ett missfall och SPOLAT! Skulle jag då ynkat och ömkat och talat om BARNET hon spolat ner? Inte i min värld MEN du gör som du vill.

Jag har hopp om att blödningen var ?mens? i och med att den inträffade på samma dag som mensen faktiskt var beräknad i min mensapp (svägerskan var med om samma sak) och inte ett tecken på missfall/utstötning.