• ballerinakakaoreo

    Stressad gynekolog - felbedömning?

    Imorgon ska jag gå över till vecka 10 enligt mina egna beräkningar (sista mensens första dag 25/9), men igår fick jag blodblandade flytningar och två små hugg i magen. Jag valde därför att åka till gyn idag som gjorde ett vul och konstaterade att bebis inte kunde vara äldre än 8 veckor och att ingen hjärtrytm fanns. Hon var väldigt stressad, och okänslig. Tog i rätt hårt och visade hellre äggstockarna för en praktikant hon hade med sig än bebisen för mig.

    Hennes svar blev kort och kallt att mitt barn med 90% säkerhet är död och jag fick en tid för ännu ett ultraljud till nästa vecka där det ska fastställas till 100% om mitt barn lever eller inte, om inte så ska jag få avbryta graviditeten.

    Jag känner mig dåligt bemött och som kastad framför tåget, är det på detta okänsliga sätt man ska få reda på att det barn man bär har blivit ett missfall? Den 10% chans att det lever ger mig en smula hopp om att hjärtat kanske tickar nästa gång jag kommer dit och att bebisen har växt på sig. Det såg ut som att hon mätte till 36 mm(?) från huvud till stjärt.

    Har ni varit med om liknande där läkaren faktiskt har haft fel? Var bara tvungen till att få skriva av mig lite, har gråtit i timmar ????

  • Svar på tråden Stressad gynekolog - felbedömning?
  • Anonym (NK)

    Jag har tyvärr stött på flera som visat noll medkänsla och förståelse, medan andra varit väldigt fina och empatiska. Väldigt tråkigt att vissa i den yrkeskategorin inte förstår hur mycket något sådant här kan betyda för vissa personer. 
    Nej, det är visserligen inte något barn än, om man pratar  rent biologiskt. Då räknas det som foster eller embryo (beroende av vilken veckaq, vecka 8 är väl embryo, tror jag), men man bygger ändå upp ett hopp om en framtid med det här lilla embryot, som ska utvecklas till ett barn. 


    För många, inklusive mig själv, handlade inte mitt MA i vecka 10 om att fostret dog, för där kan jag också se att det är för det bästa, att det var något som inte stod rätt till och att det är naturens sätt att 'ta hand om' det. Men drömmarna man haft sedan man plussade, de dog samtidigt, och DET var fruktansvärt för mig. Där hade jag önskat mig mer empati och förståelse från vården.

    Oavsett vad som händer, så kan du vara glad över att du har blviit gravid, för då är chansen stor att du blir det igen, om det tyvärr skulle visa sig att det blivit ett MA den här gången. 


    Håller tummarna för dig. 

  • EnAnonumius
    Anonym (Öö) skrev 2018-11-26 16:20:32 följande:
    För vissa är det visst ett barn!! För dem som tycker att det är Okey att döda ett barn vill gärna kalla det något annat så det är lättare att döda barnet!

    Men suck, vad du trycker in åsikter och lägger in ord bland dem som är för abort. Mår du bättre nu?

    Nej bara för att det finns kvinnor (och män) som _subjektivt_ tycker att det är ett barn, så måste inte sjukvården följa detta subjektiva tyckande, bara för att du, och andra män och kvinnor med det synsättet, vill att det skall vara på det sättet.

    Ett embryo och/eller foster är inte ett barn faktiskt, då de inte klara sig utanför livmodern utan är beroende av att vara i livmodern för att kunna leva.  Ett barn är ett livsduglig individ, som klara av att andas och leva utanför livmodern.  Det gör inte ett foster i vecka tio. 

    Att du inte kan acceptera att man inom sjukvården använder vetenskapliga begrepp, får stå för dig. Ta inte ut det på omgivningen och sjukvården, och samtidigt anklaga folk för att vara barnmördare.



    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • EnAnonumius
    Anonym (Öö) skrev 2018-11-26 16:36:08 följande:
    Det finns regler! Lägg av! Det blir ett barn när ett ägg och en spermie smälter samman. Regler ändras och bara för att ett land bestämmer en regel så betyder det inte att det är sant! För då borde vi ju ha samma regler som andra länder? Tex kvinnor får inte köra bil, kvinnor får inte rösta osv.. Tycker du att de reglerna är sanna?

    Lägg av, var nyckel frasen. Tycker du också skall lägga av och först¨att subjektiva tyckanden, som dina s.k "regler" är,  är aldrig samma sak som allmängiltiga regler för alla och inom den medicinska vetskapen.

    Inom den medicinska vetenskapen så lägger man definitioner om vad som skall räknas som barn.
    Barn är det när det kan leva och andas utanför livmodern.

    Hur klassificera du det då, enligt dina egna subjektiva mallar?  Du hävdar ju att det är ett barn, i vecka 10 så kan ju inte barnet var livsduglig på egen maskin och klara inte av att andras själv och leva utanför livmodern.  Vad kallar du det för?
    Kanske "Icke livsdugligt barn"? Något annat?



    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • askyfullofstars

    Usch, vad är det för svar du fått TS? Herregud. Vilka är ni som ska avgöra hur sorgsen eller inte man ska vara vid ett missfall? Fy alltså! Ingen av er hade ens vågat säga samma sak face to face om någon i er närhet berättade att de fått missfall.

    Ts. Jag är i v.8 och mitt BARN är 14,5 mm så det kan inte stämmer att ditt barn är i samma vecka. Däremot borde du ha sett hjärtat slå på skärmen om du inte hörde det slå.

    Stor kram till dig!

  • JodiBabe
    Anonym (C) skrev 2018-11-26 16:46:13 följande:

    Fy fan vilka vidriga kommentarer du får TS. Vad spelar det för roll om det är ett barn eller embryo eller foster. För en gravid kvinna som får besked att graviditeten avstannat är det en fruktansvärd upplevelse och som läkare kan man i alla fall visa lite empati. Känner med dig TS och hoppas att du är en av de tio procenten det går bra för. Kramar!


    Ja håller med.

    TS:
    Det är känslokalla människor som svarar, och debatterar en helt annan fråga än det du tar upp. Dessutom extremt okänsligt att ta en sådant debatt i tråden du startat. Skäms på dem!

    Jag tycker det låter som en känslokall läkare, även om hon metodiskt gjorde rätt. Så hennes bedömning får du nog hålla som sann, men hennes bemötande tycker jag du kan ta upp. Antingen mailar du henne eller mottagningen.

    Kram till dig. Hjärta Hoppas det gick bra idag. 
  • modsey
    ballerinakakaoreo skrev 2018-11-26 16:20:11 följande:

    Jag ska tillbaka nästa måndag för att säkerställa att det inte lever och ska då få göra en abort om kroppen inte tar hand om det innan.

    Jag vill nog göra en anonym anmälan eller iallafall tillsägelse att respekten och empatin borde vara större i ett sådant yrke. Vet någon vart man vänder sig?

    Ang längden som jag såg vara 36mm så var det när hon mätte från barnets huvud till stjärt, då blev det en rak linje mellan och på sidan av skärmen syntes det från 0-36mm när hon drog linjen, sedan drog hon samma linje/mätning för fostersäcken och gulesäcken.

    Jag fick inte chans att höra hjärtljuden, och hon stannade bara en kort stund vid barnet så jag hann själv inte uppfatta om det fanns hjärtljud eller inte. Allt kändes så känslokallt och stressat.

    Hoppet lever med mig men jag befarar det värsta då det kom blod igår och den ?växtvärk? jag känt tidigare inte känns längre utan istället svaga molande mensvärkar. Usch, det är så jobbigt. :(


    Beklagar fin upplevelse och visst kan du göra en anmälan via patientbämnden på bemötandet. Dock kan du inte vara anonym.
  • Bebis201901

    Jag har ingen aning om faktat i det här men jag beklagar att du fick ett bemötande som kändes kallt. Självklart kan man få besked på olika sätt och jag beklagar även de kommentarer här i tråden som är lika oempatiska.

    Ibland tycker jag att folk här skulle tjäna på att fundera på dels hur de skulle bemöta nån irl och dels hur de själva skulle vilja bli bemötta. Pratar du med nån i det verkliga livet är jag helt övertygad om att folk inte skulle vara lika kalla. Mer kärlek folk, det kostar inget.

  • Bebis201901
    ballerinakakaoreo skrev 2018-11-26 16:41:24 följande:

    För mig känns det som en stor förlust och jag har kallat det för mitt barn redan sen dag 1. För mig var detta något jag sett fram emot och där jag byggt upp både förväntningar och drömmar, och jag älskade att känna hur det växte i mig. För mig var och är det ett barn vare sig det är korrekt eller inte biologiskt sätt.

    Det jag menar när jag talar om gynekologen är inte att jag hade viljat ha kurstorstöd och 10 kramar, jag tycker att hon hade kunnat vara lite varmare när hon talade om allt då själva graviditeten kan betyda väldigt mycket för vissa och vid ett sånt hör besked kan hela livet rasa för en det. En varm ton i rösten och bara allmän empati skulle kännas som en större tröst än att hon satt och scrollsde på datorn samtidigt som att hon då sa att det till 90% var dött och sedan skrev ut en ny tid och berättade vad som skulle ske då. Det är som att en läkare skulle säga att en närstående avlidit och inte visa någon som helst empati, för mig så betydde denna graviditet så otroligt mycket och därför gör det lite ondare att det behandlades så okänsligt.


    Jag tycker du gör helt rätt i att anmäla. De är nog bara bra om de får tänka till lite och komma ihåg att det är människor med känslor de har att göra med. Beklagar igen ditt bemötande, hoppas du blir gravid snart igen med en liten som vill ta sig hela vägen
  • Anonym (Anno)

    Jag var faktiskt med om idag att läkaren tog fel. Var på ultraljud och ligger där på britsen och läkaren börjar undersökningen. Han hittar bara en tom säck och jag blir så ledsen. Han ser också jätte bekymrad ut och ska precis avsluta undersökningen när han tar ultraljudet på andra sidan magen och där helt plötsligt ser man ett foster som rör sig och är mycket aktivt. Läkaren hade hela tiden när han sett fel och undersökt min urinblåsa!!!

    Vi båda två började skratta och han klappar mig på armen och ber så mycket om ursäkt och jag känner mig otroligt lättad. Men usch vilken pärs det var att först tro att jag aldrig ens haft en bebis i magen. Läkaren erkände han var trött och hade flera patienter som han behövde hjälpa och att de blivit lite snurrigt för honom. Så i mitt fall berodde de verkligen på den mänsliga faktorn.

    Så ja läkare kan ta fel de är inte felfria dom heller. Dock tycker jag inte du ska godta att du blivit behandlad på det sätt du blivit. En läkare måste ju visa medkänsla. Försök att prata med någon om det här och be om att vid nästa undersökning få en annan läkare som tittar på dig (om det går)

    Jag ska hålla tummarna för dig!

  • Anonym (Ida)

    Trist bemötande du fick. För henne är detta slentrian och en kvart på jobbet men för dig livsavgörande. En professionell person förstår det och tänker på hur man uttrycker sig och lämnar besked. Även om man är stressad. Jag har stött på båda sorter under min komplicerade graviditet och förlossning och vet hur avgörande det kan vara för hur man mår. Jag jobbar själv i sjukvården och här är det inte ovanligt att patienter hör av sig till enhets- eller verksamhetschef om de känner sig illa bemötta. Det kan man alltid göra. Annars är det patientnämnden. Önskar dig all lycka till!

Svar på tråden Stressad gynekolog - felbedömning?