Plötsligt illamående!?

Man måste inte berätta vad man är sjukskriven för men däremot måste det framgå i det läkarintyg du ger till arbetsgivaren efter en veckas sjukfrånvaro VAD det är som gör att du inte kan jobba. Arbetsgivaren har en skyldighet att utifrån denna information försöka fåren tillbaka i arbete så snart som möjligt

Jag själv har mått väldigt illa under båda mina graviditeter och gick ner mycket på grund av det och kräkningarna (16 respektive 8 kilo). För mig fungerade det mycket för att ?stå ut? när jag mådde som sämst var att sysselsätta mig hela tiden och försöka tugga på sådant som fungerade för just den graviditeten (frukt respektive lakritshslstabletter) under den värsta perioden, kombinerat lergigan comp. Jag mådde fortfarande gräsligt illa, men det gick ändå att överleva. Sedan så tänkte jag också på om jag skulle må bättre hemma än på jobbet, och sanningen var ju att jag skulle ju mått lika illa hemma så jag sjukskrev mig inte en enda dag pga illamåendet. Däremot så skulle jag blivit det pga kräkningarna under en kort period med första då jag inte kunde behålla något och borde lagts in på dropp, men jag hade semester så arbetsgivaren märkte inget mer av det då mer än en viss viktnedgång. De fick dock veta redan i vecka sju-åtta då jag dkulle åka till andra sidan jordklotet strax efter semestern tillsammans med en högre chef, och på ett plan är det svårt att dölja kräkningar och morgonkräkningar... Triots att jag då fortfarande var provanställd så var det inga problem. De visste hur gammal jag var när jag anställdes. De visste även att jag hade sambo och att vi bodde i hus och att vi inte hade några barn sedan innan då det kom ju inte helt från klarblå himmel att jag var gravid (även om deinte hade trott på föräldraledigt så snabbt inpå). Dessutom var det ju mig de hade anställt, inte någon annan av de sökande och att jag skulle ?försvinna ett tag?... De visste att jag skulle komma tillbaka

Det var hård konkurrens på den tjänsten. I och med att jag visste att det inte skulle kunna gå att dölja så berättade jag så snart jag var tillbaka från semestern. Drt gick ju liksom inte riktigt dölja att jag då och då var tvungen att springa iväg och kräkas. Eller som på flyget när vi skulle ner och mellanlanda och lampan för att bältena skulle vara knäppta och morgonillamåendet kom utöver den ?vanliga? och jag kunde inte sluta spy... Alla som satt på flyget i min närhet lär ju ha varit oroliga för magsjuka utom min chefs chef och hon som satt bredvid mug och som jag förklarade för varför jag kräktes så