Ofrivillig graviditet?

Gör ett försök att skriva av mig lite tankar och en hel del ångest....
Lär i en dels ögon låta förskräckligt men inte menat att trampa någon på tårna.

Jag och min sambo har idag ett barn ihop. Vi bor ihop och har det bra.
Hon blev gravid vilket inte var planerat men jag har länge vetat att hon velat ha ett till barn. Dock har vi skyddat oss men tydligen inte bra nog vilket resulterade i en graviditet. Vi har under ett bra tag nu pratat om hur vi vill göra. Jag har inte velat ha ett till barn men jag vet att hon vill. Båda har uttryckt tydligt mot varandra vad vi vill.

Men som pappa så känner jag mig väldigt maktlös. Hon bestämde i förra veckan att hon tänker behålla barnet. Hon vet att jag inte vill. Men hon vet också att jag inte heller vill bli en frånvarande pappa.. att jag skulle skilja mig, vägra vara med det nya barnet och bara vårat första. Men jag vill inte ha ett till barn ändå.... Vilket gör mina känslor väldigt förvirrade... Jag kan inte tvinga henne till att ta bort barnet som hon vill ha. Jag får stilla acceptera att det skydd vi använt inte varit nog och det kanske är mitt fel att jag som inte velat ha ett till barn inte varit mer försiktig och aktsam. I slutändan är det bara kvinnan som kan bestämma.

Det är så mycket kring känslorna som hon har som inte jag kan förstå och sätta mig in i. Att en abort för henne är otroligt svårt... kommer en abort innebära att hon inte kan vara med mig för att jag nekat henne och tvingat henne igenom en abort som är mycket tuffare för henne än den är för mig.

Nu är det berättat för folk och det kommer dessa svåra frågor "jaså, grattis. var det planerat?". Jag kanske ändrar uppfattning med tiden men hon har bestämt och jag får bara följa med på resan. Vi har ju barn och det har gått bra men jag har mina anledningar till att inte vilja göra om denna resa... men nu får jag göra det ändå. Jag vill ju inte att mitt nuvarande barn ska växa upp med en pappa som inte är närvarande till sitt syskon och för den delen skapar massa andra problem som går ut över alla. Jag vill vara närvarande om jag ska bli pappa igen... vilket jag nu blir.

Det känns som att vi har pratat färdigt om detta då det nu är öppet och jag inte längre kan ha en diskussion om att inte vilja ha ett till barn.

Hur gör man i en sådan här situation. Jag vet att det inte finns några svar att få... skriver mest för att få skriva av mig lite och samtidigt fundera... kanske skriver jag något som retar upp någon eller som verkar helt galet.