Trivs inte på förskolan?

Det låter ju inte bra, hur är han hemma , pratar han hemma? Hur är han när ni träffar andra barnfamiljer, är han lite blyg då också? Kanske har han svårt för stora grupper? Finns det möjlighet att byta till en dagmamma, det kanske skulle passa honom bättre? Eller en förskola med mindre grupper? Här finns en Waldorfförskola, de är bara åtta i grupperna på två pedagoger. Föräldrakooperativ brukar också ha mindre grupper.

Ja, då återstår ju endast att förbättra situationen så att han trivs bättre på förskolan. Ett förslag är att du är med en dag på förskolan och se lite hur det fungerar där , vad som verkar bra för sonen och vad som skulle kunna göras bättre. Man kan tycka att det klarar den utbildade personalen bäst men de känner ju inte din son så väl som du känner honom och dessutom har de så många barn att ta hand om i regel, att de kanske inte hinner tänka på allt. Jag har varit med så i förskolan när vi haft problem av något slag  och då har jag kunnat lära känna personalen och prata med dem under dagen, vilket har underlättat för att vi skulle komma fram till en bra lösning. För min son innebar det tex att en ung manlig praktikant ägnade en timma om dagen bara åt honom, de satt i ett rum och praktikanten läste böcker för honom.

Förskolan är inte för alla barn. Kan ju hjälpa om ni byter förskola helt, då kan det släppa.

Annars är ju dagmamma kanske att föredra för din lille.

Usch det låter väldigt jobbigt. Har själv haft barn som varit svåra att skola in, gråtit vid lämningar och de har hellre velat vara hemma än på fsk. Men när jag väl hade lämnat, och gått därifrån gick det bra och de lekte/var inte ledsna. I ert fall låter det som att barnet verkligen inte trivs. Jag skulle ha begärt möte med personalen och skrivit ihop någon typ av åtgärdsplan för att få barnet att trivas bättre. En sak som fick mitt mellanbarn tryggare var att han var på fsk mer regelbundet. Hellre fler men kortare dagar kan vara värt att prova. Om inte åtgärder hjälper kanske ni skulle överväga att byta till dagmamma eller annan förskola?

Men.. är du hemma och föräldraledig?

Ta hem barnet. Hur svårt kan det vara att se han vill vara hemma med dig?

Jisses det är ingen raketforskning det här.

Ja om det känns bättre för dig så.

Men vad är din teori då som tycker det är blaha?

Jag var precis sådär i den åldern, trivdes aldrig på förskolan och hela dagen gick ut på att ''längta hem'' och låtsas vara sjuk. Ofta tydde jag mig mer till de vuxna, typ satt vid deras bord medan de andra barnen lekte, brukar din son också göra det? Jag tyckte att de vuxna var mer förutsägbara och lugna än barnen. Min personlighet passade helt enkelt inte med förskolans upplägg. Hemma var jag däremot som vilket barn som helst.

Hur som helst så var det såhär, men sedan när jag började skolan så började det växa bort. Idag är jag fortfarande lite tillbakadragen och ''allvarlig'' men som sagt verkar det bara vara en del av personligheten och inget jätteproblem.

Det är klart att han vill vara hemma om mamma och småsyskonet är hemma. Det blir säkert lättare när småsyskonet också skall gå på förskola. Då är han också lite större. Jag hade haft honom hemma och letat eftersnacket bättre förskola tills dess barn nr två är stort nog.

Prioritera om!

Det där barnet kommer att ta livet av sig innan 15 års ålder om ni ska överge honom i en miljö som förskolan, där de allra flesta barn vantrivs och har sjuka stressnivåer.

Tänk om; vad är viktigast? ditt barn eller ditt jobb?

Men varför lämnar du honom där om du ändå är hemma..? Han vill ju vara med dig... Se det istället som en tillgång att han kan vara hemma nu istället för att tvingas till en plats han vantrivs på! Jag förstår ju om man måste jobba, men han fattar ju att HAN ska vara borta hemifrån medan du och lillesyskonet är hemma utan honom...

Tycker nog att detaljerna ändras vartefter det passar...

Men varför startar du en tråd då om det inte är något egentligt problem?

Jasså?

Jag kan bara läsa det du skriver, du ändrar dig vartefter är ingen tolkning utan dina ord.