Natta bebis?

Han är 7 veckor, och då är det normalt att vara vaken hela kvällarna och somna sent. Jag ska försöka visa hur jag menar:

En 7-åring sover runt 10 timmar på natten, oftast i ett sträck. Varvar djupsömn med ytligare sömn. Kliver upp på morgonen och är uppe hela dagen.

En 7-månadersbaby sover också runt 10 timmar på natten (fast det är lika normalt med 8 eller 12 timmar). Faller ned i djupsömn då och då, men kommer ofta upp till ytan. Vanligt att vakna och äta 1-5 gånger under natten. På dagen sover han 3 gånger, och det kan vara allt från en kvart till ett par timmar.

En 7-veckorsbaby har ingen natt. Han har sovperioder och vakna perioder. Om du har tur, så sover han lite längre stunder under natten, men det är inte säkert. När han sover, så sover han ytligt. Han kanske låter och rör på sig i sömnen. Helt normalt! Spädbarn ska inte ned i djupsömn. För varje månad som går, så kommer han att sova lite mer på natten och lite mindre på dagen. Kvällarna däremot, de är oftast gnälliga och vakna ända upp i 1-årsåldern.

Hur somnar han på dagen? När han är tillräckligt sömnig? Samma sak gäller på kvällen. Om han då somnar vid 20-tiden, så kanske han bara sover 10 minuter, och sedan vill han vara vaken några timmar till. Det där ordnar sig med tiden, när han blir lite äldre ...

Tack för svar! Han är en drömbebis på dagarna. Han sover djupt och gott på dagen ca. 2-5 timmar och somnar snabbt in utan att vakna plötsligt. På eftermiddagen sover han en halvtimme här och där. Jag har inga problem egentligen med att han är vaken till sent på kvällen :) ! Hade han suttit lugnt i famnen eller legat nöjt i babysittern, vagnen, filten osv. så hade jag kunnat vara vaken en hel natt! Problemet är att han gnäller (inte skrik) och vägrar ligga/sitta själv och vill bara vara i famnen och då ska det minsann röra på sig, vaggas och gå runt. Om inte så blir han tokig. Att gå omkring 1-2 timmar på det viset tröttar ut oss (mig) enormt och man faller nästan ihop av trötthet redan vid 19-20 tiden. Då ger jag ju upp och låter honom böka vid bröstet i sängen i flera timmar för där är han iallafall hyfsat nöjd. Jag orkar inte ens försöka söva honom på annat vis för av erfarenhet så är det bara onödigt då han vaknar kort efter.

Jag undrar också över hur man ska tänka när det kommer till pappans roll. Enligt min partner så är pappan helt värdelös första tiden och att jag bara får acceptera att han inte kan natta honom, få honom lugn etc. Jag har honom 99% av tiden och håller inte med om detta. Pappan har en jätteviktig roll, och jag ammar inte ens. Han försöker korta stunder med att sova/lugna och ger upp väldigt lätt.

Jag älskar min bebis men önskar att min partner kunde ha mer VILJA att försöka mer. Tänker jag helt fel med att vår son måste lära känna pappan mer och bygga förtroende till honom. Dvs åtminstone försöka mer än 30 minuter att söva och lugna? Är det gallskrik efter mig är det ju en annan sak, men om det bara är kvällsgnäll och lite mammagnäll så borde det ju tillslut gå!?

Jag hade en helt värdelös äkta man, men vi fick det att funka med barnen när de var så där små. På kvällarna satt jag med dem (ammade mest) i 25 minuter, och sedan fick han ta över i 5 minuter medan jag åt, duschade, gick på toaletten eller vad jag nu behövde mest. Så tog jag 25 minuter och han 5 minuter, och då hände det att barnen somnade i famnen på sin pappa. Under dagtid försökte vi också att i bland låta barnen nästan somna hos mig, och så langade jag över till pappan för det där sista avgörande momentet. Pappan lärde sig att de kunde somna hos honom, och barnen lärde sig att pappas famn var rätt mysig.

Trist med män som på förhand bestämmer att de inte kan. Män måste i vissa fall anstränga sig mer (tänker vid amning) men man kommer långt på en varm famn! Det är bättre att komma igång direkt som pappa!

Kvällsoro är en grej. Jag brukade amma till 20 och sen sjalade min man och jag sov inför natten.

Ett sånt litet barn har svårt med allt vad dygnsrytm är. Man får finna strategier som fungerar för stunden. Väldigt få spädbarn vill sova själva och det är otroligt vanligt att magen kärvar vid den åldern.

Gläjds för dom lätta dagarna och finn återhämtning där och då. Själv hade jag en kolikbebis med reflux som skrek från 18-01 med uppehåll på ngn timme och sen sov han 15 min och sen skrek vartannan kvart hela natten. Han ville bli buren 24/7 och det var bara att bära :)