Under 30, klimakteriet, ÄD?
Hej!
Kände ett behov av att skriva av mig här. Och kanske kunna bolla tankar med någon annan i min ålder som är eller har varit med om samma situation.
Har alltid velat ha barn. Lite planlöst funderat på hur mitt liv kommer bli, alltid tänkt att det jag vill jobba med kan jag jobba med, där jag vill bo kan jag bo och känt en trygghet i att allt löser sig bara jag kommer på vad jag vill. Däremot har det jag absolut varit tvärsäker på i livet varit, sedan jag varit barn, att jag ska bli gravid och bli mamma.
Jag blev preggo 2016 med tvillingar men min dåvarande sambo tvingade mig till abort, och underlägsen som jag var i det förhållande tog jag bort dom (kuratorer har sagt att det lät som han hade psykopatiska drag vilket jag nu i efterhand verkligen kan se), det var nog för det bästa, - "det passade inte nu men du kommer få fler chanser i livet och då kommer det vara perfekt timing" fick jag höra och det är ju det man lever på. Tills nu, det kanske var min chans. Och mer än någonsin känner jag ånger för aborten.
Nu i februari har jag tagit blodprov på en gynekologspecialist beordran efter att ha sökt då jag endast hade mens 2 gånger under 2018 och att den strulat tidigare och fick tillbaka att mitt FSH-värde är på 93, väldigt lågt östrogenvärde och AMH-värdet på 0,05.
Vilken chock va! Klimakteriet. Jag har precis fyllt 29 år och jag och min nuvarande kille är i högsta tankarna på familjelivet.
De säger att en promille under 30 får diagnosen och det känns som ett jävla helvete att jag skulle få det..den jag känner som alltid velat vara gravid och få barn mest.
Finns det någon här som fått diagnosen (jag tror man kallar det diagnos när det sker alldeles för tidigt i livet) under 30? Hur gick ni tillväga för att få ett barn?
Har ni provat äggdonation? Kunde ni bära barnet trots klimakteriediagnosen?
Jag känner mig som en krigarkvinna som aldrig skulle ge upp hoppet på att just äggdonation skulle fungera och att jag faktiskt kan bli gravid och få bära ett barn, och egentligen ska jag bara smälta tanken på att det kanske aldrig blir ett genetiskt barn för mig..sen kan jag köra på det.
Jag har fått en remiss till en känd överläkare i just detta på karolinska men tid hos henne kanske jag får om ett år..ett halvår..2 veckor..jag vet inte. Just nu väntar jag bara, och äter östrogenmedicin för mina bieffekter av klimakteriet.
Vilket helvete alltså. Jag vill så gärna få kontakt med någon under 30 med samma diagnos.
KRAM