vafan gör man nu?,bråk ekonomi

Tycker ni ska vara särbo och sköta era egna ekonomier. Sedan får du fundera på hur du vill ha ditt liv i långa loppet. Klart det är enklare om båda tjänar ungefär lika mycket och ditt barn ska givetvis inte han försörja (om han inte vill), men det här blir som en maktfaktor som han använder emot dig och det är frågan: är det så ert gemensamma liv ska vara? 

Det är ju ditt val att plugga med sämre ekonomi och ditt val att skaffa barn så jag antar att du varit medveten om att det skulle bli knapert ekonomiskt. Hur resonerade ni om ekonomin innan ni flyttade ihop?

Diskuterade ni inte saken innan ni blev ihop??

Tror det är bäst för er att vara särbo.

Vad kom ni överens om innan ni flyttade ihop, innan ni skaffade barn? För inte gör man så livsomvälvande saker utan att först ha rett ut det praktiska?

Håller med övriga. Om du är av övertygelsen att din sambo ska försörja dig och ditt barn medan du pluggar och försäkrar din egen framtid så skulle du försäkrat dig om att han kände samma sak. För det är absolut inget man kan begära.

Ni borde vara särbo istället så kan du söka ekonomisk hjälp så får du det bättre ställt och han får behålla sin ganska låga lön själv. Sen kommer ni överens om en ekonomisk lösning som båda är ok med.

Om du har fullt csn-bidrag plus lån hamnar det på ca 11500. Sedan har du barnbidrag på 1050 samt så här du rätt till underhållsstöd på minst 1723 om du har ditt barn själv- då hamnar du på 14000 per månad istället.

Sedan förstår jag din kille (sambo?). Det verkar som om du inte bara anser att han ska betala för dig, utan även för din son? Det är ju ngt ni föräldrar ska göra.

Personligen har jag levt i förhållanden där vi helt haft gemensam ekonomi, oberoende om ngn varit arbetslös, studerande eller långtidssjuk, men vet även att det absolut inte är något självklart. Ni får helt enkelt lägga nivån efter din ekonomi, inte din killes.

Vill din kille göra saker med dig som är utan för din ekonomiska möjlighet får han antingen betala för er båda, eller acceptera att det inte blir av pga att ni har olika ekonomiska förutsättningar.

Är ni sambos kanske ni skulle fundera på att vara särbos - då borde du även kunna få bostadsbidrag.

Vänta du tycker det är konstigt att han inte vill att du utnyttjar honom för att ha en högre levnadsstandard än om du vore singel ?  Snälla tänk en gång till på att det är DU som är konstigt i ditt tänkande här, man är i ett förhållande för kärlek inte för att den andra partnern ska betala pengar så du kan leva i en större lägenhet eller åka på fler semestrar. Såklart ska man dela 50/50 annars får man dra in på andra saker. Att du lever på hans pengar bidrar även till en maktobalans och det bidrar även till stor frustration för honom med då han kommer börja tänka i banor som att "hon betalar mycket mindre än mig då ska hon göra x y z för att göra upp till det " det kan vara allt från att du ska göra mer jobb hemma för att kompensera till att ställa upp mer på andra sätt.

Jag tycker att det är självklart att dela procentuellt efter det man tjänar. Så gör vi. 
Vi har ju valt att leva ihop och då kan man inte beskylla varandra för att utnyttja varandra, han visste ju att du studerade innan ni flyttade ihop, eller?

Jag tycker att ni ska dela procentuellt beroende på vad ni tjänar, men ditt barn ska ju du stå för så det kan ni ju inte räkna i den gemensamma ekonomin. Sen om du kanske tjänar mer om du jobbar en sommar så betalar du ju därefter också. 
Funkar inte det så bli särbo, om ni pengar är så himla viktigt för honom.  

Finns det någon som diskuterar hur man ev ska fördela utgifter FÖRE man blir ihop?