• Leila4

    Pappa med dålig attityd

    Hej Alla. Hoppas ni kan ge mig lite hjälp och vad jag ska göra.

    Jag och sambon har varit tillsammans i snart 4 år.

    Vi har inte direkt haft ett ordentligt klokt sexliv, vi har en son som är snart 3 år och väntar nu på en till i sommar. Som tur är så fick man lyckan att bli gravid enkelt trots sexlivet.

    Sambon har inte jobb utan endast sommar anställning, har aldrig skrivit ett CV eller ens letat efter jobb utan det är jag som har fått skrivit ihop något. Han gör alltså inget åt saken mer än att vänta på att det ska knacka på dörren och ett jobb står där.

    Han svarar och tilltalar mig VARJE dag så elakt och tråkigt att jag går iväg och gråter. Beter sig så barnsligt och omoget i vissa situationer att jag blir helt paff och undrar om han inte är 12 år. Han är sån som alltid ska ha sista ordet. Han är så lättirriterad och hård hela tiden. Jag har absolut frågat och försökt och pratat med honom många gånger, jag vill absolut inte ändra honom utan mer hjälpa honom. Men han är inte alls mottaglig. Han helt enkelt vill inte prata om varför han är sur, inte söker jobb, inte har ett klokt sexliv. Han gör absolut inget åt något utav de. Bara jag som tar tag i exakt allt här i familjelivet. Jag känner en känsla av uppgivenhet och ensamhet. Det han gör om dagarna är att sova, kolla på bilar på Internet och mecka med bilen. Jag vet inte ens vad jag ska göra mera. Attityden ändras inte utan där får man tippa på tå och akta sig för vad man säger, blir en aning överkörd. Sexlivet I dont know...Jag tröttnade extremt förra sommaren som resulterade att jag kysstes med en annan kille och det var det bästa jag någonsin gjort tyvärr. Där ångrar jag mig inte utan jag fick kyssas och känna mig älskad och uppskattad vilket jag inte gör här hemma annars. Berättade absolut det för killen. Jag är så otroligt vilse och känner mig så övergiven. Han ska snart bli tvåbarnspappa och är 27 år gammal. Det känns som att jag aldrig kommer bli lycklig med honom? Kommer jag få tillbaka gnistan i sexlivet? Kommer han växa upp? Kommer jag söka ny kille? Vad ska jag göra?

  • Svar på tråden Pappa med dålig attityd
  • Leila4
    Anonym (Fattar inte) skrev 2019-03-23 13:09:03 följande:

    Begriper inte varför du så ihärdigt fokuserar på ett bristfälligt sexliv ("gnistan") när det är helt andra saker som är djupt oroande. Tyder på viss oförmåga hos dig att se din egen situation som den egentligen är.Du ursäktar egentligen det här  vuxna barnets elaka och kränkande attityd,hans uppenbara ovilja att arbeta, hans oförmåga att ta tag i sitt liv trots att han snart är tvåbarnsfar etc

    Det är hela ert förhållande som är djupt fel, inte det falnande sexlivet. Lämna honom! Fast jag vågar nog förutspå att att med två barn varav en är skrikande baby kommer han snart att dra till en annan kvinna som försörjer och tar hand om honom.  Ditt val hur du vill att förhållandet ska upphöra - för det bör det göra. Både för din och för dina barns skull.


    Tack för svar. Jag vet varför jag inte lämnar, jag tänker lite att " vem vill ha en mamma, en tvåbarnsmamma" kommer aldrig få något annat. Kommer den nya älska mina barn som jag gör som de vore hans egna? Anledningen till att jag behåll detta barn var pga att jag ville att vår barn skulle ha ett syskon. Jag är rädd att bli en av alla andra mammor som inte har en sambo. Att misslyckas med familjelivet.
  • Leila4
    hellothere87 skrev 2019-03-23 10:46:49 följande:

    Får jag fråga hur dina tankar gick innan ni bestämde er för att skaffa ett andra barn? För han har väl inte förvandlats till denna nolla över en natt?


    Jag ville så innerligt att vårt barn skulle få ett syskon.
  • Leila4
    Alessia skrev 2019-03-23 10:54:30 följande:

    Det är ju helt obegripligt att du väljer att leva med den mannen och till råga på allt skaffa ett barn till med honom. Han är ett elakt, tjurigt, omoget barn. Snudd på självskadebeteende hos dig tycker jag.

    Du kan troligtvis inte förändra honom och hans beteende. Bara det där med hans jobbsituation är varningsklockor så det dånar om det. Vad lever ni på egentligen? Soc?

    Antingen fortsätter du och dina barn att leva i gråt och förnedring eller så lämnar du förhållandet med dina barn och lever många gånger tryggare och lyckligare.


    Mm jag vet.. vem kommer ens vilja ha mig och mina två barn? Vi lever på mig. Min inkomst, mina konton, mitt jobb.
  • Leila4
    hellothere87 skrev 2019-03-23 16:11:13 följande:

    Förlåt, men tycker du att du har lyckats med familjelivet som läget är just nu?


    Tack
  • Leila4
    Anonym (Va?) skrev 2019-03-23 19:07:07 följande:

    Tycker du att alla skilda och separerade är misslyckade, alltså?

    Inte ett dugg charmigt. 

    Vet du, en människas värde sitter inte i hennes partner utan i henne SJÄLV. Man kan absolut leva ensam och vara lycklig. Sök hjälp, så du inser det och kan bygga upp ett EGET och självständigt liv för dig och barnen.  


    Nej det är inte ett dugg charmigt. Okej
  • Leila4
    Anonym (Va?) skrev 2019-03-23 19:07:07 följande:

    Tycker du att alla skilda och separerade är misslyckade, alltså?

    Inte ett dugg charmigt. 

    Vet du, en människas värde sitter inte i hennes partner utan i henne SJÄLV. Man kan absolut leva ensam och vara lycklig. Sök hjälp, så du inser det och kan bygga upp ett EGET och självständigt liv för dig och barnen.  


    Det jag menar att jag skulle känna mig misslyckad om man inte höll ihop som en familj ( föräldrarna ) är att jag har en bild att familjen ska va ihop. Mamma,pappa barn. Alla i min närhet har de så. Jag vill ha de så. Sitter man här nu i skiten rent ut sagt och känner sig misslyckad. Hur klarar man sig att ha sina barn varannan vecka osv osv? Kanske har alldeles för höga krav på mig och hur en familj ska se ut....
  • Leila4
    Drottningen1970 skrev 2019-03-23 20:59:11 följande:

    Känns betydligt mer misslyckat att leva olyckligt och utsätta sina barn för att växa upp i en osund hemmiljö... men man kan ju ha olika prioriteringar. Antingen är det viktigast vad folk tycker eller så är barnens uppväxt viktigast.


    Helt rätt. För mig är det enkelt : barnen först
  • Leila4
    Anonym (Va?) skrev 2019-03-23 21:11:14 följande:

    Fast det finns ju hur många som helst som är separerade eller skilda. Kanske inte i din närmaste vänkrets, men lyft blicken lite. Titta runt bland kollegor, chefer, dina föräldrars vänner, grannar, barnens vänners föräldrar, TV-profiler, författare, politiker. Du kommer garanterat hitta många separerade. Inte kan du på allvar se ner på alla dem och tycka att de är misslyckade? OM du gör det behöver du jobba på din människosyn som i så fall är allt annat än trevlig. Men nu tror jag ju inte att du ser ner på andra människor som är skilda och separerade, så då finns ju heller ingen anledning att se ner på sig själv

    Barn tackar inte sina föräldrar för att de håller fast vid dåliga relationer och lär dem att man kan behandla varandra illa i en relation. Ställer du höga krav på sig själv på riktigt så tar du ansvar för att både du och barnen slipper vara i en kärlekslös relation som kännetecknas av bristen på respekt och omtanke. 


    Okej :) sånt. Nej föräldrar är inte misslyckade som har separerat. Men varför ska jag känna så då? Kanske ska ta o arbeta på det. Eller ska. Tack :)
  • Leila4
    EmberEyes skrev 2019-03-23 21:13:26 följande:

    Jag tycker att det är ett betydligt större misslyckande att lära sin son att en man ska behandla en kvinna som skit, och att en kvinna ska acceptera att bli behandlad som skit. Detsamma gäller såklart för kommande barn.

    Om vi nu ska jämföra "misslyckanden".


    Ja det är de. Men som jag skrev innan. Ingen förälder är misslyckad pga separation men varför ska just jag känna så? Tack snälla för svar
  • Leila4
    EnAnonumius skrev 2019-03-24 19:04:09 följande:

    Därför att du väljer att känna så som du gör och inget annat.

    Fast jag anser att man misslyckas som förälder om man stannar kvar i en relation där man blir behandlad som skit.. Ni förmedlar till barnen att det är okey att behandla den ena (varandra) som skit och det är ett acceptabelt att göra så.

    Så ja jag anser att du är en misslyckad förälder då du:

    1) Låter dig bli behandlad som skit för att du har en (dum) fix idé att "man skall hålla ihop som familj".  Du väljer medvetet att leva osunt, du väljer medvetet att förmedla osunda relationer till dina barn.

    2) Vägra att ta ansvar för dig och dina barn, och skaffar mer barn med en skitstövel, allt p.g.a en fix idé.

    Just nu är du en misslyckad förälder. Dock du kan bli en lyckad förälder genom att ta ditt förnuft tillfånga och välja att lämna idioten och visa barnen att man aldrig skall tillåta någon att behandla en som skit.

    Ursäkta att jag inte tog på mig silkesvantarna när jag svarade. Men jag tycker faktiskt direkt synd om barnen och de behöver få sin mamma att ta sintt förnuft till fånga och inte leva efter en "fix idé" om hur det "borde vara" och sjunka så långt att ge efter för denna fix idé att hon väljer att förmedla till sina barn att det är okey att bli behandlad som skit så länge man följer sin "fix idé".

    Stackars ungar...


    Helt rätt i det du skriver. Men att skriva stackars ungar lät otrevligt. Dömande, verkligen. Jag tar emot all tips och råd men att få lite skit och höra skit om mig själv eller ens barn de vill jag inte höra. :/
  • Leila4
    tjockobbe skrev 2019-03-24 19:31:02 följande:

    Karln är 27 år. Säg åt han att skaffa jobb och bidra eller så drar du. 

    Du är inte hans jävla morsa och ska inte passa upp på honom. Är han arbetslös och går hemma är det minsta han kan göra att ta hand om barn och bostad. Hjälpa till är ord du inte ska använda, han har lika mycket ansvar som du och ska göra sin del. 

    Sätt ner foten. 

     

    När jag var föräldraledig fick jag ofta höra att jag inte gjorde någonting i hemmet. Tvätt, disk, dammsugning, ombäddning, toalättstäd och så vidare skötte sig självt visst. När vi sen separerade ett tag, pga andra anledningar, och vi hade varannan vecka så gick det plötsligt upp ett ljus att jag visste gjorde ganska mycket ändå trots att jag var hemma och tog hand om barnet också. 

    Våga bli förbannad!


    Tack ? bra skrivet! Jag ska abaolut våga va arg o sätta ner foten!
  • Leila4
    nihka skrev 2019-03-24 11:39:19 följande:

    Du vet redan vad du ska göra, det är bara att du behöver tid att vänja dig vid tanken att du faktiskt inte vill vara med den här mannen längre. Han tillför dig och barnet inget positivt utan drar istället ner er både emotionellt och ekonomiskt.

    Man kan vara i en svacka, men det gör inte att man har rätt att trakassera sin omgivning och vad det än är som gör att han har hamnat i den situation han befinner sig i så verkar han inte vilja sträva tillsammans med dig. Han försöker inte ens. Antagligen är han arg på dig för att du fixar inte bara ditt eget liv bättre än honom utan även hans, så ju mer du hjälper honom desto otrevligare kommer han förmodligen att bli.

    Om du lämnar honom får han ta över ansvaret för sitt eget liv igen och antingen ger han helt upp eller så hittar han gnistan. Sedan behöver inte en separation vara för evigt så om han får ihop sitt liv igen och återgår till den man som jag antar han en gång var, kanske dina känslor vaknar till liv igen. Det kan åtminstone vara lättare att tänka sig att man inte helt stänger dörren för att man ska orka gå ut genom den överhuvudtaget. Ett steg i taget så får man se vart det leder.

    Vad du ska göra? Du ska lyssna på din inre röst. Du har lyssnat på hans röst så länge och nu är det dags att lyssna på din egen. Sätt dina barn och dig själv i främsta rummet och på lång sikt kommer du även att hjälpa barnens pappa. Som det är nu hjälper du egentligen ingen utan bara förlänger plågan - inte minst för dig själv.


    Tack snälla för svar och massa pepp :)
  • Leila4

    Tack hörrni allihopa fina!

    Jag går igenom en process, skönt o få veta mer bekräftat att jag är faktiskt med ett arsle. Jag och mina barn måste få må bra. Tack för att ni bekräftade! De hår kommer ta ett tag och gå igenom! Tack :)

  • Leila4
    EnAnonumius skrev 2019-03-25 21:31:19 följande:

    På vilket sätt är det dömande och att man kastar skit på barnen, mot barnen att tycka synd om dem?

    Dina barn har aldrig valt själva att leva under förhållanden där de ser att deras  mamma acceptera att bli behandlad som skit. Det har DU som mamma valt åt dem.

    På vilket sätt är det otrevligt och dömande?

    Förklara på vilket sätt man slänger skit på barnen för att man tycker synd om dem, för att de påtvingas att bevittna något de aldrig bad om.


    Skriv på ett trevligt/bättre sätt istället. Du har jätte rätt i det du skriver men just nu känner jag mig så otroligt lättkränk på allt möjligt. Extremt känslig faktiskt. Men jag ska inte neka de du skriver. Det är fakta de du skrev...
  • Leila4
    AnnaSthlm skrev 2019-03-26 13:52:25 följande:

    Ditt fokus ligger på honom, och det borde vara på dig själv. Hjälpa pojken ska mamman göra. Det är ju ett förälder-och-barn relation ni har. Och det är incest att ha sex med morsan.

    Det du ska göra är att fokusera på ditt egna spännande liv (är ditt liv spännande?) och sluta tömma din energi på att försöka "hjälpa" honom.

    Börja bete dig annorlunda och låt honom antingen växa upp. Och ja, risken finns att han väljer att fortsätta, men då utan dig.


    Tack för pepp
Svar på tråden Pappa med dålig attityd