Du jobbar på äldreboende och det kommer en ny brukare = det är mannen som våldtagit dig som barn, hur hade du reagerat?

Jag tycker du ska prata med din chef och säga som det är.
Du ska inte behöva känna dig tvungen att vårda en brukare du känner obehag utav.

Jag tycker absolut att du ska göra det.
Det blir nog lättare för din chef att förstå och hjälpa dig om du berättar hela sanningen.

Barn kan ha livlig fantasi? Du menar alltså att TS ska ha hittat på det hon har råkat ut för eller att det inte alls var så illa som hon har berättat?

Jag anmälde inte heller det övergrepp jag utsattes för.
För min del så handlade det om att jag inte vågade pga att han var en vän till mig.
Och jag var rädd att folk inte skulle tro på mig.
Du kan inte tänka dig att det kan vara samma sak för TS?
Hon var ju dessutom barn när det hände.
Och vad skulle det hjälpa henne att anmäla nu? Och hur långt skulle hon komma med det?
Det skulle förmodligen bara stå ord mot ord.

Hur skulle du själv känna om någon sagt att du bara hade livlig fantasi när du blev våldtagen?

Ja,barn kan ha livlig fantasi. Men det betyder inte att man inte ska tro dem om/när de berättar om att de blivit utsatta för ett övergrepp.
Det är något ett barn inte ens borde känna till vad det är. Så om ett barn berättar en sådan sak så tycker jag att man ska ta det på allvar.

Ja,men hur stor är då chansen att personen åker dit för det han har gjort,tror du?

Ja,det vet jag. Det var ju därför jag inte heller anmälde. Trots att jag hade bevis i form av märken och annat.

Mitt ex fick även mig att tvivla. Det var en av våra gemensamma vänner som gjorde det mot mig och mitt ex fick mig att tro att jag aldrig skulle bli trodd,att jag hade överreagerat osv.
Den som utsatte mig för övergreppet spelade dessutom mycket på mitt samvete (då mitt ex hade skvallrat för honom om mina planer på att anmäla) och tog till krokodiltårarna och flaskan.
Jag var ung och vågade inget annat än att backa.

Men vad vet vi egentligen om vad TS har berättat när hon var barn?
Jag tycker inte man ska döma TS utan att veta hur det ligger till.

Hur ska personen kunna åka dit utan bevis,menar du?
Väntar man tillräckligt länge så har man inga bevis kvar mer än sina egna ord.Nej,precis. Och varför då döma henne?

Du menar så. Ja,men det är ju ändå inte så lätt.
Det finns ju de som t ex hotar en om man vill anmäla.
Du f¨r väl vara glad att du var så pass stark att du ändå klarade det.

Jag tycker du verkar väldigt dömande för att själv ha varit utsatt.

Men nu är vi OT. Detta är inte vad som skulle diskuteras i tråden.

Du behöver ju inte nämna just våldtäkten. Men du kan säga att det har hänt saker mellan er som gör att du inte klarar av att vårda honom.
Om du ska slippa byta jobb så måste det gå att ordna på något sätt.

Du har i alla fall tagit ett första steg. Men jag tycker att din chef agerade lite märkligt. Du blir ju inte hjälpt av att få gå hem med alla dina tankar.
Din chef är den som måste ordna det här på ett sätt som gynnar dig.
Hon ska inte bli sur på dig för att du berättar en sådan sak.
Det du behöver nu är stöd.
Men jag hoppas att din chef tar tag i det här nu och försöker ordna det.

Kram på dig! 

Jag hoppas i alla fall at din chef hittar en lösning så att du kan jobba kvar.
Det finns ingen anledning att reagera så som hon gjorde.
Jag hoppas att du inte är ensam nu.

Ok. Då är du inte ensam hela kvällen i alla fall då. Bra.

Hon borde väl ha frågat dels det och dels om vad de kan göra för dig.
Inte bli sur. Det finns det ingen anledning till.

Varför känner du så?

Jag förstår att det känns jobbigt. Men jag hoppas verkligen att du får det stöd du behöver.

Jag tror att det Anonym (skärp dig) menar är att du ska skämmas över att du mer eller mindre dömer TS och antyder att hon skulle ha hittat på att hon blivit våldtagen som barn.
Du skriver att du själv har varit utsatt för övergrepp.
Fundera över hur det skulle kännas om någon skulle antyda samma saker om dig.
Framförallt om det kommer från en anonym person som överhuvudtaget inte känner dig.

Att TS inte har anmält kan ju dels bero på att hon var barn. En del barn kan ju bli tystade och kanske t om hotade om de berättar en sådan sak.
Eller anklagade för att ha livlig fantasi,som du också har skrivit.
En annan orsak kan ju också vara att fallet kan vara preskriberat vid det här laget.
Så jag tycker inte att man ska vara så snabb att döma när man inte har all information.

Precis! Jag håller med dig! 

Det låter som att du har panikångest. Jag tror att du behöver prata med någon om det här.
Har du pratat med din chef något mer och har ni kommit fram till en lösning?

TS,hur går det?