Kan tycka han har rätt till det nödvändigaste för sin överlevnad. Men inget jävla daltande inte!
Går väl att vara lite halv nonchalant och otrevlig, göra den nödvändigaste vården lite slarvigt och inte bry sig så mycket utan att det ska gå till den gränsen att jag riskerar mitt jobb. Det känns inte ens värt, för dem "Hämnden" är ingenting jämfört med vad han gjorde med mig under många år av min uppväxt.
Fast det är ju väldigt svårt att få mig "fäld" för det. Man kan ju få det till att han ljuger, klagar, aldrig är nöjd, komma undan med "men hur ska vi bemöta han då, vilken bemötandeplan passar honom, ska vi ha ett möte osv" Men som sagt inget som kan kompensera det han gjorde.
Svar nej. Var ett barn.
Om vården innebär att till exempel komma in, bädda sängen, påminna dem att tvätta sig och lägga fram rena kläder, ge frukost och medicin kan ju detta självklart göras på 1000 olika sätt.
Antingen kan man bara klampa in och tvinga fram ett "godmorgon", dra upp persinnerna, bädda sängen tyst. säga "tvätta dig sen, lägger fram kläder" och ställa fram frukost och bricka utan att säga något".
Eller så kan man göra allt jättetrevligt, prata, mesa på, fråga hur vill du ha det.
Så jag har inte rätt att ha en annan åsikt? Är medveten om att min åsikt är mot lagen.
Du tycker säkert att det är helt rätt att vi tar hem och daltar med IS-hemvändarna också som mördar å våldtar på sina semestrar?
Nej, skulle aldrig lika kunna kompensera det han gjort mot mig med ett "nonchalant bemötande".
Nej, skulle aldrig lika kunna kompensera det han gjort mot mig med ett "nonchalant bemötande".
Det är inte min åsikt att man ska behandla våldtäktsmän och likasinnade med ett överdrivet trevligt bemötande eller anstränga sig i vården. Gör det nödvändiga, bye bye.
Var ett barn och nej. Ville inte.
Men seriöst?
Då kan vi lägga ner rättsväsendet helt då menar du?
Vild gissning du är Miljöpartist?
och du ska alltså påstå dig jobba inom vården med ett bra bemötande?