Jag tog första tabletten idag och ska få sista tabletterna om 2 dagar. Jag har känt ångest och tomhet ända sedan jag svalde tabletten och har stark oro inför abortdagen. Undrar om jag nånsin kommer må bra igen. Kan inte ens somna, grubblar bara och drar mig undan. Som att jag först nu förstår vad jag gjort. Orkar inte må så här.
Ångrar du dig? Aldrig gjort en medicinsk abort, enbart kirurgisk för många år sedan och minns inte riktigt förberedelserna med tabletter. Vad gör den här första tabletten du tagit så att säga? Stor kram till dig, jävligt tufft att gå igenom en abort oavsett men får känslan av att du dessutom ångrat dig?
Jag känner precis som dig. Tog första tabletten igår och ska avsluta allt imorgon. Gråter hela tiden. Allt känns skit. Ångest. Tomhet. Känns som att jag aldrig kommer må bra igen.
Jag var ambivalent med hur jag skulle göra. Har tre små barn redan och skulle slå knut på mig själv med en till nu. Men hjärtat har sagt att jag ska behålla. Valde att tänka logiskt. Men det suger. Har googlat och googlat och funderat på att skita i att ta resterande tabletter imorgon och hoppas graviditeten fortsätter, fast nej, jag kommer ta dem ändå... Fyfan för detta.
Var du säker i ditt beslut innan? Hormonerna gör sitt också tror jag..
Ångrar du dig? Aldrig gjort en medicinsk abort, enbart kirurgisk för många år sedan och minns inte riktigt förberedelserna med tabletter. Vad gör den här första tabletten du tagit så att säga? Stor kram till dig, jävligt tufft att gå igenom en abort oavsett men får känslan av att du dessutom ångrat dig?
Ångrar du dig? Aldrig gjort en medicinsk abort, enbart kirurgisk för många år sedan och minns inte riktigt förberedelserna med tabletter. Vad gör den här första tabletten du tagit så att säga? Stor kram till dig, jävligt tufft att gå igenom en abort oavsett men får känslan av att du dessutom ångrat dig?
Jag känner precis som dig. Tog första tabletten igår och ska avsluta allt imorgon. Gråter hela tiden. Allt känns skit. Ångest. Tomhet. Känns som att jag aldrig kommer må bra igen.
Jag var ambivalent med hur jag skulle göra. Har tre små barn redan och skulle slå knut på mig själv med en till nu. Men hjärtat har sagt att jag ska behålla. Valde att tänka logiskt. Men det suger. Har googlat och googlat och funderat på att skita i att ta resterande tabletter imorgon och hoppas graviditeten fortsätter, fast nej, jag kommer ta dem ändå... Fyfan för detta.
Var du säker i ditt beslut innan? Hormonerna gör sitt också tror jag..
Gjorde medicinsk abort i februari.. värsta jag gjort. Rent psykiskt. Har två älskade söner sen tidigare och var färdig med barnafödande och så gjorde jag och mannen bort oss genom att inte skydda oss.
Står fast vid att abort är mord och jag kommer alltid avsky att jag gjorde abort. Jag tog den enkla vägen och avbröt det lilla liv som jag faktiskt påbörjat.
Själva processen var inte heller superrolig, mycket blodklumpar och jag var väldigt yr den natten aborten satte igång. Aldrig igen.
Gjorde medicinsk abort i februari.. värsta jag gjort. Rent psykiskt. Har två älskade söner sen tidigare och var färdig med barnafödande och så gjorde jag och mannen bort oss genom att inte skydda oss.
Står fast vid att abort är mord och jag kommer alltid avsky att jag gjorde abort. Jag tog den enkla vägen och avbröt det lilla liv som jag faktiskt påbörjat.
Själva processen var inte heller superrolig, mycket blodklumpar och jag var väldigt yr den natten aborten satte igång. Aldrig igen.
Gjorde ett avbrytande av graviditet i vecka 8. Ångrar det hela...Kände att jag med hjärtat velat behålla, men att jag inte fick något stöd kring det så utgången blev tyvärr att ta bort....Vilket jag kommer att ångra resten av mitt liv!
Jag mådde verkligen uruselt första tiden med stark ångest, tårar, sorg m.m.
Började gå hos kurator och nu har den värsta ångesten lagt sig, men sorgen finns kvar inom mig och den kommer jag att få leva med resten av mitt liv, även om den förhoppningsvis kommer att minska med tiden. Dock kommer jag alltid att undra vad det skulle ha blivit av det lilla livet och detta är något jag inte önskar min värsta fiende
(om jag nu hade några).
Men nu är det som det är och jag kan lätt säga att jag blivit en helt annan människa nu motför innan.....Det är något som fattas mig och det känns så tomt i mitt inre och även om jag har flera barn så önskar jag så att jag hade fått välkomnat detta lilla liv också, men nu blir det inte så. Men jag kommer att hedra det lilla livet och för alltid behålla minnet av det djupt i mitt hjärta.
Det finns säkert bra aborter där kvinnor känner sig nöjda med sitt beslut, men för mig som redan innan kände att hjärtat ville något annat så blev det min värsta mardröm. Men gjort är gjort och inget jag kan göra något åt....hur mkt jag än hade önskat att det gick vrida tillbaka tiden och göra om och göra rätt.
Styrka och varma kramar till er andra som varit med om aborter som inte blev som man hade tänkt och till dig TS som jag förstår så väl hur du känner dig nu.
Se till att ha någon att prata med efteråt och älta det så mkt som du behöver. Att prata hjälper något och kan hjälpa dig må lite bättre så pass att du fungerar till vardags. Vad som döljer sig i ditt hjärta (sorg) sen kan ju ingen se....men har man då någon fin människa att samtala med så ofta som man behöver så läker man snabbare. Man har ju inget annat val än att lära sig leva med det man varit med om, för sin egen skull men även för sina barns skull och övriga i ens omgivning. Det är så lätt att glömma allt det fina man faktiskt har kvar i livet när man varit med om något som ger en stor sorg.
Nu är det ju inte ens säkert att du kommer att må som jag gjort, men vill bara förbereda dig på att det kan bli tufft och att du kan behöva någon vid din sida som du kan prata med varje dag. Behåll inte dina känslor inom mig utan släpp fram dom och tillåt dig gråta tills inga tårar finns kvar. Det är inte så enkelt att göra abort och jag säger också ALDRIG mer igen en abort, då skulle jag gå sönder & samman.
Kram!
Gjorde ett avbrytande av graviditet i vecka 8. Ångrar det hela...Kände att jag med hjärtat velat behålla, men att jag inte fick något stöd kring det så utgången blev tyvärr att ta bort....Vilket jag kommer att ångra resten av mitt liv!
Jag mådde verkligen uruselt första tiden med stark ångest, tårar, sorg m.m.
Började gå hos kurator och nu har den värsta ångesten lagt sig, men sorgen finns kvar inom mig och den kommer jag att få leva med resten av mitt liv, även om den förhoppningsvis kommer att minska med tiden. Dock kommer jag alltid att undra vad det skulle ha blivit av det lilla livet och detta är något jag inte önskar min värsta fiende (om jag nu hade några).
Men nu är det som det är och jag kan lätt säga att jag blivit en helt annan människa nu motför innan.....Det är något som fattas mig och det känns så tomt i mitt inre och även om jag har flera barn så önskar jag så att jag hade fått välkomnat detta lilla liv också, men nu blir det inte så. Men jag kommer att hedra det lilla livet och för alltid behålla minnet av det djupt i mitt hjärta.
Det finns säkert bra aborter där kvinnor känner sig nöjda med sitt beslut, men för mig som redan innan kände att hjärtat ville något annat så blev det min värsta mardröm. Men gjort är gjort och inget jag kan göra något åt....hur mkt jag än hade önskat att det gick vrida tillbaka tiden och göra om och göra rätt.
Styrka och varma kramar till er andra som varit med om aborter som inte blev som man hade tänkt och till dig TS som jag förstår så väl hur du känner dig nu.
Se till att ha någon att prata med efteråt och älta det så mkt som du behöver. Att prata hjälper något och kan hjälpa dig må lite bättre så pass att du fungerar till vardags. Vad som döljer sig i ditt hjärta (sorg) sen kan ju ingen se....men har man då någon fin människa att samtala med så ofta som man behöver så läker man snabbare. Man har ju inget annat val än att lära sig leva med det man varit med om, för sin egen skull men även för sina barns skull och övriga i ens omgivning. Det är så lätt att glömma allt det fina man faktiskt har kvar i livet när man varit med om något som ger en stor sorg.
Nu är det ju inte ens säkert att du kommer att må som jag gjort, men vill bara förbereda dig på att det kan bli tufft och att du kan behöva någon vid din sida som du kan prata med varje dag. Behåll inte dina känslor inom mig utan släpp fram dom och tillåt dig gråta tills inga tårar finns kvar. Det är inte så enkelt att göra abort och jag säger också ALDRIG mer igen en abort, då skulle jag gå sönder & samman.
Kram!