BF februari 2020

Hej!

Jag plussade igår (onsdag 12/6), ett par dagar innan BIM och är nu i vecka 3+5 vilket ger ett BF runt den 20/2. Jag hade egentligen inte tänkt testa förrän efter att mensen var sen, men jag har varit superyr och illamående och haft en molande värk i magen, så misstanken om att jag var gravid fanns ju där. När jag såg pluset kunde jag knappt tro det! Det känns så overkligt just nu, jag har längtat efter att bli mamma i nästan hela mitt liv och att faktiskt nu vara på god väg dit känns helt sjukt!

Jag är frivilligt ensamstående och har blivit gravid genom privatinsemination, efter många års research och funderande fram och tillbaka. Just nu är jag superglad, nervös eftersom det är så himla tidigt, och, även fortsatt, yr och illamående :P 

Eftersom jag är ensam så har jag ingen att prata med. Jag vill inte berätta för någon än, då det är så hiiimla tidigt och risken för att det inte skulle bli något alltid finns där. Jag känner det som att jag håller på att bli knäpp! Graviditeten är det enda jag kan tänka på, svårt att fokusera på jobbet, svårt att sova på nätterna. Hur har ni andra det? Är det kanske lite lättare när man har någon att ventilera med, eller är ni lika obsessive som jag är? 

En annan fråga - är det någon som har ett bra tips på gravidapp? Jag har laddat ner PregLife som jag tycker är rätt bra, men kanske finns någon ännu bättre?

Alla som vill vara med i hemliga och slutna Facebookgruppen kan skicka privat meddelande till mig så hjälper jag er att bli inbjudna :)

Hej!

Jag plussade igår (onsdag 12/6), ett par dagar innan BIM och är nu i vecka 3+5 vilket ger ett BF runt den 20/2. Jag hade egentligen inte tänkt testa förrän efter att mensen var sen, men jag har varit superyr och illamående och haft en molande värk i magen, så misstanken om att jag var gravid fanns ju där. När jag såg pluset kunde jag knappt tro det! Det känns så overkligt just nu, jag har längtat efter att bli mamma i nästan hela mitt liv och att faktiskt nu vara på god väg dit känns helt sjukt!

Jag är frivilligt ensamstående och har blivit gravid genom privatinsemination, efter många års research och funderande fram och tillbaka. Just nu är jag superglad, nervös eftersom det är så himla tidigt, och, även fortsatt, yr och illamående :P 

Eftersom jag är ensam så har jag ingen att prata med. Jag vill inte berätta för någon än, då det är så hiiimla tidigt och risken för att det inte skulle bli något alltid finns där. Jag känner det som att jag håller på att bli knäpp! Graviditeten är det enda jag kan tänka på, svårt att fokusera på jobbet, svårt att sova på nätterna. Hur har ni andra det? Är det kanske lite lättare när man har någon att ventilera med, eller är ni lika obsessive som jag är? 

En annan fråga - är det någon som har ett bra tips på gravidapp? Jag har laddat ner PregLife som jag tycker är rätt bra, men kanske finns någon ännu bättre?

Hej kompisar!

Fick ett väldigt tidigt och välkommet pluss på stickan igår! BF 20/2 enligt apparna:)

Vi har försökt ca 1 år och under den tiden har jag varit gravid en gång tidigare. Det slutade tyvärr i v. 9.

Det sjuka är dock att samma dag som mitt mf var beräknat så hade jag ägglossning. Min nya böna är alltså tillverkad på samma dag som min första böna skulle fötts. Det datumet är också min födelsedag sjukt nog!

Jag har en kompis som vet att jag har försökt bli gravid, så tänker att jag ska berätta för henne nästa gång vi ses om några veckor :)  Hon har också ett inseminationsbarn men från klinik i Danmark, så vi har pratat mycket!

Det var fjärde (eller femte, kommer inte riktigt ihåg :P ) försöket, så det har gått rätt snabbt. Jag har dock svårt att tro att det är på riktigt - är det någon mer som känner så?