Är det verkligen ditt barn?

Är din man mörkhyad så är det ganska ovanligt att barnet ärver din hudton. Det är nog därför folk frågar. Säg ifrån att det är jobbigt kanske? Har en granne där mamman är indisk och har mörk hy och nästan svarta ögon och pappan är en lintott med blå ögon. Barnet är en kopia på pappan. Blont hår och blå ögon. Dom får också en massa kommentarer om detta.

Saken är den att det är inte så ovanligt som man tror. Du berättar ju skälv om en familj här. Men eftersom man har en ?idé? om hur en mixad person ska se ut och om man inte känner många mixade personer så har man endast glasögonen på sig för att se en viss kombination.

Du skulle aldrig fundera över om vissa människor är mixade eller inte för de ingår inte i din uppfattning om hur mixade personer ser ut.

Det har varit väldigt befriande att besöka vänner i andra områden där variationen är större. Där slipper man den ignoransen och frågor som man faktiskt inte ställer vitt främmande personer på gatan.

Jävligt ofint och klumpigt att uttrycka sig så.

Med det sagt så är det mycket (för att inte säga extremt) ovanligt att ett barn med hela 25% subsahara-påbrå blir vitblonda och blåögda och rakhåriga (som vuxna, det händer en hel del på vägen). Mörkt hår, hy, ögon och lockigt hår är alla primärt dominanta drag, och komplext dominanta dessutom. Om du kollar på youtube t. ex. på resultat på DNA-analyser så finns det massor av folk med 10% subsahara-påbrå som ser svarta ut, men det är nästan omöjligt att hitta vuxna personer som är vita, naturligt blonda, rakhåriga och blåögda i kombination, med så hög andel afrikanskt påbrå som 25%.

Du har bevisligen aldrig levt i amerikanska eller brittiska afro-områden...

Nej uppenbarligen inte eftersom det är så vanligt med vithyade barn enligt ts fast den ena föräldern är mörkhyad.

Nej, jag har inte bott i vare sig USA el England.

Ok, ni missar hela min poäng. Kanske uttrycker jag mig otydligt.

Jag tycker helt enkelt att det är ofint att starta en konversation med att fokusera på hudton och behöva prata biologi.

Och ja, jag är vit - så det här är extremt lärorikt och en helt ny värld för mig.

Dock inte för min man.

Jag håller helt med dig angående det ofina i det hela. Och att det faktiskt är direkt kränkande särskilt för barnen när de växer upp. Mina barn som också är mixade och nu snart vuxna har tyckt att det har varit sjukt jobbigt med alla "är det där verkligen din riktiga mamma" "Nej alltså jag menar vart kommer du ifrån egentligen" "din barnvakt är här" blablabla som de återkommande utsatts för under sin uppväxt (i vårt fall är det mig, den ljusare mamman, folk har svårt att se de färgmässiga likheterna med tydligen..)

Och som du skriver blev det väldigt mycket mer uttalat sen vi flyttade till ett välbeställt segregerat "vitt " område. Att vuxna högutbildade människor kan vara så plumpa har ständigt förvånat mig.

Exakt och det förvånar mig måste jag säga. Och ändå inte... att de sitter på den största okunskapen (eftersom de inte utsatts för det och aldrig reflekterat över det) och då också den största nonchalansen. Det är som om de inte har nåt filter. Som liksom ?jag ser det här, det stämmer inte... så jag måste påpeka det?.

Som om det är deras rätt, och vår skyldighet att besvara.

Jag skulle vilja ha nåt bra svar att ge på tal när de här händer...

Jag hamnar inte i samma sitts som dig men jag har också en dotter med afrikansk/europeisk man. Min dotter har min hudfärg och min hårfärg och hårstruktur. Hon ser helt enkelt vit ut. Alla tror att min nuvarande svenske man är hennes pappa. När sedan hennes pappa dyker upp på skolmöten eller andra aktiviteter så undrar alla vilken man hon tagit med sig.

Känner också en kvinna med afrikansk/europeisk ursprung som har två barn med samma svenske man där ena barnet är ljust och blåögt och det andra mörkt och brunögt.

Det är inte så ovanligt.

Jag bodde i Sydafrika och alla mixade barn som fick barn med varandra kunde få barn som hade rakt, blont hår och blå ögon eller som såg ut som mulatter, dvs där den svarta personen inte hade något vitt ursprung i blodet. Det kunde även vara syskon från samma kull som hade dessa utseendevariationer.

Jag tycker du ska svara följande på okunniga frågor:
"Hur menar du nu?" eller det lite mer dryga "Vad menar du?" (kan ju varieras beroende på hur dryg personen som fäller kommentaren är). 
Om du sedan får nåt svar typ: "ja men lilla Elsa är ju så ljus". Svara då bara "jaså" eller "ok". 

Sen vilar du bara i tystnaden som uppstår. De kommer lägga av snart, jag lovar. Våga stå ut i den tystnad som uppstår efter du kastat tillbaka deras påståenden till dem med en motfråga. 

Tillägg: menar alltså att barnen hos de som var mixade var antingen blonda eller blåögda eller av "mulatt"-utseende.

Vi har tre (pojkar) barn, jag är född i ett asiatiskt land och min man är svensk. Jag har svart hår och mörk bruna ögon. Min man har mörkt hår och bruna ögon. Så våra barn har bruna ögon och mörkbrunt hår. När vi träffar folk säger de, o vad lik han är dig. Och när vi träffar andra vad de är lika dig.

Har inget bra svar. Hela grejen är bara tröttsam. Själv är jag blond och mitt barn mörk. har tappar räkningen på hur många gånger jag fått frågan varifrån han är adopterad.

Folk är korkade helt enkelt.

Brukar förövrigt svara att han är närodlad.

Hur menar du nu - är ett jättebra svar. Och låta dem förklara sig. Och låta jobbig tystnad uppstå som du säger...

Jag håller med om att det inte är så ovanligt med en ljus mix, speciellt inte här i Sverige där vi är en väldigt homogen folkgrupp. Blonda och väldigt vita sen generationer.

Många kommer på sig själva efter ett tag och börjar berätta om andra släktingar och vänner som också fått rödhåriga, väldigt ljusa (eller mörka) blonda, fräkniga och oväntade kombinationer av föräldrarna. Så exemplen finns, men ingen registrerar det helt enkelt. Det är som när man köper en röd barnvagn, då ser man bara röda barnvagnar på stan. Samma sak när man öppnar ögonen och ser alla variationer av föräldrar och barn.

Om folk bara hade lite tålamod och lärde känna än först skulle det säkert bli uppenbart och också helt irrelevant att fråga.

Åh, hej, fina!

Vet du, strunta i alla dumma kommentarer! Ni är bättre än så!

Min bästa kompis mamma var kritvit (men mörkt hår och mörka ögon), pappan var kolsvart. Min kompis var kritvit med samma nötbruna ögon och mörka hår som sin mamma, medan hennes lillasyster var mulatt (dvs inte lika mörk som pappan och inte lika ljus som mamman), med typiskt afrikanskt vackert hår och kolsvarta ögon.

Det är så olika - men olika är bra! Alla är lika bra, lika värda. Det är insidan som räknas och DÄR har ert barn av er båda.

Som sagt skit i vad alla säger. Ni är underbara!

Min mamma är från forna Jugoslavien och ser mycket, mycket sydeuropeisk ut med mörkt hår, mörkare hy och bruna ögon. Själv är jag likblek, blond och har gröna ögon. Jag vet inte hur många gånger hon och jag fått frågan (eller kommentar) om hon är min styvmamma. Jag har till och med fått frågan var min riktiga mamma är. Av så kallade vuxna människor.

Jag slutade ganska tidigt tycka att det var jobbigt (jag blev också retad för att min mamma har ett "konstigt" namn), men mamma tyckte att det var desto jobbigare. Hon var aldrig särskilt försiktig i sina svar utan röt ifrån och berättade hur olämpligt hon ansåg det vara att uttrycka sig kring familjeförhållanden.