Sonen är utanför

Tycker lite synd om din pojke.

Men vad jag upplevt blir det ofta såhär i 4an pojkarna börjar använda ett ovårdat språk samtidigt som lågstadietiden med att alla får vara med inte längre efterlevs.

Flickorna har kanske ännu svårare.

Det är en svår tid.

Hur har han det med kompisar utanför klassen fritidsintressen brukar ju föra samman oss.

Ja hört av kollegor att fyran är jobbig och kommer ihåg själv hur stor man tyckte man var i 4an.

Han har karate som han älskar men ingen där som han umgås med utanför. Men passar honom bra då han är mkt för struktur och regler och använda sina muskler. Sen är det kompisen som bor utanför stan. Han hade en tuff period för 2 år sedan och bytte skola. Nu har han några kompisar ,så sonen blir mkt ledsen här hemma de ggr de ej kan spela då han är upptagen.

Försökt peppa honom nu i em att han måste säga ifrån att han ej vill att de slår honom. Han vill ej säga till fröken då han är rädd att bli helt själv om han "tjallar":(

Idag kom han hem gråtandes. Undvek de han lekt med sedan i våras då det varit så tjatigt dessa dagar. Spelade istället fotboll med de andra grabbarna, där det är mkt bråk och stök. Men i början av en mer praktisk lektion ropade lärarna in barnen, sonen och två andra grabbar var själva i klassrummet. De ville glidtackla sonen men han sa att han ej ville. Då turades pojkarna om att hålla fast honom på golvet och glidtackla på honom. Och en av dessa två var den han lekte så mkt med för ett par år sedan. Nu har vi kontaktat skolan så får vi se om det sker något.

It is a mans world, eller hur nu den låten gick....
Pojkar ska fostras till män.
Pojkar fostrar varandra till att bli män.
Ingen kvinna kan få en pojke till att bli man.
Ingen kvinna kan visa en pojke hur mansvärlden är.
Ingen kvinna kan visa vägen in till männens värld.
I männen värld är det tyst, kallt, brutalt, det luktar blod, svett och testosteron.
Pojkar måste lära sig jaga, härda ut, inte tjalla, inte gråta, uthärda smärta...pojkar lär av varandra, i leken finns allvaret, i allvaret finns leken. Den svage bli trampad på, dominerad, den starkaste höjer sin knutna näve mot skyn, ett segertecken. Flocken avundas ledaren. Vinsten betyder ingenting utan kampen. Detta vet alla pojkar om. Alla som vill bli män. Resten går förlorade. De springer till mamma och lipar och blir för evigt persona non grata. 

Tips till oroliga mödrar:
låt pojkarna få komma i kontakt med vuxna män. Låt dem få umgås och vara nära vuxna män. Låt dem få fysisk beröring av vuxna män och inte enbart kramar från mamma. Låt dem få följa med andra vuxna män på deras äventyr, intressen, hobbys.

Tips 2 till oroliga mödrar:
Försök inte blanda er i en värld som ni inte kan styra och kontrollera.
Boys will be boys. Let them be boys.

Okej, om du vill bo med dina söner i en grotta och jaga me trubbigt spjut så har du rätt.
Nu för tiden är det annat som krävs.
Dessutom tränar grabben i TS karate och är ingen liten mes.

Jag använde ett bildspråk som skulle förklara vad det innebar att gå från pojke till man. Och jag försökte visa på orimligheten i att en kvinna vägleder en pojke in i männens värld.

Att du associerade till en grotta gläder mig. I ett av Platons många verk finns det en grottliknelse som lär oss att verkligheten egentligen är en annan än den vi tror oss se. Grottliknelsen öppnar våra ögon för hur verkligheten egentligen ser ut bakom skuggbilderna på grottväggen.

Kanske blir mitt inlägg något klarare om du förmår se mina ord som en liknelse över vägen dit pojkarna måste gå för att bli män. Även om de inte jagar vilt för överlevande skull, så måste de ändå lära sig att fokusera på målet, smyga på bytet, taktiskt övermanna och iskallt fälla bytet. Oavsett om det är en skoluppgift, tjej eller jobb. Jag menar att i leken finns detta och det som för utomstående ter sig elakt och taskigt är oftast en del av denna utveckling, från pojke till man. Så har det alltid varit, så kommer det alltid att vara. Oavsett om det jagas på tundran eller på skolgården, med spjut eller med iPad i handen. Än en gång.

Kvinnor kan inte lära pojkar att bli män. Tyvärr.

Han är stor och stark, djungelns lag funderade utmärkt när jag var i samma ålder. Han får visa vem som är starkast helt enkelt.

Det finns en engagerad pappa i bilden, min make, så uppfostrar inte honom själv;). Och sonen vände till sist runt en av grabbarna och satte sig på honom.

Blir bara jäkligt trött på allt bråk i klassen och att man inte kan få vara sig själv utan blir utsatt om man står emot grupptrycket. Man skulle inte acceptera att gå till jobbet och bli puttar och nedtryckt på golvet. Men när man är barn, ja då ska det vara ok. Man är ingen mes för att man inte slår och ger sig på. Det visar mer en osäkerhet och bekräftelsebehov.

Det är som om du skriver min berättelse fast jag har en dotter på 10 år.

Inga grannbarn finns där vi bor, klasskompisarna är utspridda runt stan. Hon bjuder hem någon då och då men hon blir aldrig bjuden tillbaka. Det är ofta tjafs och skitsnack mellan tjejerna i klassen. Det pratas om sex, homosexualitet osv. Dom började i 4an!!

Det är liksom två läget. De tjejerna som leker hund och katt/mamma, pappa och barn fortfarande och det känner min dotter att hon är för stor för och den andra gruppen pratar som sagt som jag skriver om ovan och dom har hon absolut inte något gemensamt med då hon inte än har intresserat sig för pojkar. Pga detta så blir hon ensam och har ont både här och där på morgonen. Har liksom gått tre dagar och resan såhär? Den nya läraren har jag träffat som verkar bra och lyhörd och vi hade ett bra samtal men man kan ju inte ändra på de andra barnen.

Jag har fram till nu varit hemma/arbetslös i många år och hon har stundvis varit hemmasittare, speciellt dagar med när det är idrott och idrottsaktiviteter. Nu har jag börjat plugga så jag kan inte vara hemma och det gör mig så ledsen att situationen är som den är. Min dotter är ingen ängel och har säkert varit med och orsakat dålig stämning bland tjejerna stundtals, hon har en rätt negativ inställning till mycket och jag försöker jobba med detta såklart.

Jag har inga bra råd förutom att prata med klasslärarna som kanske kan vara ute mer och stoppa de värsta situationerna. Kram!

För pojkarna verkar ju må så jävla bra av den här ?förvandlingen? från pojke till man. Gråt, frustration, överslagshandlingar, våld... fantastiskt.

Nä, låt oss begrava den här mansnormen en gång för alla tack. Var är de vuxna på skolan i allt detta? Varför övervakar de inte fotbollsplanen som hökar/är med och spelar själva? För så här ska det inte gå till, det är inte ok nånstans.