Straff eller belöning. 3 åring som slåss.

Han fortsätter slåss för att ni daltar med honom, självklart blir det ingen glass/iPad/lek efter han slagits.

Kalla det straff om du vill, bättre att han lär sej nu än om 10år på ett paragraf12 hem.

Hur pratar ni med honom? Alltså, vad säger ni, i konkreta ord när han slåss? En treåring är ju stor nog att förstå rätt och fel så försök att uttrycka er tydligt och konkret. Inget lull-lull.

Finns problemet på förskolan och i så fall, hur hanterar pedagogerna det?

Jag straffar mina barn om de gör något väldigt dåligt. Jag anser att det också behövs, som ett komplement. Ibland är det det enda sättet som funkar. Jag tycker också att det är bra att man lär dem att deras handlingar ger konsekvenser. För det kommer det definitivt göra senare i livet. Så jag försöker belöna och samtala med dem så mycket jag kan, men straffa vid något allvarligt. Som att de får gå in på deras rum och sitta där ett tag, eller att nu kommer vi inte göra det där roliga som vi hade tänkt. Det är inte roligt att straffa, men jag är övertygad om att det behövs.

OK. Mitt tips är att du får tänka på att han endast är tre år. Visst kan du prata, men det du säger kommer vara borta inom någon minut om du pratar massor.
Jag har i liknande situationer markerat med ett bestämt nej, visat genom kroppspråk och tonfall att detta är inget som mamma gillar. Inget mer. När utbrottet var över, så har jag släppt det helt, inga belöningar, inget straff, ingen konsekvens.
Du skriver själv att efter 10 minuter så var det helt glömt.
En treåring har mycket begränsad impulskontroll, och ett teflonminne när det gäller vissa saker

En 3åring kanske inte förstår alla ord ni säger, men den definitivt förstår er intonation. Så, det viktigaste är egentligen att säga på skarpen - Nej, så får man INTE göra. Och ju mer man går in på förklaringar, desto mer försvinner effekten av era ord.
Och ja, jag håller med ovan - man ska straffa för att just vissa att alla hanldingar får konsekvenser (både goda där man får belöning och onda då man får straff). Och ju snabbare barnet lär sig det, desto enklare blir det för hela familjen.

Man belönar inte ett dåligt beteende.

Barn lär sig snabbt och risken är att barnet ( pratar inte om ts barn!!!) säger förlåt uran att mena det. De vet att de får saken de var lovad innan.

Varför ska man mena ett förlåt och skärpa sig när man ändå får saker?

Det är okay att säga "Det blir ingen glass om du slår"

Om barnet fortsätter att slå trots en varning så belönar man inte med glass när barner sagt förlåt.

De lär sig snabbt att föräldrar kommer med tomma hot.

Om man sagt att det inte blir glass så blir det infen glass.

Ta Dr Phil som exempel.

Många av föräldrarna som har oroblrm med sina barn har gett timma hot och belönat med dåligt beteende.

Barnen vet att de kan uppträda illa, nedlåtande och liknande för att det inte blir konsekvenser.

Jag tänker att det är viktigt att vara tydlig med barnet från början att om han slår blir det ingen glass/iPad, (som i exemplet ovan, att man varnar först eller säger det i direkt anslutning till ett första slag) det blir då en tydlig konsekvens, att däremot EFTERÅT dra bort något man lovat innan blir mer av ett straff som blir svårförståeligt för en 3-åring.

Min dotter kunde också slå mig när hon var yngre, för att hon hade svårt att hantera känslorna när hon blev arg. Nu är hon 5 år och skulle aldrig slå mig (eller nån annan för den delen). Och anledningen tror jag är att vi alltid satt ner och pratade om det när hon lugnat sig. Vi pratade om att man får vara arg, men att det inte är ok att göra vad som helst pga det osv. Jag var i övrigt väldigt inkonsekvent, ibland straffades hon med att det inte blev nån tv osv, ibland fick hon den där glassen när vi pratat och blivit sams. Inte så pedagogiskt med straff, men jag försökte koppla det till en slags konsekvens. Och hur som helst slåss hon inte nu, hon tycker det är väldigt dåligt att slåss osv.

Oftast handlar det om att de inte kan hantera sin ilska på något annat sätt. Samtidigt måste man få bli arg och frustrerad. Så kan ni hjälpa honom att vara arg på ett sätt som är ok?

Tills han fått bättre verktyg tycker jag ni ska fortsätta backa och "inte vill leka" eller be honom gå undan när han är så arg att han slåss. Sen när han lugnat ner sig så pratar ni om det hela: Vad var det som hände? Varför blev han arg? Känns det bättre nu? Ska vi bli sams? Sen fortsätter vardagen som innan utbrottet. Ingen långsinthet från er föräldrar.

Vad är problemet med straff? Självklart får han inte glass eller ipaden om han betett sig illa. Varföe skulle han få det? Straff eller ej, jag kallar det uppfostran. Om du misshandlar någon som straffmyndig nog fan får du då ett straff för det då också oavsett oavsett om du säger förlåt eller inte i rätten sen. Jävla daltande du håller på med. Man kan prata med barnet och förklara vad denne gjort fel och varför. Man kan också tala om att mamma blir ledsen och får ont. MEN man kan därutöver även ge ?straff? i form av ingen glass, ipad, utegångsförbud etc. det är fullt rimligt och naturligt att man inte får sina privelegier om man beter sig jävligt. Så funkar det även i vuxenvärlden.