• Izzyfizzy

    Trivs inte hos pappa

    Min son på 2 månader trivs inte hos sin pappa, alla vakna stunder då pappan försöker umgås med honom så skriker och gråter han nästan konstant. Då han är väldigt trött eller redan sover går det bra att ligga på pappa. Sonen accepterar också att vara hos andra släktmedlemmar då han är vaken och kan även le och "prata" med dem, det gör han aldrig då han är hos pappa. Är det någon som varit med om liknande och har tips på vad man kan göra för att förbättra deras relation. Pappan blir såklart väldigt ledsen över situationen vilket även jag blir då jag ser hur han verkligen gör sitt bästa för att ha en god relation med sin son.

  • Svar på tråden Trivs inte hos pappa
  • Anonym (Johanna)

    Min dotter var likadan, men ville inte vara hos andra släktingar. Provade allt, men det ända som fungerade var att vänta ut henne. Släppte strax innan året. Jag tror inte alls på att försöka tvinga bebisar när de tydligt gestikulerar att de inte vill.

    Inga konkreta tips tyvärr, men det kommer gå över!

  • GGN

    Jag har ingen aning egentligen men rent logiskt så nej, tvinga är inte bra. Men passa på när barnet är väldigt trött och det funkar med pappa. Så de i alla fall får den kontakten.

  • Anonym (L)
    Izzyfizzy skrev 2019-11-12 00:33:52 följande:

    Min son på 2 månader trivs inte hos sin pappa, alla vakna stunder då pappan försöker umgås med honom så skriker och gråter han nästan konstant. Då han är väldigt trött eller redan sover går det bra att ligga på pappa. Sonen accepterar också att vara hos andra släktmedlemmar då han är vaken och kan även le och "prata" med dem, det gör han aldrig då han är hos pappa. Är det någon som varit med om liknande och har tips på vad man kan göra för att förbättra deras relation. Pappan blir såklart väldigt ledsen över situationen vilket även jag blir då jag ser hur han verkligen gör sitt bästa för att ha en god relation med sin son.


    Hur mycket tid har pappan spenderat med bebisen innan jämfört med släktingarna? första tiden är otroligt viktig för anknytningen, sedan kommer bebisen in i en period då den tyr sig väldigt mycket till sina anknytningspersoner och kan vara rädd för utomstående.

    Läser man om barns utveckling första året så står det tex:
    "2 månader: Ler ofta. Upptäcker och tar in omgivningen mer och mer. Kan se skuggor, ljus och mönster. Upptäcker sina fingrar och tår. Många nya intryck som tar tid att vänja sig vid och därför behöver barnet en trygg och välkänd omgivning."

    Jag skulle försöka låta bebisen vara så mycket som möjligt hos pappan när bebisen själv accepterar det men också läsa på om dom olika "sprången" så ni inte behöver stressa upp er över något som är helt normalt :)

  • Anonym (S)

    Vi hade lite problem med samma.

    Men det var att sonen inte gillade pappans lukt, män luktar ju lite starkare än oss kvinnor. Så maken fick börja använda min deo, duschtvål etc och så fick han ta på sig en av mina svettiga t-shirts så det luktade mamma. Kan vara värt att prova? Även att partnern har mörkare röst kan spela in, så när våran bebis kände sig trygg så pratade vi konstant och maken fick sjunga en hel del. Och efter några veckor var det inga problem.

    Sen så är alla bebisar så olika. Och det kommer ändras med tiden och bli bättre

  • Izzyfizzy
    Anonym (Johanna) skrev 2019-11-12 07:34:22 följande:

    Min dotter var likadan, men ville inte vara hos andra släktingar. Provade allt, men det ända som fungerade var att vänta ut henne. Släppte strax innan året. Jag tror inte alls på att försöka tvinga bebisar när de tydligt gestikulerar att de inte vill.

    Inga konkreta tips tyvärr, men det kommer gå över!


    Nej det är ju just det att vår son är ok med att vara med andra men ratar pappa som är extra jobbigt. Vi är helt med dig om att inte tvinga bebisen så jag tar alltid över när vi märker att sonen börjar bli för ledsen. Hoppas det går över innan han blir dyrt år för oss, det är verkligen jobbigt att se honom så tydligt ta avstånd från sin pappa och hemskt att se hur ledsen pappa blir. Men att det kommer gå över är jag övertygad om.
  • Izzyfizzy
    GGN skrev 2019-11-12 07:36:42 följande:

    Jag har ingen aning egentligen men rent logiskt så nej, tvinga är inte bra. Men passa på när barnet är väldigt trött och det funkar med pappa. Så de i alla fall får den kontakten.


    Ja vi får nog göra så. Så att sonen kanske iaf kan vänja sig vid att vakna upp hos pappa och inse att det inte alls är så hemskt. Självklart vill vi inte tvinga bebisen till något han inte känner sig bekväm med
  • Izzyfizzy
    Anonym (L) skrev 2019-11-12 07:47:22 följande:

    Hur mycket tid har pappan spenderat med bebisen innan jämfört med släktingarna? första tiden är otroligt viktig för anknytningen, sedan kommer bebisen in i en period då den tyr sig väldigt mycket till sina anknytningspersoner och kan vara rädd för utomstående.

    Läser man om barns utveckling första året så står det tex:

    "2 månader: Ler ofta. Upptäcker och tar in omgivningen mer och mer. Kan se skuggor, ljus och mönster. Upptäcker sina fingrar och tår. Många nya intryck som tar tid att vänja sig vid och därför behöver barnet en trygg och välkänd omgivning."

    Jag skulle försöka låta bebisen vara så mycket som möjligt hos pappan när bebisen själv accepterar det men också läsa på om dom olika "sprången" så ni inte behöver stressa upp er över något som är helt normalt :)


    Han har varit väldigt mycket med sonen sedan start, började jobba först efter ca. 1,5 månad och har varit med nästan varje gång vi träffat släktingar. Så det är inte det att bebisen umgåtts mer med släkten än med pappa. Men du har nog rätt, vi får helt enkelt ta det i sonens takt och bara låta honom vara hos pappan då han är väldigt trött eller sover och sedan kommer det förhoppningsvis gå att utöka successivt. Det ör bara så hjärteskärande att se att sonen verkligen ratar pappa specifikt. Att hålla koll på utveckkingssprången är nog smart, ja!
  • Izzyfizzy
    Anonym (S) skrev 2019-11-12 08:48:52 följande:

    Vi hade lite problem med samma.

    Men det var att sonen inte gillade pappans lukt, män luktar ju lite starkare än oss kvinnor. Så maken fick börja använda min deo, duschtvål etc och så fick han ta på sig en av mina svettiga t-shirts så det luktade mamma. Kan vara värt att prova? Även att partnern har mörkare röst kan spela in, så när våran bebis kände sig trygg så pratade vi konstant och maken fick sjunga en hel del. Och efter några veckor var det inga problem.

    Sen så är alla bebisar så olika. Och det kommer ändras med tiden och bli bättre


    Du kan nog vara nåt på spåret tror jag. Jag har inte riktigt tänkt på det här med skillnad mellan manlig och kvinnlig röst men jag har uppmärksammat att pappan ofta pratar ganska hårt och skarpt även då han verkligen inte menar det. Jag har nämnt det för honom och då försöker han mjuka upp rösten men han sjunger ibte mycket för sonen, vi får testa med det och kanske en använd tröja från mig. Dock så funkar det ju hos t.ex. mormor och morbror, men helt klart värt ett försök! Tack för tips!
Svar på tråden Trivs inte hos pappa