En förvirrad man som behöver hjälp!!

Jag träffade en fantastisk kvinna för drygt ett år sedan där båda två fattade tycke om varandra (jag är runt 30 och hon 25). Vi har under denna tiden umgåtts frekvent och allt har egentligen varit en dans på rosor. I somras blev vi ?offentliga? där vi blev ihop och sade dom tre magiska orden och allting kändes och känns även idag äkta.

Vi hade även i somras en diskussion där hon tyckte att jag behöver visa ett mer genuint intresse för att exempelvis knyta band med hennes vänner, syskon etc. Att hon har det behovet att även kunna umgås i grupp och inte bara jag och hon hela tiden, vilket jag köpte såklart.

Så vi började lite smått. Jag fick träffa hennes familj och vänner, hon fick även träffa min sida. Kort och gott blev det en förbättring. Vi började även i September månad prata om att bli sambos, för att vi bor på olika orter (skiljer 20km) men träffades ändå ganska ofta. Vi kände oss mogna för det då båda har stabila jobb, ser framtiden på samma sätt, är båda sportiga och älskar varandra. Dock var vi båda tydliga med att vi inte bara ska ta första bästa lägenheten ?bara för att? utan att vi ska ta någonting som vi ska trivas med. Hon var ganska drivande i detta.

I veckan fick jag napp. Jag ringer min flickvän och frågar vad hon tänker, varav jag får svar att hon är osäker på vad hon vill. Kort och gott hade hon tänkt senaste veckan och tyckte inte att det blivit någonting bättre med det ?problemet? vi hade i somras (vilket jag inte tycker är något problem) och att hon ville göra slut!?

Jag bestämde mig att åka till henne dagen efter (igår) och så fort jag klev innanför dörren började vi bara gråta och krama om varandra. Säga alla dom är fraserna som ?Jag älskar dig så mycket? ?du är den bästa killen man kan ha?. Men att vi just nu inte kan vara tillsammans pga att hon inte tycker att våra livspussel inte går ihop där hon känner att jag inte vill hitta på andra saker utanför hemmet, som exempelvis åka bort någonstans emellanåt och träffa andra människor såsom hennes vänner och deras killar, vilket jag höll med om för vem vill bara sitta hemma och kolla på film när man umgås? Hon vill få känslan av att jag verkligen vill dom här grejerna för att ta mig tillbaka. Hon älskar mig fortfarande jättemycket och känner stark attraktion till mig och vi avslutade med lite sex. Sen bestämde vi oss för att inte bryta kontakten helt men att vi inte ska umgås och höras hela tiden.

Jag är så jävla förvirrad? Jag frågade om det var någon annan anledning än detta som gör att hon vill göra slut och det var det inte. Jag förstår ingenting, jag är ledsen och tom. Om man älskar varandra så mycket så löser sig sådana här saker med kommunikation. Några smarta människor här som kan hjälpa mig?

Hon har två gånger talat om för dig vad hon behöver få ut av en relation, jag förstår inte varför du är förvirrad? Hon vill vara med en man som vill göra saker tillsammans med andra människor, och så är det för väldigt många kvinnor.

Du efterfrågar kommunikation men ni har väl antagligen redan haft denna diskussion då hon tog upp det första gången? Om du då inte visar något engagemang utöver det vanliga så ser hon ju ingen förbättring. Hon kanske hade velat se några initiativ från din sida också ibland.

Du måste komma med konkreta initiativ. Alltså, ?på lördag tänkte jag att vi kunde...?, ?ska vi x nästa helg??, ?vill du hänga med påtill x på fredag??, ?ska vi bjuda in x, y, z på middag till helgen? Osv. Konkreta förslag med specifika dagar och personer i åtanke. Annars blir det svårt att se någon förändring i ditt beteende och din inställning.

Man ska inte alltid tro på vad folk säger, även om det låter genuint så är det inte alltid riktigt sant, och det är faktiskt så att de själva inte ens är medvetna om det. Om hon nu hade älskat dig så himla mycket, och jag antar att du klargjort dina intentioner så som du gjort här, så hade hon väl velat försöka igen.

Jag är rädd att det inte finns lika mycket kämparglöd från hennes sida. Det bästa du kan göra nu är att avvakta och se, dejta andra under tiden och lev ditt liv ffa. Om hon ångrar sig vet hon var du bor.

Som sagt, hon kan mycket väl själv tro på att hon är helt uppriktig. Det finns ett talesätt om mycket snack och lite verkstad...

Ni ska ju ändå inte ha så mycket kontakt så det är ingen vits du lägger in någon högre växel just nu, hon kan om inte annat känna sig trängd i situationen. Det kan räcka att höras vid ett par-tre gånger i veckan och absolut inte ses oftare än en gång i veckan, hellre varannan. Ta det lugnt helt enkelt. Och så får du ju se hur ofta hon själv hör av sig, då svarar du så klart som en normal människa. Tiden lär visa vad det blir av allt det här.

Det är inte så att hon träffat en annan då? Och är så ledsen för hon har ångest vem hon ska välja? Bara en tanke, jag kan ju vara helt ute och cykla..