Extremprematur

Hej alla! Jag vet att det finns gamla extremprematurtrådar men jag vill jättegärna prata med och höra er som har fått extremprematurer under de senaste åren samt ni som har EPT barn och höra om hur dom mår idag, hur deras utveckling sett ut samt vilka hinder ni mötte på vägen och om orsak till varför ni födde extremt för tidigt. Jag hoppas verkligen att ni orkar skriva och dela med er.

Här kommer en kort summering av min och min lilla bebis kamp.

Jag blev inlagd den 24 augusti med en livmodertapp på 0,6mm och sammandragningar. Läkarna behandlade mig med värkstoppande och antibiotika. I vecka 25+5, den 3 september 2019 föddes min lille son. Han låg i cpap de första sju-åtta dagarna, sen respirator pga ductus och vätska i lungorna, cpap sen igen, högflödesgrimma och lågflöde tills han var v.40 då han, innan hemgång, fick metapneumovirus på Neo. Han fick cpap igen - man hade förberett intubering, och sen kom vi hem på nyårsafton och knappt 5 dagar senare upptäckte jag snor i hans lågflödesgrimma och efter massa turer till neo och akuten samt ett andningsuppehåll så blev vi inlagda och proverna visade på RS. Nu är vi på ett isoleringsrum på Neo och han har högflöde efter att ha haft cpap i flera dagar. Han har inte haft några problem utöver sina lungor och han har BPD. Läkarna vet inte om jag födde för tidigt pga att min livmodertapp öppnades pga infektion eller om den var öppen och jag fick en infektion. Min son hade ingen infektion i kroppen när han föddes. Hönan och ägget.. han är vårt första barn och en riktig kämpe. När vi kom hem vid nyår så hade han endast syrgas på natten när vi sov och till och med då fick vi stänga av syrgasen emellanåt för att han plingade för högt på 99% sat. Nu kämpar han mot detta förbannade rsviruset och jag kan säga att varken jag eller min man har varit sjuka eller liknande. Man misstänker att han fick viruset här på Neo på ett besök i mottagningen.. fy. Nu väntar vi på att han ska bli kvitt detta slem och snor och må bättre så att han kan gå tillbaka till lågflöde och vi kan komma hem igen. Vi har varit på sjukhus sen den 24 augusti, vi var hemma endast i 6 dagar.

Många kramar till er alla som är i denna sits och till er som har varit där vi är. Hoppas ni vill dela med er och om ni vågat bli gravida igen efter att ha fått extremt för tidigt.