Min 16 månader son förstår knappt något

Det kan ju vara så att ditt barn är sen i utvecklingen.
Har ett barn med autism i släkten, ditt barn liknar inte hen.
Alla ungar är olika.
Min förstfödda var nästan 18 mån när hon ville gå och prata var hon inte så intresserad av, ganska blyg. 
Lillebror gick vid 10 mån och har alltid gillat att söka kontakt och kommunisera.

Hej! #1 tack för ditt svar! Hade din dotter även svårt med att förstå saker? Eller att härma? Det är just de två sakerna som oroar mig mest :(

Nej, inte vad jag minns.

Jag förstår att du är orolig.

Vissa barn är sena med motoriken, andra barn är sena med språket. Min son gick tex inte förrän vid 18 månader. Att ditt barn är sen med båda är förstås oroande, men det är mycket möjligt att han bara är sen och kommer igång snart.

Jobba med språkstimulerande övningar, läs, sjung osv, saker som är bra oavsett.

Jag har autism och adhd jag va tidig med att gå och prata och jag hade fin ögonkontakt och reaktion, riktigt busig helt enkelt:) alla är olika ge honom tid bara för att man är sen är de inte autism, samma om man är tidig så är man inte "normal" låt honom vara sig själv :)

Uppdatering!

Min son är nu 2 år och 4 månader. Han lärde sig att gå strax efter att jag gjorde inlägget. Han lärde sig även nya ord. Dessa ord försvann dock senare. Han blev mycket sämre med ögonkontakten och han sluta även att reagera på sitt namn helt o hållet. Han leker väldigt sällan med oss nu. Jag upplever inte heller att han är lika glad som förut. Han har slutat krafsa och snurra på saker. Nu är det mer att han vifftar med händerna och springer runt.

Vi är inskriva hos habiliteringen och står i kö hos bup för utredning. På läkarutlåtandet står det ?misstänkt autism och stora misstankar om intellektuellt funktionsnedsättning?.

Påminner om en av mina patienter. Retts syndrom. De trodde det var autism de första 10åren, sen gjordes något genprov som visade på Retts. Ingen rolig diagnos, men inte heller kul om det missas.

Dock så det det bara tjejer som får rettssyndrom

Dock så det det bara tjejer som får rettssyndrom

Enligt socialstyrelsen finns det även några få pojkar med detta syndrom, även om det är mkt vanligare bland flickor

www.socialstyrelsen.se/stod-i-arbetet/sallsynta-halsotillstand/retts-syndrom/

Jag tror du ska lita på din instinkt, du som mamma känner ditt barn bäst.
Det kan vara autism, bristande ögonkontakt är inte ett krav eller ens något som är jättevanligt, autism är ett spektrum och barn reagerar olika.
Men det kan också vara så att ditt barn bara är långsam i utvecklingen. Min son kröp fortfarande vid 16månader men så en dag så resta hen sig och bara gick, helt utan problem, har aldrig krypt sedan dess. Hur är det med finmotoriken? Kan han sitta på golvet och tex plocka upp majspinnar eller frukt med tumme och pekfinger? 
Hur uttrycker han sig när han vill något? Kan han peka eller visa med gester om han är intresserad av ett föremål som ligger utom räckhåll?
Har ni kollat hörseln?

Pincettgrepet funkar precis som den ska och han lärde sig det tidigt. Finmotoriken funkar bra. Han pekar inte, utan när han vill ha något så tar han våra händer och lägger det på föremålet. Om han spelar på ipaden o fastnar så hämtar han den till oss o räcker fram det o visar att han behöver hjälp tex.

Han är väldigt duktig med siffror och kan multiplicera bland annat. Han kan 1-20, han säger inte siffrorna men kan ?peka ut? de. Hörseln funkar och det har undersökts.

Hej,
Hur går det för ditt barn nu? Har ni fått någon hjälp? Jag har en son som är som du beskriver det vid 16 månader. 

UPPDATERING!

Min son är nu 3 år och diagnostiserades förra veckan med autism nivå 3.

Han pratar fortfarande inte och använder våra händer som verktyg. Motorisk är han som jämnåriga men i kommunikation och samspel är han väldigt annorlunda. För övrigt är han världens bästa pojke! Nöjd och glad.

Hej! Vad fint att du delar med dig av din sons utveckling. Härligt och höra att han är nöjd och glad! :)

Min äldsta son upplevde jag från start att han var väldigt high need. Jag hade känslan av att ngt var fel utan att kunna sätta fingret på det. Jag kände tidigt att ngt var annorlunda med hans utveckling jämfört med jämnåriga. Han var alltid lagom i utvecklingen när det kom till sitta, stå, gå, äta mm men talet var han sen i kände jag. Jag upplevde att han lärde sig lite ord men att det sen backade i utvecklingen.

Visade sig att han inte hörde ngt vid en kontroll när han var 2.5år. Vi låg inne på sjukhus en period då han blivit smittad av ngt virus som satte sig på lungorna. Han hade lunginflammation, ögoninflammation och öroninflammation. Tydligen repade han sig inte riktigt från öroninflammationerna och utan att vi märkte det så hade han fortfarande problem med vätska bakom trumhinnorna. För att korta ner allt kan jag säga att så här efteråt så vet jag att när jag upplevde att språket gick bakåt i utvecklingen var när det börja spöka med öronen. Men det här visste vi inte då.

Men han opererades och började höra normalt. Fortfarande sen i talet efter 6 månader. Svårt med samspel med andra barn, svårt med kommunikationen. Hade lättare att vara med äldre barn. Jag kände fortfarande att ngt inte stämde. Jag hade hela tiden en känsla av att han inte förstod.

Idag fyller han 5 här om några veckor och han diagnostiserades med grav språkstörning, expressiv och impressiv i våras. Många barn med språkstörning får felaktigt en autism diagnos. Min son har ögonkontakt, är väldigt kärleksfull och go. Svårt med samspel med andra barn (men blir bättre och bättre) och har svårt med gränser mot äldre - typ att han gärna kramas och håller hand väldigt fort med ytligt bekanta. Men det som kändes spot on här var att han INTE kan ta instruktioner. Det var grejen med att det kändes som att han inte förstod.

Många i vår väg har sagt autism. Men utredningen visade grav språkstörning. Nu säger jag inte att er son fått fel diagnos. Men språkstörning ses ofta i kombo med andra npf eller förväxlas ofta med autism. Googla!

Stort lycka till med er son! Tur att vi alla får vara olika :)