Kaffetrollet

Wed 22 Jan 2020 13:08

23 svar

Närhetstörstande bebis :)

Hej Familjeliv!

Jag är ny här. :)
Har en liten dotter på 3 månader, som är alldeles underbar - och otroligt mammig och närhetstörstande. inte så konstigt egentligen för en lite bebis såklart! För det mesta är det inga problem om hon får hänga med mig på mina bestyr - hon sitter ofta i bärsjal eller bärsele och tycker inte om sin fina vagn (tyvärr).
Hon kan inte heller sova själv, inte ens en liten minut utan konstant kroppskontakt med mig. Hon kan somna hur som helst på mig, i sjalen, i famnen och på natten samsover vi (jag vet att det inte rekommenderas..). Hon sover kloss på mig och kraffsar lite då och då med sina små fingrar under natten för att kolla så att jag är kvar liksom. Hon sover jättebra, och väcker mig kanske en gång eller två på natten för mat.

I min mammagrupp är det ingen annan bebis som är såhär närhetstörstande - samtliga sover i egen säng och nattas ca 18-19 på kvällen så att föräldrarna får egentid tillsammans. Jag blev superförvånad, hur lyckas de? så, jag provade och provade. Men min lilla skrutt vaknar så fort jag försöker smyga iväg. Jag har provat att vagga till sömns, och sedan försiktigt lägga ned henne i sängen inlindad i en filt, då vaknar hon och blir jätteledsen och efter ca 1,5 - 2 timmars försök brukar jag ge upp och gå och lägga mig med henne. Jag har provat att låta henne somna på mig, och sen flytta henne till ett babynest i soffan, samma sak.. har även provat att gå och lägga mig som vanligt med henne och "smyga" bort när hon somnat, och lämna filt och gosedjur i mitt ställe. Pappa har också provat att natta, och då går det inte alls.

Har ni några tips? Hur har ni andra med närhetstörstande barn gjort?
Vore härligt att kanske kunna duscha någon gång utan att hon gallskriker (det gör hon även om pappa har henne) eller att få en liten ensam stund någon gång med min fina sambo :)

Hälsningar,

Kaffetrollet

Rebecca1987

Fri 24 Jan 2020 08:04

#11

Min dotter på 5 månader är exakt lika. Hon har varit så sedan födseln. Vi samsover och hon är nästan alltid med mig. Har blivit lite lättare att få en dusch på kvällen. Men det är typ enda som fungerar i typ 5 minuter.

Kaffetrollet

Fri 24 Jan 2020 13:29

#12

jrockyracoon skrev 2020-01-23 21:37:56 följande:

Man rekommenderar (tyvärr) inte samsovande p.g.a. rädsla för spädbarnsstöd, något som jag anser riskerar att försämra anknytningen hos barnet. Man väger inte in de anknytningsmässiga konsekvenserna när man gör den rekommendationen.

Om man väljer bort samsovande av spädbarn så rekommenderar jag att man åtminstone har barnet i samma rum.

Så vad bra att ditt barn har signalerat till dig att det mår dåligt av att bli lämnad. Hade det inte uttryckt sin sorg verbalt utan hållit det inom sig, hade det kanske utvecklat en anknytningsstörning som följt det genom livet. Nu är det viktigt att du tar dessa signaler på allvar.

Barn är förstås olika. Vissa är högkänsliga och behöver nästan konstant känna närvaron av den vuxne. Andra är åt andra hållet, autistiska barn har ofta inte alls samma stora behov av vuxenkontakt och upplevs därför som väldigt "välartade" och lätta barn.

Ta hand om ditt barn på bästa sätt, genom att lyssna på barnets behov och att låta det styra. Barn blir trygga genom att få sina fysiska och emotionella behov tillgodosedda. Tyvärr kan det bli orättvist ibland när en förälders barn sover tungt och länge samtidigt som ett annat sover kort och oroligt.

Såklart lyssnar jag på mitt barn och ger så mycket närhet jag bara kan.. enda gångerna hon inte är på mig är när jag går på toaletten och när jag duschar.
men det är också svårt och lite ensamt när det höjs på ögonbrynen åt att vi samsover och att hon alltid är på mig. Jag får ofta kommentarer att det ökar risken för plötslig spädbarnsdöd att hon sover med mig, och jag sover stel som en pinne om nätterna, vaknar på minsta signal från henne - vilket såklart är bra, och säkert främjar amningen. När jag konkar runt på henne i sjalen får jag höra att jag skämmer bort henne och att vi måste träna på att hon inte alltid är på mig. Det hjälper inte direkt..

Kaffetrollet

Fri 24 Jan 2020 13:35

#13

elinob skrev 2020-01-24 07:59:34 följande:

Du, jag vill bara försäkra dig om att det är helt normalt. Och att den där hetsen att lägga ner bebisarna är en orimlig stress. Det kommer. Men håll inte på och "träna" bebis eööer något på att vara själv. Min erfarenhet och kunskap säger att det tvärtom släpper när dom är tillräckligt påfyllda av närhet. Sen kommer det tillbaka när dom har jobbiga perioder. Och så får det upp och ner. Ge henne det hon vill ha: dig! Och skit i resten.

Tack.. Det är tufft bara, när det höjs på ögonbrynen och knotas om att vi samsover.. jättejobbigt att höra antydningar på att jag utsätter mitt barn för ökad risk för plötslig spädbarnsdöd. eller att jag skämmer bort henne genom att ständigt ha henne på mig.

Kaffetrollet

Fri 24 Jan 2020 13:36

#14

Rebecca1987 skrev 2020-01-24 08:04:35 följande:

Min dotter på 5 månader är exakt lika. Hon har varit så sedan födseln. Vi samsover och hon är nästan alltid med mig. Har blivit lite lättare att få en dusch på kvällen. Men det är typ enda som fungerar i typ 5 minuter.

Skönt att läsa att jag inte är ensam..!

Rebecca1987

Fri 24 Jan 2020 14:18

#15

Kaffetrollet skrev 2020-01-24 13:36:21 följande:

Skönt att läsa att jag inte är ensam..!

Jag har samsovit med alla mina 9 barn. Och alla har mått toppen utav det. Jag tror inte barnet tar skada av det. Så länge man inte som förälder sover för tungt och inte reagerar på barnen. Mina har alltid haft eget täcke så det inte funnits risk att mitt dras över huvudet.

Poppy75

Fri 24 Jan 2020 15:00

#16

Mina killar var likadana. För mig funkade det ibland att lägga ner dem sovandes om jag i förväg hade värmt upp sovplatsen med en varmvattenflaska eller vetekudde. Sen la vi vetekudden mot bebisen för att lura honom att det var en varm kropp nära. Brukade ha en snuttefilt som jag burit vid bröstet som vi la i sängen också. Viktigt att ha koll på att det inte blir för varmt bara.

Annars så var den enda ensamma stunden jag fick när de låg själva med en nappflaska som jag bullat upp med en kudde eller hoprullad filt, fast då var de lite äldre än din är nu. Vissa tyckte det var hemskt att jag gjorde så men för mig var det guld värt att kunna gå på toa eller ta en dusch utan att behöva lyssna på hysteriska skrik som blev allt desperatare för varje sekund jag dröjde.

Jag tror inte man skämmer bort en bebis med närhet.

möjligt

Fri 24 Jan 2020 15:35

#17

Kaffetrollet skrev 2020-01-24 13:35:23 följande:

Tack.. Det är tufft bara, när det höjs på ögonbrynen och knotas om att vi samsover.. jättejobbigt att höra antydningar på att jag utsätter mitt barn för ökad risk för plötslig spädbarnsdöd. eller att jag skämmer bort henne genom att ständigt ha henne på mig.

Vet inte om det är någon tröst men ett av mina första möten med BVC så sa sköterskan;

Vi måste officiellt avråda från samsovning .... , men alla vi som arbetar här har själv samsovit med våra barn.

Sen vet jag inte om du ammar men det är ju lite tveeggat för samsovningen höjer sannolikheten men amningen sänker den och det är lättare att hålla igång en fungerande helamning om man samsover

annabellelee

Fri 24 Jan 2020 15:43

#18

Mitt första barn var likadant. Han var bara lugn när han var hos mig, vägrade vagn, vägrade babynestet, ville bara ha hudkontakt hela tiden. Han satt fast på mig dygnet runt. Otroligt jobbigt, men det blir ju bättre om bara några månader.

jrockyracoon

Fri 24 Jan 2020 21:06

#19

Kaffetrollet skrev 2020-01-24 13:29:07 följande:

Såklart lyssnar jag på mitt barn och ger så mycket närhet jag bara kan.. enda gångerna hon inte är på mig är när jag går på toaletten och när jag duschar.
men det är också svårt och lite ensamt när det höjs på ögonbrynen åt att vi samsover och att hon alltid är på mig. Jag får ofta kommentarer att det ökar risken för plötslig spädbarnsdöd att hon sover med mig, och jag sover stel som en pinne om nätterna, vaknar på minsta signal från henne - vilket såklart är bra, och säkert främjar amningen. När jag konkar runt på henne i sjalen får jag höra att jag skämmer bort henne och att vi måste träna på att hon inte alltid är på mig. Det hjälper inte direkt..

Du ger ditt barn en mycket betydelsefull trygghet och du göra helt rätt!

Stå på dig, säger jag!

Risken för plötslig spädbarnsdöd är väldigt liten. Om du dessutom inte är rökare, inte sover på soffa, bäddar in barnet och inte använder alkohol eller medicinerar dig samt ammar barnet - så minskar risken avsevärt.

Läs t.ex.här:
http://www.lakartidningen.se/OldWebArticlePdf/3/3597/LKT0612s955_960.pdf

Jag känner igen det här med människor som reagerar på när man ger små barn närhet och omsorg via exempelvis sele och också i andra sammanhang. Min hypotes är att kärlek och omsorg provocerar de som själva inte fått det i barndomen. Något som är helt säkert är dock att de som säger sådant inte är insatta i anknytningsteorin och saknar kunskaper om små barns primära behov.

Var stolt över att du ger ditt barn den kroppsliga närhet det behöver för att bli trygg och tänk på att du kan bli en förebild för många andra i din närhet. Vi måste ändra på attityderna så att fler små barn får en trygg och bra uppväxt med närvarande föräldrar.

Poppy75

Fri 24 Jan 2020 21:24

#20

möjligt skrev 2020-01-24 15:35:31 följande:

Vet inte om det är någon tröst men ett av mina första möten med BVC så sa sköterskan;

Vi måste officiellt avråda från samsovning .... , men alla vi som arbetar här har själv samsovit med våra barn.

Sen vet jag inte om du ammar men det är ju lite tveeggat för samsovningen höjer sannolikheten men amningen sänker den och det är lättare att hålla igång en fungerande helamning om man samsover

Min Bvcsköterska konstaterade torrt att vi är ju däggdjur och att däggdjur vanligtvis sover med sina ungar.

möjligt

Fri 24 Jan 2020 21:34

#21

Poppy75 skrev 2020-01-24 21:24:21 följande:

Min Bvcsköterska konstaterade torrt att vi är ju däggdjur och att däggdjur vanligtvis sover med sina ungar.

Jo precis. Min BVC sköterska var väldigt öppen med att de måste ge rekommendationen även om de personligen inte tillämpade den.

Är ju egentligen otroligt konstigt att det förutsätts att man omedelbart ska sträva efter att barnet ligger i en helt egen säng.

Mammatankarmedpedagogerna

Sat 25 Jan 2020 07:59

#22

Alla bebisar är olika, min dotter var också väldigt beroende av att någon hela tiden var nära. Tog nog längre än 3 månader innan vi fick henne att sova i egen säng utan att vi sov nära men vi gjorde ofta så att hon fick sova i babynestet i soffan med någons hand nära.

Vill tipsa om vår blogg mammatankarmedpedagogerna.vimedbarn.se vi är två utbildade pedagoger och småbarnsmammor som skriver om mammalivet. Där finns flera inlägg om tips för att skapa rutiner för bebis och flera inlägg om våra egna erfarenheter, vi har kategoriserat alla inlägg så att de är lätta att hitta. Följ oss också gärna på Instagram @mammatankarmedpedagogerna där vi uppdaterar varje gång vi publicerat ett nytt inlägg på bloggen!

fluu

Sat 25 Jan 2020 08:20

#23

Vår dotter var en så kallad high need baby. Vi bar henne hela första året och hon behövde otroligt mycket närhet, var väldigt blyg och sov urdåligt. Det var jobbigt när man jämförde(fast att man inte ska det) med de andra i föräldragruppen där bebisarna sov hela nätter, aldrig skrek, kunde passas av andra och åt bra. Det blev lättare när vi fick höra termen high need baby och förstod att vi inte var ensamma och att dottern inte var onormal. Allt det jobbiga gick sedan över av sig själv.

Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!

Närhetstörstande bebis :)

INNEHÅLL