Jag har panik

Förstår absolut din känsla att du vill vara den som tar hand om din bebis och att du har bäst koll. Men att gråta hysteriskt, hmm, då känns det kanske som att du har det för jobbigt med dina känslor.

Om det nu handlar om en timme så känns det som att ni borde kunna hitta en lösning som du känner dig lugn med men det känns lite som att du låst ditt fokus på vad som skulle kunna bli problem.

Vi som inte har barnvakter på nära håll har fått lösa allt själva så i första hand undrade jag vad det kan vara för möte som ni absolut inte kan ta med bebisen till.

Men å andra sidan finns barnvakt som alternativ så finns det många saker jag gjort där jag gärna skulle sluppit ha med bebisen...

Om det nu är en timme, kan inte mormor följa med dit ni ska och rulla barnvagnen utanför? Det är väl inte omöjligt att tänka att bebisen faktiskt sover hela tiden om den är mätt och nöjd? Då blir ju tiden hon har ansvar minimal och du är i närheten.

Och detta hjälper Ts?

Alla får absolut ha sin åsikt! Men jag undrade bara hur det hjälper Ts?

Hon mår dåligt över en situation på ett sätt som kanske inte riktigt står i proportion till verkligheten och vi är säkert många som förstår hennes känsla av att inte vilja lämna sitt barn.

Jag är nog överkänslig av olika anledningar och du kanske inte alls menade så - men min känsla blev att det är dåligt att lämna sina barn oavsett. Så i mitt huvud var det bara att bekräfta och kanske till och med späda på den panik Ts verkar känna.

Men jag ber så klart om ursäkt om jag tolkade dig fel.