Frun kan ej hjälpa till alls hemma

Om hon är för dålig för att arbeta blir hon ju fortsatt sjukskriven. Om hon orkar så kanske hon bara blir det på deltid, eller inte alls, och då beräknas det alltså att hon ska kunna arbeta. Du kan liksom inte säga något om hur hon kommer att kunna jobba SEN baserat på hur dåligt hon mår NU.

Menar du att hon skall vara hemmafru istället för att jobba?

Har du varit bakfull någon gång, med rejält illamående? Dygnet runt i flera veckor?

Kan hon inte sköta hemmet så får du bita ihop och ta det just nu. Kan hon jobba om ett tag så skall hon göra det, inte gå hemma utan ersättning för att avlasta dig. Är du föräldraledig just nu? Har ni möjligen någon vän eller släkting som kan avlasta dig lite? Ja, jag förstår att det är jobbigt, men jag skulle välja att ta hand om hem och barn själv alla dagar framför graviditetskrämpor. Jag är säker på att din fru önskar att hon kunnat vara mer delaktig.

Förstår att det känns tufft för dig ts. Har själv 3 barn så vet vad jag pratar om. Men, och här vill jag vara jävligt tydlig, nu är din uppgift att avlasta din fru. Det är hon som har det jobbigast, absolut inte du (även om det säkert är tufft för dig med). Kan hon jobba lite så uppmuntra det. En graviditet går alltid över och hon har det jobbigt för er gemensamma skull. Accelerera upp, ta hjälp av familj och vänner för att orka.

Tack för svar. 

Till dig nr 2: 
Det känns onödigt att spekulera om hur ett eventuellt byte hade varit då det inte är möjligt. 
Varför är du så negativt inställd till att fokusera på familj framför jobb? Har du ingen förståelse för folk som väljer att jobba mindre till fördel för familjen?
Det känns konstigt att hon ska lägga den energi hon har (om hon nu kommer ha det) på att hjälpa främlingar på sitt jobb snarare än oss här hemma? Det handlar inte bara om att hjälpa mig att laga mat utan att spendera tid med sitt barn.

För det första kommer försäkringskassan göra bedömningen huruvida de godkänner en sjukskrivning eller inte. De kommer inte anse att familjelivet ska gå före arbetet och godkänna sjukskrobnkjh för att din fru ska orka med hemmet.

Förutsatt att din fru har mindre än 6 månader kvar till bf och sedan tidigare har en sgi så spelar det ju på detta sätt ingen roll om hon här hemma trots nekad ersättning från fk. Men det känns ju ganska orimligt att hon ska vara henne utan ersättning om det inte är hon själv som vill det.

Är du föräldraledig? Kan din fru lägga in föräldradagar istället (från ett datum om några veckor) och förhoppningsvis vara sjukskriven från föräldraledighet istället. Då har du rätt att vabba för barnet nämligen, om det är du som arbetar alltså och tanken är

Att frun är föräldraledig.

Nej du kan inte förvänta dig att din fru ska göra måhonring hemma. Och rimligtvis borde nu varit lite förberedde eftersom hon mådde illa förra gången?

Kan du göra storkok för att slippa laga mat alla veckans dagar. Annat som kan underlätta hemma? Vara ute mycket för att slippa stök inomhus?

Jag tänker att om hon inte orkar vara med barnet så bör hon heller inte jobba. Jag tycker prio på energin måste vara barnet, jobbet, hemmet. 

Orkar hon vara med barnet blir det ju lugnare för dig att fixa sysslorna.

Har varit helt självklart för mig att avlasta min fru i den mån det behövs när hon varit gravid. När hon är gravid så får du väl ta att hon lägger sin energi på att jobba och orka med en jobbig graviditet med er nya barn medan du tar hand om erat första barn. Är väl helt jävla självklart(?)

? För vi pappor kan inte ta hand om barn eller? Den prio-ordningen måste väl enligt ditt resonemang gälla oss pappor också? Vilken frisk vuxen människa orkar inte med ett barn och hushållssysslor under en begränsad period? Hur fan ska ni lösa livet med en nyfödd då? Prio 1 måste vara att orka med en jobbig graviditet. Orkar hon jobba lite är det kanske bara positivt för måendet och därmed alla inblandade på sikt.

Tagga ner lite, jag förstår att detta ämne rör upp känslor och jag ska självklart ta mitt ansvar. Det är jag helt på det klara med. 

Det måste vara ok att diskutera olika människors prioriteringar och jag spekulerar bara kring att arbetet ska värderas så högt.
Det går ingen nöd på oss ekonomiskt. Tänk om din fru vill lägga all sin vakna tid på frimärken eller tv-spel? Har hon frikort när hon är gravid eller annars också? Arbetet i vårt fall kan nääästan ses som en fritidssysselsättning då det egentligen inte är en supertight ekonomi som ska gå ihop. Förstår du hur jag tänker? Men ja hon ska få allt stöd i världen jag lovar dig.

Det är en begränsad tid det handlar om. De flesta mår bättre av att ha ett jobb att gå till åtminstone en stund på dagen. Du verkar vara väldigt fokuserad på hur jobbigt allt är för dig. Inte på hur frun mår, och vad som är bäst för henne. Orkar hon jobba om ett tag så orkar hon troligtvis även spendera lite mer tid med barnet då. Hushållssysslorna bör du ställa in dig på att sköta resten av graviditeten.

Hon har inte ett jobb för att "hjälpa främlingar". Jag förstår absolut att man kan välja att inte jobba om man har de ekonomiska förutsättningarna för det, men samtidigt kan det vara bra att komma hemifrån och byta miljö lite. Vill hon själv hellre vara hemma utan inkomst än att gå till jobbet?