Bim juni 2020
sbina86 skrev 2020-06-21 16:47:00 följande:
Okej. Jag håller tummarna för dig :)
Jag ska nog ta ett nytt test på tisdag eller onsdag. Får se hur länge jag kan hålla mig :P Tänk att gå kunna se ett svagt sträck :D
Inlägg från: Anonym (Önskarochlängtar)
|
-
Håller tummarna för dig också!:) uppdatera när du testat. Jag kanske också testar lite tidigare om jag får mina test....men det är lite spännande att vänta också tycker jag haha!
-
Nu blev det genast så tufft...en Väldigt nära person berättade just att dom väntar barn. Och jag blir såklart SÅ glad för henne skull. Samtidigt så ledsen för min egen skull, att det känns så långt bort. Kan inte önska något mer än det där plusset om några dagar...!!! Hur hanterar man såna här situationer? Det är en familjemedlem, känns som att ens egen längtan skiner igenom glädjen. Ska man förklara sig? Eller bara låta superglad fasts er gör lite ont i hjärtat?
-
Så svår situation....men man måste nog låta sig vara ledsen som du säger...Undrandee skrev 2020-06-21 19:10:00 följande:
Är oxå där! Min barndomsvän är oplanerat gravid och funderar på abort. Klart det känns. Tror bara det är viktigt att få känna sorg i det läget, iaf för mig. Jag har svårt att känna annat och det är ok. Klart man blir glad oxå, men man känner sådan avundsjuka. Jag kan bli avundsjuk bara av att se hur folk plussar här inne.
-
Tack för ditt svar. Jag vet att hon skulle förstå, jag vet att hon själv längtat väldigt länge (vet dom inte om dom försökt länge eller bara väntat). Men jag kan inte säga något nu, när det precis kommit ut.Anonym (Längtar) skrev 2020-06-22 12:01:40 följande:
Förstår verkligen vad du menar. Så mycket känslor sånt bringar er själv. När jag hade mitt MA tidigare i vår så blev en nära familjemedlem gravid samtidigt. Där gick jag runt med ett dött foster i min mage och hon med ett levande i sin. Fruktansvärt påfrestande. Speciellt när alla andra visste om det och kollade medlidsamt på en medans dom ojade sig bakom ens rygg. Medömkandet tyckte jag var det mest påfrestande, blev tillslut så att jag vägrade visa mig svag och höll tappert upp ett leende. Ingen skulle ha anledning att oroa sig över mig. Om alla tittar på en med den blicken blir det tillslut så att man själv också gör det. Hade många i min närhet som tog det för vad det var, en hemsk upplevelse som tyvärr är väldigt vanligt och det är inget fel på mig och vi kommer bli gravida när vi vill igen. Detta föredrog jag alla gånger om då man får lite hopp och lite kraft av det. Man kunde då vara ledsen att det blev som det blev men utan att lägga för mycket oro på vad som komma skall. Men vissa tittar ju på en som att oj oj hur ska detta gå, stackarna som har så svårt att få barn. Har egentligen inte alls svårt att få barn, vad vi vet än (drar det ut på tiden så är det väl så men det vet vi inte än) så ingen idé att ta ut det i förskott.
Nu blev det en lång utläggning här från mig men det jag ville komma till var att jag förstår att man velar mellan att bara vara ärlig med att det är tufft och att hålla uppe fasaden. Om det inte finns risk för medömkandet eller om man är bättre på att hantera det än vad jag är så hade det kanske varit skönt att vara lite öppen med det? Man behöver inte förklara allt i detalj om man inte vill men bara säga att man är så glad för deras skull men samtidigt lite ledsen för sin egen då man själv längtar. Så vet dom liksom och behöver kanske inte prata på som mest framför er. Hur länge har ni försökt? Håller tummarna för ett plus för er!
Vi har i snart 1 år kört helt utan skydd och att han kommer i mig, i 5 år har vi varit utan skydd men han har dragit ut. Dock har vi sagt att vi vill hålla en avslappnad inställning till det hela , lite om det händer så är det välkommet (vi är unga så känner ingen stress över det, men min längtan är SÅ stark), vi ligger när vi känner för det, denna månad var nog första som vi prickade ägglossning på dagen. Vågar inte hoppas på något, men jag önskar så mycket att det blir ett plus. Är på bim-5, har stick i nedre delen av magen / precis över blygdbenet sedan 2,5 dag tillbaka. Och idag kände jag molvärk. Brukar kunna ha mensvärk precis dagen innan eller timmarna innan mensen kommer men inte så här långt innan, och har aldrig känt stickningarna tidigare. Vågar inte hoppas, är rädd att jag känner efter för mycket och att jag inbillar mig när det kommer. -
Någon som kommer att testa i helgen? Jag har bestämt mig för att invänta bim innan jag testar.
-
Det här med temperatur, någon som kan mer om det? Jag har inte tagit tempen på morgonen med intentionen att typ följa min cykel, men fick för mig att bara kolla tempen och den låg nu på 37 och jag ligger annars stadigt på 36,4. Ska fortsätta att kolla i dagarna. Vet inte om det kan vara ett tecken på något?
-
Jaa har tagit båda gångerna på kvällen, alltså inte egentligen med anledning till detta men så regerade jag på att den var högre. Ska ta imornbittimilor skrev 2020-06-22 20:38:00 följande:
Du tog alltså tempen nu på kvällen? Man ska alltid kolla direkt på morgonen innan du klivit upp, tempen varierar på dygnet (som lägst på morgonen) och beroende på hur du sovit.
-
Dagarna går så enormt sakta. Efter de där stickningarna på ÄL+7/8 så har jag inte lika mycket känslor. Tänkte då att ?nu händer det?, och nu är det lite mer svag molvärk ibland.
Brukar inte ha några känningar alls förutom mensvärk dagen innan mens eller timmarna innan mens. Känns som en evighet till lördag -
Kram till dig!!!Undrandee skrev 2020-06-23 13:56:17 följande:
Nej det var inget plus igår. Testet idag på morgonurin är negativt.
Vet inte om jag vill fortsätta nu... var så inställd på ett plus. Tårarna kom nu
-
ÄL+12 idag, och 2 dagar till bim. Jag är rädd att jag tror för mycket att jag är gravid så att jag bara inbillar mig symtom. Idag känns det mycket mindre, det var absolut mest aktivitet och stick på ÄL 7 och 8.
Hur går det för er andra?