Det beror nog lite på vilket ämne man pluggar.
Om du går en utbildning som de flesta går direkt från gymansiet så får du ha lite tålamod. De är unga och gröna och kan tänka lite olika både om sina studier, vad som är en okej prestation och livet i allmänhet än vad du gör som haft lite fler vuxenår. Festa i studentlivet och hitta partners är högprio för en del.
Om du däremot går en utbildning inom psykologi eller vård/omsorg med mer blandade åldrar så kommer där att finnas fler som är på samma ställe i livet som du själv och tonen kanske blir lite mognare. Mer te och mindre tequilarace.
--
Det bästa är chansen att träffa nya vänner för livet. Här träffade jag de personer som är mina vänner och mitt nätverk än idag, flera decennier senare. Jag hade vetat mindre och varit en annan person utan dem.
Det sämsta med att vara äldre/högmotiverad är väl som jag skrev att man ibland blir frustrerad över grupparbeten och liknande om man själv vill ha bra betyg medan vissa tänker good enough eller knappt ens dyker upp.
Som vuxen drog jag det till sin spets och vid ett tillfälle lämnade vi in ett arbete utan en tjejs namn på och förklarade varför för vår lärare. Detta då hon uteblivit från gruppmöten de flesta gångerna utan förklaring och inte heller hade gjort den deluppgift som vi till sist tilldelade henne, som en chans att rädda sig.
Hade hon gett någon form av förklaring, som ekonomiskt beroende av extrajobb, social ångest eller liknande hade vi klart försökt hjälpa henne men att bara skita i att kommunicera med andra som påverkas av vad du gör/inte gör är inte okej.