Hej, jag har oxå problem med rätt konstant ångest och har haft problem i form av detta i näst intill hela mitt liv. Har oxå extra mycket just nu och känner mig oxå ensam, förtvivlad ledsen osv samt även extremt rädd för allt typ, alltså typ inför framtiden, för livet och i princip allting känns det som. Klarar knappt av att lämmna hemmet pga av t exempel min ångest.
Sen förutom just själva ångesten eller hur man nu ska säga, märker jag även av mitt mående genom exempelvis illamående och svårt att svälja mat, ingen aptit trots att jag att jag är hungrig vilket gör att illamåendet blir värre eftersom att jag ej orkar äta trots att jag är hungrig, andfåddhet - ibland känns det som att jag knappt får luft typ och ibland får jag hosta när jag är riktigt stressad, ont i hjärtat, ont i huvudet, spänd i hela kroppen, svårt att sova och när jag väl sover så sover jag dåligt etc.
Och angående just det där som du beskriver med att må illa och inte kunna äta känner jag igen väldigt mycket, har egentligen alltid haft det så faktiskt särskilt på morgonen och har därför tyckt att det känts nästan plågsamt att äta frukost och har nästan aldrig fått i mig speciellt mycket alls till frukost utan har alltid givit mig av hemifrån utan att äta något trots att jag egentligen var hungrig. Sen ibland när jag gick i skolan kunde det hända att jag inte åt något på hela dagen i skolan heller trots att jag egentligen kände mig hungrig och att jag behövde äta osv, eftersom att jag helt enkelt inte kände någon aptit och inte kunde få ner nån mat typ. Nu i efterhand tror jag att detta berodde på stress och ångest men fattade väl inte riktigt det då. Sen vid vissa tillfällen har jag även haft jättesvårt att svälja mat trots att jag kände aptit och gillade maten, alltså det var helt enkelt helt omöjligt att svälja och få ner maten, då förstod jag inte alls vad det kunde bero på men nu efterhand gissar jag att det berodde på ångest eftersom att jag rent allmän känt väldigt stark ångest under de perioder i livet dessa tillfällen uppstått. Så känner helt klart igen mig i det där med att ha svårt att äta.
Och känns överhuvudtaget jävligt jobbigt för mig med, så du är absolut inte ensam i att inte må bra. Känner mig ju som sagt även väldigt ensam och förtvivlad ledsen, funderar i nuläget varje dag på om det kanske vore bäst att ta livet av mig för känns liksom hela tiden som att jag snart inte orkar mer. Så du är alltså inte ensam i att känna dig ledsen och ensam heller. Annars vet jag inte riktigt vad jag ska kunna säga för att trösta eller hjälpa eftersom jag ju inte kan hjälpa mig själv ens, men jag önskar dig allt gott hursomhelst och att det på något sätt till slut vänder så att du får möjlighet att må iallafall lite bättre. Ta hand om dig, Kram <3
