• Ignoramus

    Varför är surrogatmödraskap så dyrt och inte lagligt i Sverige?

    Det är ju också fritt fram för dig att vara surrogat. Vården hindrar dig inte, den hjälper bara inte till heller. Vilket jag tycker är det bästa tänkbara systemet.


    Ynne29 skrev 2020-10-09 01:18:34 följande:

    För det första skulle jag absolut kunna tänka mig att vara surrogat åt någon familjemedlem eller nära släkt/vän. Jag skulle vilja ha så mycket betalt att jag inte går back ekonomiskt om jag tex behöver ta ledigt från jobb, extra resor och sjukhusbesök. Och om någon av mina familjenedlemmar/släkt skulle vilja vara surrogat till annan familjemedlem skulle jag förstå det med. Jag är för surrogat i Sverige eftersom det då blir reglerat, säkert och tryggt till skillnad från surrogat utomlands i fattigare länder.


  • Ignoramus

    Tack för ditt svar, o intellektuella gigant! Är du korkad eller vill du bara provocera?

    Det är tillåtet att vara surrogat; du kommer inte bli slängd i fängelse för att du bär och föder någon annans barn som du sedan adopterar bort. Ingenting kommer att hända. Det är lagligt.

    Däremot får vården inte hjälpa till, nej. Och det är det mest rimliga alternativet, eftersom insatserna är så otroligt höga. Vad händer om surrogaten får men för livet av förlossningen/graviditeten? Vem ska bekosta det? Vad händer om parets ägg och spermier använts, men surrogaten sedan ångrar sig och vill behålla barnet själv? Flyttar tvärsöver landet medan hon fortfarande har ensam vårdnad, eller innan barnet ens är fött? Vad händer om barnet är svårt sjukt och paret inte vill ta hand om det längre? Vad händer om surrogaten plötsligt inte vill fullfölja graviditeten längre?

    Hur hemskt det än är för alla barnlösa par tycker jag inte att staten kan eller ska lägga sig i detta, och framförallt inte samtycka till det. Risken för problem är alldeles för stora, och insatserna för höga. Att hålla all statlig inblandning utanför (och överlåta alla rättigheter till mamman, dvs den som bär barnet oavsett vems ägg det är, till dess att hon adopterar bort det) är i mina ögon det närmaste vi kommer för att kunna säkerhetsställa att surrogatskapet är frivilligt. Som det verkar fungera i utlandet så skriver ju surrogatmödrarna ifrån sig alla rättigheter till barnet långt innan det är fött - dvs långt innan hon vet vilken anknytning hon kommer att få till barnet. Jag har själv genomgått två graviditeter och har nog en relativt (mycket) låg anknytning till barnet i magen; jag lever mitt liv som vanligt, känner inte av graviditeten, det syns knappt på mig, känner kanske nån spark om dagen även de sista veckorna, tänker knappt på det osv... men sekunden barnet är ute väller en extreeeemt stark kärlek över mig och jag som under första graviditeten trodde att jag förmodligen skulle vara en utmärkt surrogatmamma tack vare min förmåga att distansera mig insåg OMEDELBART att jag ALDRIG skulle kunna lämna bort ett barn. Blotta tanken på att bli tvingad till det pga en uppgörelse man hade innan barnet kom till finner jag hårresande, för du kan inte veta! Även om du har fött barn tidigare kan du inte veta!

    Alltså måste alla rättigheter ligga hos kvinnan som bar barnet, och de lämnar det väntande paret i en sån jävla kass sits att staten inte kan stå bakom detta. Det har ju hänt att barnlösa par som efter flera års försök och besparingar själva bekostat att kvinnans ägg överförts till en svensk surrogatmamma på en klinik utomlands, fått veta att det tagit, jublandes följt graviditeten och sedan halvvägs igenom fått veta att surrogatmamman ändrat sig och tänker behålla barnet själv... då har de alltså förlorat tio(hundra?)tusentals kronor, alla förväntningar och förhoppningar är raserade, och ett barn som är en produkt av deras egna genetiska uppsättningar kommer växa upp kanske utan att någonsin ens träffa dem. Vilken soppa, och vilken hjärtesorg! Samtidigt som det alternativet - hur fruktansvärt det än är - ändå är bättre än att någon som har burit och fött barnet ska tvingas lämna ifrån sig det mot sin vilja.

    Det enda alternativet är att kvinnor som verkligen vill bära någon annans barn av helt altruistiska skäl också får göra det och sen adoptera bort det, utan några rättsliga påföljder. Där får det stanna.


    Anonym (Inte tillåtet än) skrev 2020-10-09 12:17:18 följande:

    Det är FÖRBJUDET i Sverige, så Nej, vården skulle inte hjälpa någon att bli surrogat. Har du missat trådens fråga och hela debatten i Sverige? Är du korkad eller vill du bara provocera? Nej, man kan tyvärr INTE hjälpa sina närstående med surrogat eftersom bakåtsträvare har förhindrat det, det är INTE tillåtet i Sverige ännu så vården skulle INTE hjälpa till m tex ivf o annat som skulle behövas vid surrogat (om kvinnan tex har dugliga ägg men inte kan bära sitt barn av olika anledningar). Det är ju just detta alla vettiga människor tycker är fel- att man inte kan hjälpa sina nära fast man vill.


  • Ignoramus

    Vad händer om paret säger nej till fosterskador/handikapp? Vems ansvar är barnet då? Eller är de automatiskt uteslutna då?

    Vad händer om paret säger ja till handikapp men ändå ångrar sig när barnet väl är fött?

    Vad händer om mamman ångrar sig och vill ta bort ett friskt foster?

    Vad händer om mamman ångrar sig och vill behålla barnet själv? Blir ju extra känsligt i ett altruistiskt mödraskap eftersom de inblandade sannolikt är släkt/nära vänner.

    Vad händer om mamman ångrar sig och det blir delad vårdnad om pappans spermier använts? Då står ju den andra mamman helt laglös?

    Vad händer om ena parten i förhållandet dör under graviditeten, och den andra hanterar sorgen genom att falla ner i ett missbruk?

    Vad händer om paret går isär och verkligen hatar varandra och gör allt för att förstöra för den andra, så att barnet inte alls kan få en trygg uppväxt?

    Vad händer om surrogaten får permanenta skador av graviditeten/förlossningen?


    Anonym (Ja) skrev 2020-10-10 08:29:09 följande:

    Det är din åsikt gällande surrogat och du får absolut tycka som du vill med all respekt.

    Jag å andra sidan tycker att surrogat ska bli lagligt i Sverige men givetvis ska man utveckla ett skyddsnät för blivande föräldrar men framförallt den havande kvinnan (surrogaten).

    Nu kan man givetvis utveckla det jag skriver betydligt mer men skulle man göra detta lagligt så ska man göra detta genom speciella kliniker somnar just för surrogat.

    -Kvinnan som frivilligt vill bära någon annans barn ska av egen vilja uppsöka kliniken och påtala hennes önskan att bära någon annans barn.

    -Kvinnan ska få prata regelbundet med psykolog så man förbereds på vad som komma skall så hon har stabilt psyke. Även kontakt med läkare så man är medveten om eventuella risker under en graviditet.

    -Kvinnan ska inte få betalt men däremot ska all nödvändig vård inte bekostas av henne.

    -Kvinnan ska vid eventuell sjukskrivning få ersättning så hon klarar sig ekonomiskt under graviditeten. Hon ska även få ersättning efter graviditeten så länge hon behöver vara borta från jobb för återhämtning.

    -Mannen/kvinnan/paret som använder sig av surrogat ska skriva på papper där man bestämmer hur man ställer sig till fosterskador/handikapp osv.

    -Skulle paret under graviditeten gå isär så ska barnet ändå få trygg uppväxt hos dom på bästa möjliga sätt.

    Nu är det här bara en tanke och som sagt det går att utveckla mer.

    Jag tycker att man ska göra detta lagligt just för att det finns kvinnor i Sverige som vill av fri vilja bära andras barn och istället för att det ska gå till på det vis som det gör i Sverige så kan man istället utveckla och skapa en trygghet så man slipper gå igenom sådana saker som du tar upp som man har läst om och som idag sker.


  • Ignoramus

    Du vägrar fortfarande konsekvent att svara på alla obekväma, men fortfarande högst aktuella, frågor... sedan tror jag inte att så många skulle vilja ställa upp och hjälpa en helt främmande familj, speciellt inte om det inte är några pengar inblandade. Jag tror man kan räkna antal frivilliga på en hand i princip, och då är det ändå ingen idé.


    Anonym (Ja) skrev 2020-10-10 09:37:45 följande:

    Den utländska svarta marknaden finns redan dessvärre. Fattiga kvinnor utnyttjas, pressas och säljs som surogater till billigare priser. Gör inte kvinnorna det självmant för att kunna försörja sig själva och sina barn så är det andra som tvingar dem till det.

    Jag tror personligen att det skulle bli ett stopp på det om man öppnade kliniker. För som sagt - billiga alternativ finns tyvärr redan utomlands så har du 30.000kr kan du lätt åka till ett land och hyra en kvinnas kropp.

    Skulle man däremot öppna kliniker av det slag som jag exempelvis föreslår så skulle ju frivilligt kvinnor anmäla sig. Precis som man går och donerar blod/spermier/ägg. Nu jämför jag inte dessa donationer med att bära någon annans barn utan jag menar på att man av fri vilja hjälper okända människor. Det ska inte vara din syster/moster/kusin.

    Surrogaten du använder dig av ska vara okänd för dig tills du möter henne. Och hon ska som sagt vara väl medveten av vad som gäller. Jag har svårt att tro (kan absolut ha fel!) att om en kvinna av fri vilja vill vara surrogat och är väl medveten om vad hon anmäler sig till att göra så tror jag inte att hon sedan kommer vilja göra abort.

    Jag tycker och anser att en kvinna som vill bli surogat ska få samtalsterapi under flera månader innan hon får möta personen/personerna i fråga vara barn hon ska bära.

    OM det skulle vara så att något sker så hon vill göra abort så ska det finnas ett skyddsnät för hur det hanteras. Som tidigare förlag jag har nämnt så ska det finnas ett skyddsnät för den bärande kvinnan.

    Detta är inget som skulle ske över en natt (med surogat-klinik) utan det ska ju byggas upp från grund och tanke ordentligt.

    Jag tycker inte att man (som man gör idag i Sverige) ska fråga sin syster/vän/kollega/kusin etc om man kan vara snäll och bära ens barn för det är där det blir fel. Det finns inget skyddsnät för den blivande föräldern/föräldrarna och speciellt inte för barnet eller den havande kvinnan.

    Jag tror att svenskar (personlig tanke) skulle använda sig av en sådan kalas klinik istället för att slänga ut pengar på en osäker marknad där man kanske utnyttjar en kvinnas kropp till något hon egentligen inte vill. Plus att säkerheten för en själv också blir säkrare gällande att allt går rätt till och du får det barn du så gärna vill.

    Det ska heller inte vara någon vinst för den bärande kvinnan att tjäna på. Däremot så ska omkostnader finnas av det jag nämner tidigare i annat inlägg.


  • Ignoramus

    Allt faller ju på att kvinnan inte skulle få behålla barnet om hon ångrar sig. Tycker du verkligen att det är mer omänskligt att det väntade paret blir fortsatt utan barn än att rycka barnet ur famnen på en mamma som burit och fött barnet (och känt varenda spark) och nu vill behålla det? Det är ju FULLSTÄNDIGT omänskligt och jag är ledsen, men inga professionella samtal i världen kan förbereda någon på den omedelbara anknytningen till barnet efter födseln. Visst, det finns säkert de som klarar av det, SPECIELLT som barnet kommer växa upp inom familjen/hos den närmaste vännen, men det finns också många som inte klarar av det. Och det kan vi inte lagstifta bort, utan det måste alltid vara mammans beslut. Därför är det inte möjligt för staten att gå in och sätta reglerna, för risken finns alltid att det ändras med en ny regering. Och mimosa tar också upp en mängd viktiga aspekter.


    Anonym (Ja) skrev 2020-10-10 09:58:08 följande:

    Jag säger inte att det blir lätt att anordna utan jag säger bara att jag personligen tror möjligheten finns att utveckla en sådan klinik där åtgärder för alla de punkter du nämner finns. En säkerhet för både den blivande föräldern/föräldrarna samt kvinnan som bär barnet.

    Jag kan låta väldigt optimistisk till detta men flera av de punkter du nämner kan ju även drabba par som får barn själva. Exempelvis gällande separation och där ens partner dör. Hur hanterar man allt då även om man har fått barn på eget sätt?

    Vill den bärande kvinnan göra abort av någon anledning så ska det finnas en plan innan hon blir gravid hur det går till väga och vad som sker.

    Precis som vid adoption så ska man förberedas på eventuella fosterskador/handikapp. Och skulle barnet födas med handikapp eller fosterskador så är det (enligt mig om sådana kliniker skulle öppnas i en avlägsen framtid) föräldrarnas uppgift att ta hand om barnet då det är föräldrarna/föräldern som använder sig av en surrogat.

    Hade mamman i fråga själv burit barnet utan att använda sig av en surrogat så hade hon väl inte lämnat bort barnet (förhoppningsvis) och då ska man inte heller göra det vid användning av surrogat.

    Surrogaten ska inte kunna ångra sig och hon får heller inte behålla barnet då hon medvetet har anmält sig till att bära någon annans barn. Därav riktlinjer och samtalsterapi flera månader innan hon ska bara någons barn och samt under tiden och efter graviditet.

    Den bärande kvinnan ska vara väl medveten om skador under och efter graviditet, därav samrådande och regelbunden träff med läkare. Hon ska även få vård och ersättning precis som vilken kvinna som helst som får skador vid graviditet.

    Man ska inte använda sig av släkting/vän eller annan närstående utan tanke med dessa kliniker skulle då vara att du som kvinna går och anmäler dig ideellt och träffar sedan den blivande föräldern/föräldrarna som du är helt okänd med.

    Du som bärande kvinna ska heller inte få pengar för att du ställer upp frivillig av egen vilja men däremot så ska all nödvändig vård under och efter graviditet vara gratis och om kvinnan blir sjuktalen så ska hon få ersättning för inkomstbortfall så hon klarar sig ekonomiskt utan problem. Efter förlossningen så ska hon få den återhämtning hon behöver innan hon går tillbaka till sitt jobb och hon ska få ersättning tills hon är kapabel till att börja jobba.


  • Ignoramus

    Ja fast på samma sätt är det väntande paret medvetna om att de så att säga ?hyr? en mänsklig kropp och inte en robot/statisk pryl, och att det finns en stor risk att människan ändrar sig och vill behålla barnet.


    Anonym (Ja) skrev 2020-10-10 10:09:49 följande:

    Jag tycker att det ska finnas en skyddsplast för den bärande kvinnan om hon av någon anledning ångrar sig och vill göra abort. Hon ska få göra abort om hon vill.

    Hon ska däremot inte ångra sig och kunna behålla barnet då barnet inte är hennes att behålla. Hon ställer medvetet upp på att bära någon annans barn och därav ska hon gå i samtalsterapi långt innan hon ens påbörjat en graviditet.


  • Ignoramus

    Mitt föreslagna avtal? Jag är helt för att kvinnan som föder barnet är mamman, oavsett om det är hennes ägg eller inte. Att bibehålla betänketiden är ett absolut minimum ja :)


    Törstiga tuppen skrev 2020-10-10 10:37:50 följande:

    I Sverige är kvinnan som föder barnet mamma. Du måste ha betänketid typ 6 veckor efter förlossningen om en adoption ska gå igenom. Ska ditt föreslagna avtal ändra på detta?


  • Ignoramus

    Men då kan ju dessa människor förhoppningsvis komma i kontakt med varandra utan en myndighet som mellanhand?

    Det ska inte gå att förhandla bort rätten till sitt barn innan det är fött. Så länge surrogatförespråkarna håller fast vid den ståndpunkten är jag jävligt glad över att Sverige vägrar bistå i det här vansinnet.


    Anonym (Ja) skrev 2020-10-10 10:41:27 följande:

    Går man igenom en klinik så ska inte surogaten kunna behålla barnet. Sen får du anar vad du vill. Det har du rätt till.

    Sedan är kanske inte detta en marknad som du och jag skulle ställa upp på men det finns kvinnor som vill ställa upp för barnlösa med att bära deras barn där dom inte har nå känslor eller könner anknytning alls.

    Konstigt för dig och mig kanske men inte för den kvinnan i fråga.

    Och vilka är vi att ifrågasätta hennes val när hon är fri till att göra vad hon vill?


Svar på tråden Varför är surrogatmödraskap så dyrt och inte lagligt i Sverige?