*gnällinlägg* ledsen mamma

Säger du inte ifrån så får du bara lyssna. 

Nej, du gör inget fel. Strunta i vad den här personen säger. Säg ifrån om du tycker det blir jobbigt. Eller låt hen hållas, låtsas lyssna,  och fortsätt göra som du gjort hittills. 

Jag förstår att det är jobbigt när folk klagar, det blir tröttsamt i längden, men ingen utom du och pappan till barnet bestämmer hur ni ska göra med ert barn. 

Vad är det värsta som kan hända om du säger ifrån?

Varför kan du inte berätta om hur du filosoferar om vad som är bäst för er och hur ledsen du blir för det du upplever som pikar?
Är du rädd för att hon har "rätt"?
Är det ok att du blir ledsen?
Vad skulle du säga om din bästa vän anförtrodde en sån här sak till dig, vad vore ditt råd till henne?

Nej, du gör inget fel. Är din vän barnlös? Det kan vara svårt för människor utan barn att sätta sig in i hur det faktiskt är att vara förälder, samtidigt som de såklart ?vet? precis hur man ska göra med barn och ska skriva det på näsan på oss som faktiskt har barn.

Det är jättebra att du ger din son så mycket närhet! Säg ifrån till vännen att du ger din bebis det han behöver och ni gör det som passar er.

Tyvärr så nu när du är mamma så kommer du få höra väldigt mycket pikar och råd. Försök stärka dig själv i din mammaroll så kommer det bli lättare att behöva höra alla åsikter.

Du gör helt rätt, och du vet vad som funkar för dig och ditt barn. Ibland kan det vara avväpnade för den som ifrågasätter om du frågar vad personen menar, att be personen utveckla sitt påstående. Och om personen då fortsätter propsa på att du borde göra si eller så, så säger du bara jaha du tänker så och så är det inte mer med det. Du vet ju att du gör rätt. Ditt barn är ju dessutom närmare 4 månader än 6 månader så fortfarande väldigt liten. Jag sover fortfarande med min snart 2-åriga dotter. Och andra barnet sov med oss tills han var nästan 3 år. Äldsta sov själv men det var det som funkade för honom. Alla barn är olika.

Du vet vad som är bäst för dig och ditt barn. Så länge du inte skadar barnet (eller dig själv) på något sätt så har ingen annan människa ett smul att säga till om.

Be henne backa och sköta sig själv. Det är inte farligt att fräsa ifrån och stå upp för sig själv. Kanske inte är populärt hos din "vän" men om hon inte respekterar dig är hon kanske inte så mycket till vän.

Heja dig som ger din son en trygg och bra start i livet! Du är den absolut bästa mamman för honom.

Mellan raderna kan man utläsa att du varit rädd att förlora ditt barn som föddes för tidigt. Kan det vara så att när han var nyfödd ville du ha full uppsikt över honom hela tiden om något skulle hända? Och att detta fortfarande sitter i?

För din skull kanske du ska våga släppa taget lite? Din väninna kanske ser på det med ögon utifrån och menar inget illa.

Självklart ska du ge din son mycket kärlek och närhet. Men ett barn har heller inte ont av egentid om det är nöjt och belåtet.

Säg vänligt att du förstår att vännen enbart vill väl men att du har andra åsikter i dessa frågor, men att du kommer att fråga om råd om du känner att du behöver det eller om du vill veta olika alternativ.

Forsätter vännen får du ta i mer och påminna om att du inte vill ha oombedda råd. Det gör dig ledsen när hon hela tiden påpekar vad hon tycker att du gör fel. Hon får lov att respektera att du är påläst, kunnig och vet bäst hur du vill göra.