Regeringens el-fiasko

1.Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna lade grunden för en marknadsliberal energipolitik med stöd för vindkraft genom elcertifikat. Oppositionen var starkt kritisk till att frågor som val av energislag överläts till marknaden.

Efterhand när det visade sig att marknaden gick i takt med omställningen till förnybar el, och att inga privata aktörer ville investera i ny kärnkraft trots att detta blivit tillåtet 2009, omfamnade emellertid de rödgröna marknads­argument som stöd för sin vision om ett 100 procent förnybart elsystem. Denna retorik och i synnerhet den delade visionen har lett till att Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet kommit att bilda en vindkraftsvänlig koalition som argumenterat i marknads­liberala termer.

2.Sverigedemokraterna har haft ett enormt inflytande vid formeringen av en kärnkraftsvänlig koalition, till vilken först Liberalerna och efterhand Kristdemokraterna och Moderaterna anslutit sig.

SD har varit det enda konsekvent vindkraftsskeptiska partiet i riksdagen, och i takt med att vindkrafts­utbyggnaden har gett upphov till fler lokala konflikter har de fått stöd för detta hos i den bredare opinionen. Samtliga argument som de andra kärnkraftsvänliga partierna nu använder har först introducerats i riksdagen av SD, som därför vunnit legitimitet som ett sanningssägande parti.

Med Tidöavtalet sveptes grunderna bort för den energipolitik som etab­lerats med Alliansen och förstärkts genom två rödgröna regeringar. Framtiden för vindkraft, som ökat från 1 TWh per år 2008 till 30 TWh per år 2024, tedde sig plötsligt högst osäker. Tidöavtalet innebar verkligen ?ett paradigmskifte?, som undertecknarna själva kallade det, men vad som ska ersätta vindkraften under de kommande två decennierna inom detta nya paradigm är oklart. Den energi­politiska debatten har blivit låst.

Båda blocken har skäl till självkritik.

Den vindkraftsvänliga koalitionen hade kunnat visa större insikt i de problem som ett hundraprocentigt förnybart elsystem skulle kunna innebära för södra Sverige efter att fyra kärnreaktorer avvecklats.

Det är möjligt att livstiden på reaktorerna hade kunnat förlängas, men detta förutsatte statlig finansiering av de kostsamma renoveringar som krävdes, inte minst efter nya säkerhets­krav efter Fukushimaolyckan 2011. Att motivera avvecklingen endast med hänvisning till lönsamhet var rimligt för det marknadsliberala Centerpartiet, men mer motsägelsefullt när det kom från Socialdemokraterna som tidigare argumenterat för statligt stöd till energi­omställningen.

...