Regeringens el-fiasko
I fredags var elen 1600 procent dyrare i södra Sverige jämfört med norra.
Enligt Löfvén har elöverskottet aldrig varit större. Vilken sopa. Nu kommer den elkris som oppositionen varnade för. Total oförmåga att se helheten.
I fredags var elen 1600 procent dyrare i södra Sverige jämfört med norra.
Enligt Löfvén har elöverskottet aldrig varit större. Vilken sopa. Nu kommer den elkris som oppositionen varnade för. Total oförmåga att se helheten.
Energiföretagen gick nyligen ut med att vi kan behöva över 300 TWh år 2045 (en fördubbling gentemot idag) och då underförstått att det handlar om vindkraft.
Men dubbel elanvändning innebär förenklat dubbelt så många kraftledningar när det gäller de högre spänningarna och det verkar de flesta inte förstå konsekvensen av. Man pratar om att snabba upp processerna men har man förstått omfattningen om det är vindkraft som skall vara basen för vår framtida elförsörjning? Förnyelsebara energikällor ligger ju normalt en bit från konsumtionen.
Ett stort problem vi har framför oss är när de tre äldsta 400 kV ledningarna genom snitt 2 skall byggas om. En snabb överslagsräkning säger att vi då kommer tappa säg 600 – 700 MW överföringsförmåga söderut per ledning (ungefär 10 % av dagens kapacitet) och det kommer vara i flera år. Har man tur kan man förhoppningsvis bygga parallellt på många sträckor – och det borde då vara en förenklad tillståndsprocess. Tanken är att man skall ersätta de gamla ledningarna med dubbel-ledningar (julgranar) och öka snittförmågan till grovt 10.000 MW. Jag anser att man istället borde ersätta dessa med enkla 800 kV ledningar varvid man borde klara 15.000 MW i snitt 2, det vill säga 50 % mer än man kommer få med nuvarande planer.
...
När Statens Vattenfallsverk på 1970-talet planerade en 800 kV slinga i södra Sverige för att knyta ihop de tänkta 20-talet kärnkraftblocken så var det ett mycket kontroversiellt projekt och en spänningsnivå som då var ovanlig.
I början på 1980-talet besökte dåvarande energiministern, Olof Johansson (C), Vattenfalls generaldirektör Norrby för att diskutera den inlämnade koncessions-ansökan. En som var med på mötet berättade för mig många år senare att Johansson frågat om vad konsekvenserna skulle bli om regeringen inte godkände ansökan. Då svarar chefen för kraftlednings-sektionen att det blir ett j-a bekymmer – stolparna är ju redan beställda.
Generaldirektör Jonas Norrby – som enligt min sagesman normalt var lugn som en filbunke – blev fullständigt svart i synen och mötet avslutades snabbt. Detta var ju att se som ett grovt tjänstefel – att köpa stolparna innan man visste om man skulle få bygga – men organisationen jobbade på det sättet – att Statens Vattenfallsverk inte skulle få koncession för ledningar man ansåg viktiga för landets elförsörjning fanns på den tiden inte på kartan. Och någon koncession blev det inte."