Första barnet föddes med ett sugmärke på tummen och det dröjde inte lång tid efter förlossningen innan han sög på tummen för jämnan. Vi gav då napp ganska direkt eftersom det bl a är lättare att sluta med än tumme. Jag helammade och nappen/tummen störde inte alls. Han ratade dock nappen trots att vi provade flera olika märken och material. Det var bara tummen som dög. Från att han var 3-4 år försökte vi få honom att sluta suga på tummen men det var jättesvårt och den åkte in i munnen omedvetet när han var trött eller han sov. I somras, när han fyllde 7 år, lyckades vi bryta vanan och han har inte sugit på tummen sedan dess.
Andra barnet fick napp redan på BB för att ville undvika ett tumsugande barn till. Jag helammade då också och nappen störde inte amningen. Han slutade med nappen när han var 2 år och 9 månader. Vi hade två jobbiga nattningar sen har han inte frågat efter nappen igen. Han är nu 4,5 år.
Tredje barnet fick också napp på BB av samma anledning. Inte heller den gången störde nappen amningen (hel). Han är snart 1,5 år och vi försöker ta bort nappen dagtid när han är glad och nöjd. Det funkar bra tills han hittar en napp i nån leksakslåda eller så, då åker den in i munnen direkt. Planen är att avsluta nappsugandet i samma ålder som med andra barnet, dvs bara ge napp när han ska sova när han är typ 2 år och sen ta bort den helt innan han fyller 3 år.
Om ditt barn försöker suga på tummen hade jag definitivt försökt få honom att ta napp istället. Det är så mycket lättare att kontrollera nappsugandet jämfört med tumsugandet och extremt mycket lättare att sluta med. Det går ju liksom inte att lämna tummarna till katterna på Skansen... Verkar han inte ha något större sugbehov utöver när han ammar ser jag däremot ingen anledning till att ge napp bara för att. Om den ska fungera som tröst skulle jag säga att det är bättre med ett gosedjur eller en snuttefilt.