• Zab

    Familjeproblem

    Hej! Här kommer en lång text för de som orkar läsa. Jag är tacksam för alla tankar, åsikter och råd. Jag behöver allt.

    Jag har hamnat i en jobbig situation. Det handlar om min relation med min mamma.

    Då hon är ensamstående har hon alltid försökt att vara väldigt involverad i både mitt och brorsans liv. Och hon har varit den absolut bästa mamman man kan önska sig. Problemet är att jag upplever henne lite för kontrollerande. Vi pratar varje dag. Hon vill veta vad jag gör om dagarna vilket är ok. Problemet är bara att hon har blivit emot i princip allt jag gör. Hon tycker inte om mitt jobb, hon tycker inte om att jag vid 31 års ålder är singel och har inga barn, hon tycker inte att jag har en bra utbildning, hon tycker inte om mina vänner. Hon har svårt för att jag ibland har träffat killar som hon inte tycker är "bra". Jag gick ur en relation för två år sen och 90% av smärtan jag upplevde under relationen och uppbrottet kom från henne. Hon stressad ihjäl mig då hon inte tyckte om killen. I samma relation blev jag gravid. När hon fick reda på det fick hon ett utbrott och sa att hon inte skulle vara där för mig. Sedan var hon jätte ledsen lång tid framåt och inte lugnade sig förens hon fick veta att jag gjort abort. Absolut, det kanske inte var den rätta killen för mig men jag var kär och hade det bra med honom då. Det tog slut kort tid senare och det känns som att hon på något sätt har fått det bekräftat att hon vet bäst. Det kanske hon gör. Jag vet att hon tänker på mitt bästa men mina svåra situationer handlar mer om henne och hennes välmående känns det som ibland. Jag har svårt för att bjuda henne hem till Mig då hon varje gång lyckas hitta något som hon inte gillar. Hon öppnar lådor, kollar posten osv. Hon är jätte besviken på mig och mitt liv Och hon visar det klart och tydligt. När man får höra det varje dag, i flera år så blir det för mycket. Jag håller med om man min situation just ju kanske inte är den absolut bästa men jag klarar mig. Jag har ett fast jobb, letar efter en större lägenhet att köpa i en större stad, jag är frisk och försöker att fokusera på mitt välmående så gott jag kan. Jag har inte haft det så jätte enkelt i livet. Jag har haft mycket problem med ångest och depression men valt för många år sedan att ta tag i det och fixa det. Idag mår jag bra. Jag kanske inte har gjort mitt absolut bästa i livet men jag har alltid sett till så att jag klarar mig själv.

    Min mamma är väldigt känslig och påverkas mycket av att jag tex ibland har dåliga dagar. Jag har valt att aldrig berätta för henne om jag mår dåligt eller är trött då det skapar konflikt mellan oss. Jag tycker att alla människor någon gång mår dåligt, men enligt henne handlar det om min livsstil.

    Det stora problemet i det här är att min mamma är sjuk. Hon lider sen många år tillbaka av depression. I Sverige har hon bara min bror och mig. Då min bror bor i en annan stad, är jag den som är närmast henne. Hon har bra dagar men av 10 dagar är 8 dåliga. Ena dagen kan allting vara bra och några timmar senare kan jag få ett samtal av henne där hon gråter och berättar om hur besviken hon är på mina val i livet. Så fort hon ringer mig och jag inte är hemma så börjar utfrågningar om var jag är och vad jag ska göra. Hon döljer inte heller att hon är arg. Jag försöker att finnas där för henne både ekonomiskt men också på alla andra sett när hon behöver mig men hon har börjat påverka mig negativt. Jag känner mig oftast stressad och ledsen efter att jag har pratat med henne. Jag vill att hon ska må bra, men jag känner inte att jag vill leva ett liv som hon godkänner bara för att hon ska vara lycklig. Vi har helt enkelt olika syn på livet. Jag har försök att prata med henne många gånger. Det enda vi kommer överens om är att vi är olika. Jag vill finnas där för henne, men jag vet inte hur länge till jag orkar. Varje gång det har blivit för mycket har jag tänkt att jag inte behöver det i mitt liv för att sedan komma på att hon faktiskt behöver mig. Jag vet helt seriöst inte vad jag ska göra längre. Är det så att jag helt enkelt är så värdelös att jag faktiskt förstör hennes? Snälla, skriv vad ni tycker och tänker för att jag vet inte längre hur jag ska tänka.

    Som sagt, jag är tacksam för er som har orkat läsa er igenom detta och alla tankar, åsikter och råd uppskattas väldigt mycket.

  • Svar på tråden Familjeproblem
  • Anonym (Sätt ner foten!)

    Hennes beteende är över alla gränser, hon tar ut sitt eget dåliga mående och projicerar det på dig! Du måste sätta ner foten mot henne. Hon får dig att må dåligt ju och kontrollerar dig. Du ska inte acceptera att hon håller på så. Försök att inte få dåligt samvete, du måste vara fyrkantig mot henne. Ta hjälp av en samtalskontakt exempelvis för att stötta dig i detta. Du är troligtvis så van vid att hon kör över dig att det inte kommer vara lätt för dig att stå upp mot henne. Det förvånar mig inte att du har mått dåligt, när man läser det så här blir det rätt tydligt varför om hon har varit så under hela dom uppväxt.

  • Anonym (ppp)

    Oj fy, vilket konstigt beteende av din mamma. Det här är inte alls sunt. Du är ju vuxen sedan länge och ska självklart leva ditt liv så som du vill. 
    ha kontakt varje dag? Varför? Fasa ut det där -dryga ut det till en gång i veckan. 

  • Anonym

    En osund relation
    Du måste sätta gränser för din mamma
    Ibland kan en paus vara bra
    Efter pausen berättar du hur ofta du vill höras och träffas
    Din mamma behöver hjälp av någon. Men du ska inte vara hennes krycka

  • Anonym (hmm)

    Jag håller med kommentarerna ovan. Du kan googla lite saker, och kolla på youtube med:

    - Parentification
    - Enmeshed with parent
    - Emotional incest
    - Emotionally unavailable mother
    - Grey Rock method (för att kommunicera med svåra personer)
    - Sätta gränser för välmående, "setting boundaries with a toxic parent" kanske ger någon bra träff på youtube.

    Det finns många som gått igenom det där och de finns bra och tokiga tips, men kika online så kanske du hittar en förklaring till varför du känner dig dålig när du egentligen har rättighet att tänka mer på dig själv (ni är vuxna.. din mamma måste sluta kontrollera ditt liv eller känslor).

    Skriv en dagbok, hur du känner.. Bläddra igenom den i framtiden, och se tillbaka på tiden och jämför med nya läget.. Det ger perspektiv.. När man sätter gränser med en jobbig person, oavsett om det är ens syster/mamma eller vän.. så kommer gränsen att bli ett problem för denna person och mycket ilska kan börja explodera. Därför är "grey rock method" viktig att kika på, så att man inte blir lidande av all elak kommunikation som de försöker tvinga på en fastän man försöker hålla sig undan..

    Berätta inte privata saker för din mamma.. Låt henne inte sniffa dina vita lögner, du FÅR ljuga för henne, vet det :) Men hon kommer inte acceptera det så du kanske måste öva lite för att kunna dra vita lögner utan att hon känner av det..

    kram till dig

  • Anonym (Kia)

    Handlar inte all din mammas projiceringarna på dig om att hon själv mår dåligt och har ingenting med hur du lever ditt liv, vilket jobb och utbildning du har eller vilken partner du väljer? Jag tror det inte spelar någon roll vad du gör eller väljer för din mamma har valt att få utlopp för sitt mående genom att raka ned på dina val. Jag upplever det som är vanligt (om än helt oacceptabelt och du ska inte acceptera att bli behandlad så!) vid psykisk ohälsa.

Svar på tråden Familjeproblem