Homosexualitet är ett val?

Vad tråkigt att du inte klarar av olikheter.... Gillar du inte olika?

Att leva ut homosexualitet kan såklart vara ett val. Jag väljer själv. Att inte leva ut min läggning.

Så barnet ska bli vv-barn för att mannen har en åsikt som inte påverkar egentligen någonting utöver ts kränkta känslor?

Alltså jag fattar mig faktiskt inte riktigt på varför man inte kan acceptera varandras olikheter Då må det gälla sexualitet, färg på kläder, religion, eller om man gillar Saab eller Volvo. Så länge det inte påverkar sitt eget liv som man själv inte vill, är olagligt eller kanske oetiskt så slösar man ju verkligen energi på fel saker.

Jag anser att det påverkar oerhört mycket om man lever med någon som inte delar ens grundläggande vårderingar. Det är osunt och barn ska inte växa upp i osunda miljöer.

Om pappan börjar ge uttryck för homofobiska åsikter inför barnet kan det få konsekvenser som är mycket värre än TS kränkta känslor. Det kan leda till att barnet själv börjar ge uttryck dessa åsikter i skolan och därmed medverkar till att förtrycka skolkamrater som avviker från heteronormen. Eller så kanske barnet själv avviker från heteronormen och mår dåligt under uppväxten eftersom hen inte kan vara öppen med sin läggning.

Fast i det här fallet är det inte TS som har problem med olikheter.

Så du lever hellre tillsammans med någon du inte attraheras av än att vara öppen med din läggning?

Tycker inte att det är så anmärkningsvärt. Finns det människor som är för någonting så finns det alltid människor som är emot. Vet många omkring mig som är negativa till homosexualitet men som inte ger utryck för det för de eftersom de i grunden egentligen i bryr sig om andras läggning.

Det finns ju flera saker i TS resonemang att ta fasta på. Åsikterna är ju det ena, det andra är ju mannens bristande respekt för att det faktum att TS själv är bi.
Men det viktigaste tycks vara att det finns problem i kommunikationen.
Skulle säga att det är dags för familjeterapeuten.
Men tycker inte man ska skygga för en separation, de här åsikterna kommer sällan ensamt.

Eh, jo. Ts funderar över att lämna sin man för att han inte tycker som hon. Det är inte precis att gilla eller ens acceptera olika.

Jag är öppen med min läggning. Jag lever bara inte ut den. För jag tycker att det är fel. Däremot kan jag tänka mig en icke-sexuell, men kärleksfull relation med en man eller en icke-sexuell och djupt vänskaplig relation med en kvinna.

Som vanligt verkar TS vara en av de där som anser sig vara så solidariska och accepterande, men själv inte ser 'bjälken i sitt eget öga' och är en av de värsta osolidariska personerna själv.

Om din man/sambo/pojkvän inte får 'vara emot' homosexualitet bara för att du definierar dig som bi, tänk om han skulle anse sig vara för polygami? Skulle du inte kunna vara tillsammans med honom då i ett monogamt förhållande?