Homosexualitet är ett val?

Ha ha, jag har hört sockersug kan botas med allehanda tricks och metoder. Många definerade här på FL t o m. Men kanske bara jag som inte anser att vara sugen på sött ibland är nåt sjukt, utan helt normalt.

Man kan tycka vad man vill om den saken.
Men ibland kan det vara bättre att hålla sådana åsikter för sig själv.
T ex när man lever ihop med någon som är bisexuell. Som TS man.

Sant

Alla i tråden kallar TS partners påståenden för åsikter, men det är de ju inte. Möjligtvis är det en åsikt att homosexualitet är onaturligt, men ordet ?onaturligt? (och ?naturligt?) är väldigt luddigt och vagt, och användningen av det bygger ofta på missuppfattningen att det finns en naturens ordning. De andra två påståenden som TS partner gör är påståenden om verkligheten och således inga åsikter. Alltså är de antingen sanna eller falska, i detta fallet falska. TS partner påstår att:

1. Homosexualitet går att bota. Detta är rent felaktigt. Det finns ingen som helst vetenskaplig forskning som ens antyder att homosexualitet går att bota. Det finns inte heller några seriösa läkare som sysslar med att försöka bota homosexualitet. S.k. conversion therapy, som bedrivs i USA, utförs inte av läkare, utan av pastorer och annat kyrkligt folk. För övrigt betraktas inte homosexualitet som en sjukdom av den medicinska vetenskapen, och det finns därmed ingen anledning att försöka bota det.

2. Homosexualitet är självvalt. Huruvida detta påstående är sant eller inte, kan naturligtvis bara homosexuella personer själva svara på. Vem är TS partner att påstå att de har valt det själva? Kan han läsa deras tankar? Vet han vad de känner? Med undantag av en handfull galna radikalfeminister som kallar sig ?politiskt lesbiska?, så finns det mig veterligen ingen människa, heterosexuell, homosexuell, bisexuell eller pansexuell, som anser sig ha valt sin sexuella läggning. Därtill pekar forskningen mot att homosexualitet åtminstone delvis är genetiskt betingat, med andra ord inte självvalt.

Återigen så handlar det här inte om att ha olika åsikter om saker.
Det här handlar om något som rör TS på ett personligt plan.
Han berättar utan pardon om sina åsikter om homosexuella och kallar det onaturligt trots att han vet att TS är bisexuell.
Det tycker jag visar på en brist på respekt.

Men vi får väl enas om att vara oeniga i den här frågan.

Det är uppenbart att han är en svag man som känner sig hotad och försöker trycka ner dig.

Du är egentligen redan färdig med honom eller hur?

Skulle vara ett ganska tråkigt och dödfött förhållande om man hela tiden måste gå runt på tå och vara rädd att ens partner ska bli kränkt för minsta lilla.

Men, nej du har rätt i sak. Man behöver inte nödvändigtvis dela med sig av alla sina åsikter. Synd ändå om man inte kan göra det till sin livskamrat.

Onekligen kan ju inte ts man vara speciellt homofob om han är tillsammans med ts trots att han vet att hon är bisexuell.

Man behöver inte tassa runt på tå för att man håller sina åsikter för sig själv om saker man vet kan såra ens partner.

Det kanske han inte är. Men det kan ju ändå kännas för TS som att hon inte är bra nog för honom när han slänger ur sig sådana kommentarer.
Att få höra av sin egen partner att ens läggning är onaturligt, självvalt och kan botas kan inte vara särskilt roligt.

Jag är religiös och tänker att homosexualitet inte var meningen. Men jag är 100% för att de som är homosexuella ska få vara det och älska vem de vill. En av mina absolut bästa vänner är homosexuell och har flera bekanta också. Det äcklar mig inte och det intresserar mig egentligen inte vem som ligger med vem så att säga. Så jag vill alltså hävda att man kan vara skeptisk till homosexualitet utan att vara ett svin. Det där med att bota med rätt hjälp förstår jag inte. Varför behöver man bota något som man frivilligt kan välja bort?

Det spelar väl ingen roll om man "sprider" sin homofobi eller inte.Har man de åsikterna så har man. Och med de åsikterna kommer det inte alltid, men ofta, flera.
För dig kanske det är en skön inställning, men för många andra ser man han som ett jävla arsle, en symbol för mycket av den intolerans som börjat genomsyrat samhället nu för tiden.
Och folk lämnar relationer hela tiden av betydligt klenare skäl än så. Och det barnen i så fall behöver är en tydlig anledning. Barn är inte dummare än de förstår sådana saker.