Känns helt fel

Nu vet jag inte längre om det tills som kategorin "efter förlossningen" men har i 9 månader bett om hjälp, behövt den och nu efter mycket om och men står jag i kö till psykolog. Lättad? Ja lite men vet inte när det blir min tur. Hemma känns allt kaos, med tänder, med en sambo som känns som han psykar mig. Han ändrar ord och saker vi gör hela tiden till "som vi alltid gjort" men vi har inte alltid gjort det. Hur han lovar mig att få egen tid och att åka iväg men han ändrar det sen till att jag får åka iväg nästa vinter. Jag orkar inte. Kroppen ger upp. Samtidigt studerar jag upp mina betyg och kämpar arslet av mig. Behöver det sociala men hatar mitt jobb. Det ända som hjälper är mitt lilla gossebarn som ligger och håller om min arm i detta nu. Men gissa vad? Sonen har en fläck i munnen där tanden är på väg och såklart har detta lett till stora skuldkänslor för mig. Att jag inte räcker till som mamma, att någon annan skulle göra det bättre.

Det här med att känna sig oduglig efter man blivit mamma, hur länge ska det egentligen pågå?