Är jag en överdrivet nojig förstabarnsmorsa?

Du verkar normal. Du kommer så småningom att förstå att den oron du känner fortplantar sig till barnet som svarar med att bli orolig och inte äta eller sova och sådär som du beskriver. Jag minns själv hur det var, och kom ihåg att hur det än är i detta nu så kommer det att bli bättre.

Håller med övriga, lämna inte bort till barnvakt om du inte måste, men låt farmor och mormor delta i barnets liv tillsammans med dig. Då kommer det sedan ganska naturligt att du med tiden kanske går iväg en sväng, lägger sig och sover ikapp lite, går till frissan osv utan en klump i magen. När oron kommer, när barnet till exempel inte äter om ni inte är hemma, ta ett par andetag, öva dig på att rycka på axlarna åt oron och träna upp ditt inre lugn och känslan av att det ordnar sig. Du har ditt livs största kärlek med dig och ni har bara känt varann i ett halvår ännu. Låt det ta den tid som krävs.