Diskbråck som inte läker ut

Måste höra om någon varit i liknande situation.

Jag fick ett diskbråck för 9 år sen. Det började med ont i ryggen, som spred sig ner i ena benet som också blev svagare och utöver det domningar runt underliv/rumpa.

Det är gjort en MR då för 9 år sen som visade på ett diskbråck som stämde väl överens med mina symtom.

Det var aldrig tal om operation då jag inte hade så ont och det skulle ändå läka ut. Smärtan har aldrig varit mitt huvudproblem utan mer svaghet/domningar att jag kan känna mig snubblig.

Det onda i benet klingade relativt fort av, känseln kom tillbaka också relativt fort och om jag bara sköter mig kan jag vara ganska så symtomfri. Men det är just det där med sköter sig. Vissa saker kom aldrig tillbaka. Jag kan fortfarande inte hålla ner kopplingen nog länge för att vänta vid ett trafikljus utan måste alltid frikoppla bilen tills det blir grönt.

Det svåraste är att jag inte fixar att sitta still så länge. Då känns det som någon sticker knivar i rumpan/benet. Det gör att jag helst inte kör bil längre än en timme (max 1.5) för det gör så förbannat ont att det blir svårt att köra och ska man hem några timmar senare är det sju resor värre. Det största problemet är dock att när jag gjort sånt som kräver stillasittande. Typ köra bil, konferenser, flygresor och annat så förutom ont så kommer domningarna tillbaka. Inte lika mycket som när det var som mest men rumpa/underliv tappar känseln lite och magen stannar av fullständigt och tar någon vecka på sig innan den börjar fungera normalt igen.

Jag måste också hålla igång, köra en massa rehab och annat för att hålla det hela i skick. Sluta träna finns inte på världskartan. Då går jag sönder helt.

Det här med att läka ut själv tror jag inte på längre. Det verkar inte funka så. Operation vete fasen, det är ju ändå inte helt riskfritt att skära i ryggen och jag klarar mig ju oftast bra. Men samtidigt så är allt väldigt känsligt och det skulle onekligen underlätta livet att kunna sitta still 1.5 timme utan att bli halvtrasig och förstoppad en vecka.

Sen är det ju så att jag kan massor av saker. Jag kan springa, långt. Jag kan träna allt jag vill. Det är få som tror att jag har så stora problem som jag har men det är ju för att jag ser till att sköta mig och träna och köra rehab och allt sånt. Den första sjukgymnasten jag hade sa krasst. Eftersom du varken är fet eller lat kommer det här lösa sig. Men det gjorde det inte riktigt.

Jag borde såklart kontakta vården igen och höra om de har någon input men det är inte riktigt läge nu under Corona och har jag väntat 9 år kan jag vänta lite till. Men är det någon som haft liknande symtom. Läkte det ut till slut? Hittade du något som hjälpte? Var operation ett alternativ? Har du några fantastiska tips?