Hej!
Kul med en så specifik tråd 
Jag hakar på. Om än försiktigt. Fick nämligen mens precis som vanligt men har slutat blöda och plussar fortfarande starkt. Min sjätte graviditet. Hoppet är väl det sista som lämnar en. 
KNAS, 31 år, BF 7/12
Bananmilkshake, 35 år, BF 8/12
Kallamakka, 29 år, BF 2/12
Vilken kämpe du är! Man läser ju då och då om folk som har mens trots graviditet, verkar inte jätteovanligt. :)
hittills har graviditetstesten ökat den blödningen. Och molvärken är kvar. Ska kolla ikväll igen för att se hur det ser ut.
Hur tänker ni andra? När kommer ni höra av er gällande inskrivning?
Halloj. Här har det bombats med inlägg ser jag! Hejhej allihop 
Idag är det fyra dagar efter min mens, tog ett digitalt som visade gravid 2-3 så jag tror att jag är rätt så gravid trots att jag hade mens då.
Ringde kliniken och blev inbokat på tidigt ultraljud den 20 april. Det känns inte roligt med ultraljud, har mest dåliga erfarenheter av dem. Sist fick vi veta att vi fått missfall i vecka 20. Men men det ska man väl överleva
Läste att ni skrivit lite om symtom. Mina är att jag vaknar 04 varje natt, har molvärk som kommer och går samt extrem hunger. Minns från tidigare graviditeter att symtomen försvunnit utan att det varit problem
Hej! Men åh vad skönt! Det låter ju väldigt lovande. Jag gjorde ett till test imorse också, för tänk om det bara var fel på det första. Det blev nästan starkare än teststrecket, puuuuuh. Vad skönt att höra att du haft symptom som försvunnit tidigare också utan att det varit något dåligt. Haha, jag har också såna där jobbiga vaken-episoder! Jag hade 01-03 några dagar, nu har tiden ändrats och mest vaknar jag bara svintidigt istället.
Förstår din känsla kring ultraljud. Och det måste ha varit fruktansvärt att få det beskedet ni fick i v. 20. Jag hoppas tiden går snabbt för dig fram till den 20:e och att ni får ett bra besked!
skönt att ditt visade starkt positivt
Jag håller mig lite låg som ni kanske märker. Fick en liiiten blödning I förrgår och har varit helt säker på att mensen ska komma. Dock har den hållt sig borta så, jag blir blir lite osäker.
Men jag läser ALLT ni skriver.
Jag är på 4+1 och jag håller alla tummar på att det vill fortsätta.
Jag längtar också lite, mer för då blir det som att få ett kvitto på graviditeten :)
Vaknade inatt och kunde inte sova, låg vaken mellan 3.30-4.30 ungefär, jag brukar aldrig ha problem att sova hela natten. Kanske har det något med att något händer i kroppen :)
God morgon alla nyblivna morgon människor!
Jag har tyvärr börjat blöda igen igår, med lite kramper och en del koagulerat härliga klumpar av blod. Med fem missfall i bagaget känns det inte alls positivt och väldigt bekant. Numera kommer bara färskt blod och inte i samma mängd och det gör inte ont längre. Dagens test är fortfarande väldigt starkt men svagare. Psykologiskt försvann alla symtom i och med blödningen, även om brösten gör ont så gör det inte det i mitt huvud längre. Så så var det nog åt skogen med den här graviditeten också. Tänker jag. Kommer fortsätta ta tester för att bekräfta det jag redan känner.
På tisdag ringer jag IVF kliniken och hör med dem hur vi går vidare eftersom vi inte kan försöka naturligt. Om det ens är lönt att fortsätta stoppa in befruktade ägg i mig eller om vi ska tänka om och kanske använda någon annans gener. Vad vet jag. Missfallsutredning är gjort utan fynd för längesen, med hysteroskopi utan fynd och inga genetiska deffekter på oss eller autoimmuna sjukdomar. Så här står vi nu, fem år senare och med fler frågor än svar. Är så fruktansvärt besviken på det här nu. Nästan så jag inte vill ha barn längre.
Är ändå glad för att jag vågade gå med här då jag inte kunnat vid de tidigare graviditeterna för att det är svårt att alltid vara den som blir det dåliga exemplet, det är svårt att tro att man ska slippa bli det. Men men, hoppet är det sista som överger en säger dem och jag omfamnar alla gånger jag vågar vara positiv. Jag vet att det ordnar sig och vi repar oss alltid men första dagen av insikt är alltid tuff. Men sen kommer vi igen.
Tack för mig och lycka till ni andra!
Jag blir så ledsen av att läsa vad du behövt gå igenom! Vilken stark person du verkar vara, som levt i detta i så många år. Måste vara otroligt tufft att inte få något svar på varför det blir missfall. Detta som du upplever nu är då kanske det sjätte missfallet efter IVF?
Hur nära inpå kan man göra nya IVF-försök och brukar vården ha någon gräns för när de inte längre vill assistera en med det...? Mår du bra i övrigt, fysiskt och psykiskt så att det inte är något där som spökar hos dig? Läst att vissa som tränar mycket kan få missfall, exempelvis. Det där med fertilitet verkar ju också kunna kunna och gå i perioder..
Min text ovan hjälper ju inte dig ett dugg, det förstår jag, men jag önskar dig genuint lycka till och vill att det ska gå vägen för dig förr eller senare, och vill sända massa extra styrkekramar till dig. <3
hela IVF biten är fullt accepterad och även om tidsaspekten är sjukt lång så är det också okej. Missfallen är svårare att acceptera dock. Så vi mår oftast bra psykiskt, tills jag blir gravid då x) men just nu känns det onödigt att använda dem, ska som sagt höra med dem om de inte kan göra nåt mer för mig innan.
Men nää vad jag blir ledsen för din och er skull. Det var fint att ha dig med här i tråden och jag tycker du var så jävla bra som gick med och kan se på det hela på det sätt du gör. Det är ju alltid en risk men man kan få så mycket bra stöd, och vi hejar alla på er och att det ska funka nästa gång. Vi är din eviga hejarklack!
All lycka till och jag hoppas ni får exemplarisk hjälp från IVF-kliniken!
Åh bryt ihop och kom igen (lättare sagt än gjort).
Kom ihåg att du är stark och modig.
Lycka till med allt framöver <3